Anonym (Rädd) skrev 2024-11-15 10:31:22 följande:
Min man allvarligt sjuk
Min man har under flera år haft olika problem med kroppen. Han har bara knaprat olika tabletter och liknande för att lindra symtomen.
Nu kom domen. Obotlig cancer. Vi har små barn ihop, ett till på väg. Vad gör man? Hur hanterar jag detta? Obotligt betyder ju inte död nu, bara att man idag inte kan lindra. Men hur överlever jag detta? Jag vill inte vara utan honom, jag vill att han ska få uppleva barnbarn med mig. Jag vill inte vara själv på barnens student. Han gör världen så mycket bättre för mina barn. Jag vill inte gråta över detta, han lever ju ändå nu?
Känns inte som folk förstår. Min väninna frågade om han inte skulle börja dricka ingefärsshots på morgonen att det skulle hjälpa? känns som ett hån.
Det första ni ska göra är att komma överens hur detta ska fortgå.
En del vill bara prata om detta, andra vill lägga det åtsidan och fortsätta leva som vanligt.
Farsan när han fick den slutgiltiga cancern och där pratade man om max 2 månader.
Så ville inte han prata om det alls och istället ha helt normala vardagliga samtal.
Och då MÅSTE man respektera detta, sen satt man hemma och grät lite hemma pga man visste i hur det snart slutar i.
Dock i mitt fall så kände jag att han mådde bra att ha dessa normala samtal utan ångesten som närmade sig.
Och faktiskt stolt i hur han skötte detta.
Nu vet jag inte vad det betyder i tid för er.
Men en sak ni kanske kan göra är att spela in en video för var en av barnen, som kan vara i flera åldrar och ges när viss ålder skett.
Så får dom en närhet som de inte hann få när han levde.
Och ja, detta är otroligt jobbigt, men tror detta kommer ge era barn något, och även dig.
Och ja, det var ett hån, dock hoppas jag inte ett medvetet hån, utan bara oförstånd för ett.
Lycka till i din svåra stund som kommer till dig.
