Övervikt ett socioekonomiskt problem?

Det talas om att övervikt är mer utbrett i svagare socioekonomiska grupper. Jag undrar därför, du som lider av övervikt är det pga dåliga vanor som du har med dig från uppväxten? 

Hade också varit intressant att veta om du som vuxit upp med dåliga vanor lyckats vända trenden som vuxen? 

själv har jag mycket goda matvanor med mig från barndomen. kommer dock från ett arbetarhem, stabil ekonomi men inga utsvävningar. Hemlagat var det alltid, från grunden. nästan aldrig helfabrikat, hämtmat eller restaurangmat. Har själv som vuxen det det bättre ställt än föräldrarna men har sämre vanor.. mest pga tidsbrist. Samtidigt tycker jag att jag har en bra kompass på hur man ska äta. 
ingen övervikt, dock något trivselkilo. Föräldrarna är dock lika slanka som alltid ☺️

Du kommer från ett arbetarhem och har med dig goda matvanor. Jag kommer från ett akademikerhem och har med mig dåliga matvanor.

Det är inte direkt en vild gissning att orsaken i skillnaden mellan dig och mig, TS, är att dina föräldrar var friska och engagerade i din barndom, medan mina inte var det.

Mina föräldrar lagade mat om de orkade. Orkade de inte fick vi barn klara oss själva på vad som fanns i frys, dvs färdigmat som frysta köttbullar, fiskpinnar osv, och i skafferiet och kylen, dvs smörgåsar, oboy, mm. Ibland åt vi frysta köttbullar som andra äter glass, dvt tinade den inte ens i micron. Detta redan tidigt, jag var väl 6, mina bröder 8 och 4. Vi fick snabbt tillgång till våra egna pengar och tillåtelse att själva gå till affären och handla, jag vill säga att var och en av oss gick i tvåan när vi fick veckopengen i handen, och vad handlar en 8-åring som inte vet om mamma och pappa kommer orka laga mat den dagen? Inte är det ingredienser till en fiskgratäng i alla fall, det kan jag lova. Nej, det var gömmor, för visst visste vi att det var fel, med godis, kakor, chips osv. När vi blev lite större blev det väl lite bättre på sätt och vis, vi lagade mer mat själva men det var ju lite si och så med grönsakerna. Våra föräldrar propsade inte direkt på att vi skulle äta grönsaker.

Självklart var även en hel del mat och godis till tröst och kompenasion för föräldrar som var sjuka och emotionellt otillgängliga.

Motion har aldrig heller varit något som vi fick med oss därifrån. Vi var väl bra på att promenera då vi bodde en liten bit ifrån skolorna och det inte gick några bussar på vettiga sätt. 

När våra föräldrar gick bort när vi var i tonåren/unga vuxna var vi alla tre överviktiga i olika grad, jag var värst pga hormoner. Det har under de senaste 10 åren också blivit tydligt att mycket av våran övervikt satt i hemmiljön. Idag är båda mina bröder normalviktiga. Jag är fortfarande övervktig men jag har gått ner 30 kg med hjälp av medicin, min partner och mycket bättre psykiskt mående.