Hon varsM

Hur tog du till dig av det hon sa då? Och hennes behov, hennes dag?

Man ska absolut kunna prata problem på jobbet med sin partner. Den ventilen behövs. Men det finns också en punkt där det blir för mycket, och för den delen där diskussioner blir för ensidiga.

Många märkliga svar i tråden, där det verkar otänkbart att man ska kunna dela sina känslor kring olika aspekter i livet. Jobbet är en stor del av ens tillvaro och det är klart att problem där påverkar mycket. Utifrån vad du berättar känns hennes respons rätt respektlös. Jag hade nog lämnat middagen om min partner tagit upp mobilen och ignorerat mig när jag berättade om något jobbigt. Förmodligen också funderat över relationens status och vad vi behöver göra för att förbättra den.

Att partnern också har det jobbigt finner jag som ett märkligt ar argument mot att TS inte ska kunna ventilera. Det är förstås helt otänkbart att hon också får utrymme till det? Liksom att utrymme till att ha det trevligt finns. Nu kan ju oviljan att vilja prata bero på att hon haft andra förväntningar på kvällen, men oavsett är hennes respons väldigt respektlös

Fast du vet att man kan ha barnfritt och gå ut och äta utan att det är "en romantisk middag för två"? En grogrund för romantik är, i alla fall för mig, också den känslomässiga närheten som uppstår när man delar med sig av glädjeämnen, farhågor och dylikt.

Att prata om jobbiga saker är ett bra sätt att bearbeta och förhålla sig till den. Det är inte alltid så lätt att "bara ha det trevligt" alla gånger. En barnfri middag är dessutom ett bra tillfälle att prata av sig om saker, ostört. Sedan får det naturligtvis finnas en balans i det hela och man måste liksom ta sig vidare. Men jag ser det inte så svartvitt som du gör. 

Hade du tänkt likadant om sambon gnällt över att det är så jobbigt att gå hemma och ta hand om ett barn med allt vad det innebär hela dagarna? Ska hon också bara bita ihop och ställa upp på romantik? 

Nu vet vi inte allt, jag utgår från vad som är skrivet. Men det kan ju naturligtvis vara så att TS ältar detta dag ut och dag in och inte kommer vidare, och att sambon upplever att hon inte får något utrymme. Det finns ett par citat som kan antyda det. Det är klart viktigt att båda får ut detta av relationen, sedan kan det i perioder vara lite ojämnt för att läget ser olika ut. Men över längre tid är det såklart en påfrestning för relationen. 

Om man mår dåligt och är stressad kan man inte ha en romantisk middag. Man kan intre trolla fram romantik utan det är något som uppstår och det förutsätter att båda känner sig lugna och trygga. TS är inte lugn utan mår dåligt. 

Visst, TS hade kunnat spela teater inför sin sambo, satt upp en fasad och låtsats att allt var bra, men då har han också slagit in en rejäl känslomässig kil mellan sig och frun. Och det hade inte varit romantisk middag på riktigt utan bara fake. 

Enig om att det är upp till TS att ta tag i och förändra. Inte sällan vill man dock ventilera med sin partner. Nu verkar det faktiskt redan finnas en kil mellan dem. Dels verkar ts uppleva att sambon inte förstår hans situation och vilken press han är under, dels verkar sambon uppleva att hon aldrig får utrymme att prata om sitt. Jag är av uppfattningen att man bör reda ut och prata om sådant och kan inte bara stänga av det för en kväll på tu man hand. Att ställa in eller avvakta gör ju att problemet inte löses och att kilen sitter kvar, sannolikt märks det på humöret och förstör kvällen. Det blir lite som att tänka "jag ska bara må bättre först" när det i själva verket är parallella spår. 

En middag på tu man hand kan användas till att prata ut som saker, roligt som mindre roligt, eller att bara glömma det och ha trevligt. Eller en kombination av de båda. Att prata om jobbiga saker utesluter väl knappast att man kan ha det trevligt sedan?

Jag upplever att du ser det väldigt svart på vitt. Dvs antingen ska man knipa igen om det man lider av, eller så ska man ställa in för att man inte är på humör. Oavsett så bör man väl tydliggöra förväntningarna på kvällen och att man känner sig lite vissen, stressad eller vad det nu kan vara. 

Absolut finns det bättre och sämre tillfällen. Jag håller dock inte med om att barnfri middag per definition är ett dåligt tillfälle. Man kan prata i lugn och ro, i en annan miljö, förhoppningsvis också hinna med lite trevlig samvaro. Sedan beror det ju naturligtvis på omständigheterna i övrigt. Har någon exempelvis haft en riktig skitdag och bara vill koppla av kanske det inte är läge, likaså om man firar sin bröllopsdag typ. Men nu framgår inget sådant av trådstarten, så mina svar är därefter. Vi kanske inte har samma bild av vad som var syftet med middagen, men jag förstår din poäng och tror du förstår min :) 

Jag tycker oavsett att bemötandet från sambon, att ta upp mobilen och checka ut, är respektlöst. Hade min partner gjort så mot mig i en liknande situation hade jag rest mig upp och gått.