Hur jobba med sin dödsångest?

Anonym (Rädd)

Wed 12 Feb 20:16
29 svar

Visa endast Anmäl

Hur jobba med sin dödsångest?

Jag är en kvinna mitt i livet, medelålders. Äldre föräldrar. Barn.

Och grav dödsångest.

Jag kan stundtals få nästan panik över insikten att mina föräldrar nog inte har alltför många år kvar. Vad hände liksom? Ibland känns det som livet rusade förbi. Jag vill ha ett ögonblick av barndomen tillbaka med dem pigga bredvid.

Samtidigt älskar jag mina barn och vill ju ha dem här och nu.

Men jag är rädd att förlora föräldrarna för alltid. Rädd för att gå bort själv - bli ett ingenting. Jag vill inte. Jag vill ju finnas och att mina nära och kära ska finnas.

Döden skrämmer mig något alldeles oerhört som koncept och ju äldre jag blir desto mer skrämmer den mig eftersom den blir verkligare. Aldrig mer få prata med de jag älskar liksom? Otänkbar tanke.

Hur jobbar ni andra med det här? Jag kan. Inte vara den enda.
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur jobba med sin dödsångest?
Anonym (Snö)

Wed 12 Feb 20:23
#1

Visa endast Anmäl

Upplever själv ingen dödsångest. Vet inte om det är hjälpsamt (eller om det kommer att ändras när jag blir äldre) men här är mitt perspektiv.

Det är meningen att äldre går bort före yngre, så fungerar livet när allt fungerar som det ska. Döden som koncept innebär ju ingen smärta eller lidande. Vare sig mentalt eller fysiskt. Det är naturligt att sakna den som går bort, efter ett tag blir känslan lättare att hantera.
Anonym (Rädd) Trådstartaren

Wed 12 Feb 20:26
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (Snö) skrev 2025-02-12 20:23:38 följande:
Upplever själv ingen dödsångest. Vet inte om det är hjälpsamt (eller om det kommer att ändras när jag blir äldre) men här är mitt perspektiv.

Det är meningen att äldre går bort före yngre, så fungerar livet när allt fungerar som det ska. Döden som koncept innebär ju ingen smärta eller lidande. Vare sig mentalt eller fysiskt. Det är naturligt att sakna den som går bort, efter ett tag blir känslan lättare att hantera.

Fast jag kan inte köpa det ändå. Jag vill inte sluta uppleva saker. Jag vill inte upphöra liksom. Det får mig fylld av en total panikkänsla som nästan kan paralysera mig .

Jag hatar den tanken så enormt. Det spelar liksom ingen roll med vad som är naturligt eller att man inte känner något - jag hatar insikten ändå något totalt.
fultextad användarhandbok

Wed 12 Feb 20:54
#3

Visa endast Anmäl

Anonym (Rädd) skrev 2025-02-12 20:26:25 följande:
Fast jag kan inte köpa det ändå. Jag vill inte sluta uppleva saker. Jag vill inte upphöra liksom. Det får mig fylld av en total panikkänsla som nästan kan paralysera mig .
Hej på dig. Det du har beskrivit som liv och död, är en beskrivning av hur du upplever ditt gränssnitt. Gränssnittet motsvarar inte nödvändigtvis en yttre oberoende värld. Exempelvis har du ikoner eller appar på din dator eller motsvarande, deras utseende motsvarar inte programmen. Tittar vi oss runtom i naturen, ser vi exempelvis fjärilen, som är ett ägg, är en larv, som förpuppas och flyger sin väg som fjäril. Det är väl det vi kallar återfödelse, eller en form av det? Då du var ett foster, fanns du då? Eller var du en övergång att bli det som är du nu?

Ett enkelt exempel, x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett träd. X2=individuellt träd och x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen.

Lycka till!
Anonym (Snö)

Wed 12 Feb 21:10
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (Rädd) skrev 2025-02-12 20:26:25 följande:
Fast jag kan inte köpa det ändå. Jag vill inte sluta uppleva saker. Jag vill inte upphöra liksom. Det får mig fylld av en total panikkänsla som nästan kan paralysera mig .

Jag hatar den tanken så enormt. Det spelar liksom ingen roll med vad som är naturligt eller att man inte känner något - jag hatar insikten ändå något totalt.
Fast då försvinner även den känslan när man är död, dvs längtan efter att fortsätta uppleva saker. Alla bekymmer slutar i princip.

Sen ska man förstås göra det bästa av livet man lever här och nu.

Vet inte varför jag inte känner någon form av dödsångest, det kanske är naturligt att känna dödsångest för många. Jag kanske har accepterat livet och döden som koncept. Man kan ju inte styra direkt (förutom att äta bra, träna och må bra)

Har du testat att bara åka med och låta panikkänslorna spela över? Mentalt dyka in i tankarna som skrämmer dig och upptäcka att du kom ut helt och hållen på andra sidan? Panik är väl som att försöka trycka på en broms som inte fungerar.
Anonym (Rädd) Trådstartaren

Wed 12 Feb 21:15
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (Snö) skrev 2025-02-12 21:10:25 följande:
Fast då försvinner även den känslan när man är död, dvs längtan efter att fortsätta uppleva saker. Alla bekymmer slutar i princip.

Sen ska man förstås göra det bästa av livet man lever här och nu.

Vet inte varför jag inte känner någon form av dödsångest, det kanske är naturligt att känna dödsångest för många. Jag kanske har accepterat livet och döden som koncept. Man kan ju inte styra direkt (förutom att äta bra, träna och må bra)

Har du testat att bara åka med och låta panikkänslorna spela över? Mentalt dyka in i tankarna som skrämmer dig och upptäcka att du kom ut helt och hållen på andra sidan? Panik är väl som att försöka trycka på en broms som inte fungerar.

Jag kände inte heller såhär för 10 år sen.

Ja, såklart har jag testat det. Det har slutat med att jag legat vaken med tårar till 0430 när jag somnat av utmattning.
Anonym (Rädd) Trådstartaren

Wed 12 Feb 21:18
#6

Visa endast Anmäl

fultextad användarhandbok skrev 2025-02-12 20:54:42 följande:
Hej på dig. Det du har beskrivit som liv och död, är en beskrivning av hur du upplever ditt gränssnitt. Gränssnittet motsvarar inte nödvändigtvis en yttre oberoende värld. Exempelvis har du ikoner eller appar på din dator eller motsvarande, deras utseende motsvarar inte programmen. Tittar vi oss runtom i naturen, ser vi exempelvis fjärilen, som är ett ägg, är en larv, som förpuppas och flyger sin väg som fjäril. Det är väl det vi kallar återfödelse, eller en form av det? Då du var ett foster, fanns du då? Eller var du en övergång att bli det som är du nu?

Ett enkelt exempel, x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett träd. X2=individuellt träd och x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen.

Lycka till!
Fast nu är ju träd och människor olika varelser. Ja, jag fanns när jag var ett foster. Jag fanns ju inte innan dess dock. Och jag är livrädd för att upphöra att finnas eftersom jag vill finnas. Jag älskar mitt liv.
Anonym (Snö)

Wed 12 Feb 21:26
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (Rädd) skrev 2025-02-12 21:15:54 följande:
Jag kände inte heller såhär för 10 år sen.

Ja, såklart har jag testat det. Det har slutat med att jag legat vaken med tårar till 0430 när jag somnat av utmattning.
Usch då, det låter inte bra. Låter som du dykt djupare i panikkänslan i stället. Går det att tänka på döden från ett tekniskt perspektiv i stället?

Många som lider av panikkänslor brukar hantera det via kbt
fultextad användarhandbok

Wed 12 Feb 21:27
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (Rädd) skrev 2025-02-12 21:18:03 följande:
Fast nu är ju träd och människor olika varelser. Ja, jag fanns när jag var ett foster. Jag fanns ju inte innan dess dock. Och jag är livrädd för att upphöra att finnas eftersom jag vill finnas. Jag älskar mitt liv.
Stämmer, du kan applicera samma resonemang på vilka varelser som helst. Finns det ett du utan du-upplevelser? Det låter paradoxalt. Icke-existens finns inte. Det som blev du fanns i form av potentialer och möjligheter. Det du kan göra är att ifrågasätta dina resonemang kring detta, ifrågasättanden leder till att man provar sina resonemangs giltighet. Är de inte giltiga får man omformulera dem. Använda dem som verktyg för att komma framåt.
Anonym (Rädd) Trådstartaren

Wed 12 Feb 21:40
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (Snö) skrev 2025-02-12 21:26:15 följande:
Usch då, det låter inte bra. Låter som du dykt djupare i panikkänslan i stället. Går det att tänka på döden från ett tekniskt perspektiv i stället?

Många som lider av panikkänslor brukar hantera det via kbt
Nej, jag kan ju inte det. Eftersom det är något jag inte vill. Det finns absolut ingenting med den jag accepterar. Jag hatar insikten av att man en gång inte får finnas och att jag inte kan få ringa min mamma. Det är ogreppbart.

Jo, jag vet. Men nånstans måste man ju ändå ha en tro att det går. Och det känns orimligt nu.
Anonym (Rädd) Trådstartaren

Wed 12 Feb 21:42
#10

Visa endast Anmäl

fultextad användarhandbok skrev 2025-02-12 21:27:19 följande:
Stämmer, du kan applicera samma resonemang på vilka varelser som helst. Finns det ett du utan du-upplevelser? Det låter paradoxalt. Icke-existens finns inte. Det som blev du fanns i form av potentialer och möjligheter. Det du kan göra är att ifrågasätta dina resonemang kring detta, ifrågasättanden leder till att man provar sina resonemangs giltighet. Är de inte giltiga får man omformulera dem. Använda dem som verktyg för att komma framåt.
Jo. Men jag har ju kört in i väggen där. För innan jag fanns fanns jag inte. Och den tiden vet jag ju inget om. Men nu när jag finns vill jag finnas. Att finnas är bättre än att inte finnas. Att ha medvetande tycker jag är bättre än att inte ha det. Jag föredrar att vara vaken mot att sova.

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur jobba med sin dödsångest?

Hur jobba med sin dödsångest?

INNEHÅLL