Jag accepterar inte min partners julplaner med exet. Är jag verkligen den dumma här?

Han säger att han älskar mig och att jag är den finaste kvinnan han har träffat. Han vill att jag ska ha förståelse för att han själv är en jobbig sits och slits mellan mig och barnen. Som sagt har jag aldrig krävt jag ska välja mellan mig och barnen utan mellan mig och barnens mamma. Men han ser det inte så. 

Fast han säger tydligt att han gör detta för sina barn och för att han tycker att det är viktigt för hans barn. 

Han säger det och kanske tror han också själv på det.

Men man måste verkligen ifrågasätta om det verkligen är så, när han själv sätter sitt förhållande på paus och barnens föräldrar bara har firat gemensamt när mamman varit singel, annars har hon inte velat det.

Detta utgör också ett effektivt hinder för TS att koma in i familjen och fullt ut bli accepterad av barnen.

Hans barn vet ju inget annat. Samtidigt upplever jag att det är exet som driver detta och barnen hänger på. Dvs hade min partner pratat med mig först och sen meddelat barnen att de (till exempel) skulle fira jul med mamman och sen komma till oss efter några dagar och fira jul så skulle de säkert acceptera det. Men nu när mamman eldar på hur en riktig jul ska se ut och min partner inte sätter några gränser så blir såklart barnen påverkade att tycka likadant.

Jag tycker om barnen jättemycket och hade gjort allt för att få till en mysig jul ihop. Nu har jag ingen lust alls att pynta hemmet, fixa luciafika, julgodis osv. För alla dagar innan jul bygger ju upp till en mysig julhelg men här blir det antiklimax, för mig åtminstone. Och då tänker inte jag styra upp en massa adventsmys innan. Nä jag har alltid älskat julen men nu mår jag bara dåligt och vill att den ska vara över. Och insikten att jag är så oviktig gör riktigt ont i hjärtat.