Hur kan man vara så jävla otacksam?

Min son och hans fru har precis flyttat in i sitt hus de har köpt. Jag tänkte att de hade mycket att stå i med uppackning och annat, och att de behövde landa lite. Så jag tog initiativ och åkte och storhandlade mat åt dem och fyllde kyl, skafferi och frys.

När jag kom med handlingen blev sonen tacksam, men svärdottern var inte lika uppskattande. Jag sa att jag kan åka och handla åt dem men de får swisha mig för maten för den kan jag inte bjuda på. Det blev ca 1300 med allt. Svärdottern sa då att hon tycker jag måste fråga om såna saker innan jag gör det så det är okej och att summan att handla för är okej. Sen sa hon när jag packade upp allt att det och det och det äter inte dem och att hon var tacksam för omtanken men jag måste fråga dom nästa gång för hon hade planerat veckans meny redan och tänkt handla efter den. Min son sa glatt att det blev jättebra och de kan vara flexibla, men svärdottern var lite sur och otacksam. Jag känner att här hjälper man till och så bemöts man med en sur min från svärdottern för det inte blev som hon ville. Hon har kontrollbehov deluxe.

Hur kan man vara så jävla otacksam rent ut sagt mot folk som underlättar och hjälper en?