Hur ska man någonsin kunna hitta en ny man som nyskild efter 10 års äktenskap när man hunnit bli över 40 och kollar utbudet på män i ens egen ålder? Alla är ju så fula och ser så otroligt gamla ut! Det är bara grått skägg och flint, övervikt, djupa fåror i ansiktet och alla ser ut som gubbar.
Var finns de attraktiva singelmännen..?
Det är väl samma utbud för männen med damerna
Hatar skägg på män, slätrakat ska det vara. Hår och normalviktig med social kompetens är väl de krav jag har. Tobaksfri och inga alkoholproblem. Just det, gärna över 185 också. Borde vara lätt att hitta men nej, de flesta går ner sig efter 40-45.
Själv är jag 35+, vältränad och har uppvaktare, men vad hjälper det när man inte tycker dom är attraktiva.
Är i samma situation men älskar skägg (om det inte är för långt) samt mycket hällre en skallig man med gott hjärta och fint sätt.
Däremot tycker jag att det är svårt hitta pga att män försöker se unga ut. När en rynkig man med tunt hår som uppenbart färgar det brunt och sprayar upp det för att se yvigare ut så går det mig raskt förbi.
samma med klädstilen, att vilja se ut som 25 med rynkor som möter hoodien vid halsen eller för evigt ung skate:are dvs hela den där stilen med jag gör som jag vill och sover till 12 sen går jag upp och drar på mig byxorna till rumpan börjar. Det är osexigt. Tycker jag.
Eller när ett onormalt slätt ansikte fixat på klinik möter den åldrade halsen. Mycket sexigare med någon som vågar acceptera sin ålder och göra något bra av det. Lite hull är bättre för att släta ut huden än att operera och försöka hålla sig så där smal man var vid tjugo.
Min man fyller snart sextio och är varken gråhårig eller överviktig. Några grå hårstrån kan man dock se. Blev chockad idag när jag fick se ett fint foto på min pappa när han var exakt lika gammal. Drygt 59 år. Pappa var en snygg och fräsch man, men det var ändå skillnad, min man ser mycket yngre ut än vad pappa gjorde då för 25 år sen.
Så jag blir lite förvånad över att män idag skulle vara så nedgångna, det stämmer väl ändå inte. Nu har min man inte varit singel sen vi träffades för 27 år sen, kanske är singelmännen i sämre skick?
Eller är åttiotalister en sämre årgång än sextiotalisterna? Jag tycker vi som är födda på sextiotalet är ganska välbehållna. Var faktiskt nyligen på konferens och blev lite chockad när två av föredragshållarna, som såg jättegamla ut, sa att de var födda på åttiotalet.
När min man var fyrtio såg han jötteung ut, jag har bildbevis på det.
Åldras åttiotalisterna sämre än sextiotalisterna?
Tycker likadant, funderar på att sluta dejta helt och hållet. Jag har ju ändå varit gift.
Varför är så många män flintisar, kala?Måste vara dåliga gener överlag. Inget jag tänder på personligen. Känns bara gubbigt och avtändande.
Och många män dricker och nyttjar tobak på tok för mycket. Det syns verkligen i ansiktet.
Tycker likadant, funderar på att sluta dejta helt och hållet. Jag har ju ändå varit gift.
Varför är så många män flintisar, kala?Måste vara dåliga gener överlag. Inget jag tänder på personligen. Känns bara gubbigt och avtändande.
Och många män dricker och nyttjar tobak på tok för mycket. Det syns verkligen i ansiktet.
Utgår ifrån utbudet på dejtingappar.
För övrigt gillar jag män som är lite kortare. Har alltid fallit för män som är under 180. Kanske för att min pappa är lång och att jag har väldigt svårt för honom.
Men det som jag tycker är svårt på dejtingsajter är att det finns väldigt få män som sticker ut på ett mer intressant sätt. Genom att vara okonstlad men ändå intresserad av sin omgivning, utifrån sin egen unika person och presentation.
Antingen har männen en presentation som stinker av tål du inte skämt så kan det bli svårt, eller bara kör sitt race och verkar upptagen med sig själv. Ödmjukhet inför andra och sig själv är väldigt attraktivt.
Att tänka på sitt utseende men inte för mycket. Det känns som att det ofta är antingen eller.