Hur skiljer man "inte redo" från "kommer aldrig hända?

Vi har varit tillsammans i 9 månader. Nästa steg är att jag får träffa hans dotter vilket han inte är redo för. Han sa nångång att han avvaktar med att blanda in barnet men sen dess har det inte kommit upp varken från min eller hans sida. Jag vill inte ta upp det för det är hans beslut men börjar undra när han fortfarande "inte kan" ses varannan helg som han har henne. Känner mig utesluten ur en viktig del av hans liv och känner att jag inte kan lära känna honom på djupet.

Har dejtat en man med barn när jag var jätteung ich fick träffa hans barn lite smått efter 3 månader. Många tyckte det var för tidigt. Har annars ingen erfarenhet av detta.

Hur gammalt är dottern? Finns det särskild problematik? Om inte så känns nio månader som onödigt lång tid om han är säker på sina känslor. 

Hur menar du?

Vi är exklusiva sedan början och är ett par. Träffar vänner och kollegor regelbundet. Men han kan ju inte hålla mig hemlig för den viktigaste personen i sitt liv för alltid om vi ska kunna flytta ihop och bygga en gemensam tillvaro framöver. Behöver inte ske nu eller ens i närtid men jag vill veta hur jag ska förstå att jag inte väntar förgäves. Att ha gemensamma planer är ju inte samma sak som att kräva garantier. Vi är ju ännu i lära-kännafasen anser jag.

Om du utifrån ert nuvarande läge tycker det är en knäckfråga att få träffa dottern har du fel synsätt. Hans dotter är det viktigast för honom, han avgör vad som är bäst för henne. Läs vad du skriver "Vi är ju ännu i lära-kännafasen"

När ni lärt känna varandra är det läge att dra in dottern i er relation, inte när ni håller på att lär känna varandra

Du kan inte flytta ihop fören om två år Tänk till nu och fundera på hans priolista!

Att lära känna varandra i andra sammanhang än bara med varandra (och vänner/kollegor ibland)  är ju en del av processen. Jag vill se hur han är som pappa, se om det funkar ihop med dottern osv.

Jag har förståelse och respekt för att inte stressa fram något men jag vill inte stanna i en relation där jag för alltid hålls utanför. Därför startade jag tråden för att hjälp att identifiera skillnader mellan att vara sunt avvaktande och förhala störe steg och commitments i relationen i all oändlighet.

Är ni exklusiva och "ihop" så måste han ju i alla fall  själv ha en tanke om hur du ska introduceras för hans barn?
Särskilt om ni pratat om att flytta ihop etc.
Vad är bäst för barnet, att dra ut på att träffa dig så länge som möjligt och sen pang bom så ska ni flytta ihop.
Eller att ni börjar träffas regelbundet men korta stunder så att du blir en för henne känd person. Någon som hennes pappa träffar och som (förhoppningsvis) kommer att finnas även i hennes närhet framöver.
Då kommer förhoppningsvis resten av er gemensamma resa att gå smidigare. Även om såklart allt kan hända och man behöver ta små myrsteg när det är barn inblandade.

Jag var vuxen när mina föräldrar skildes, jag "drabbades" inte av att behöva bo växelvis som mina yngre syskon fick göra. Jag hade redan flyttat hemifrån. Ändå minns jag hur chockartat det kändes när min far nära inpå presenterade en ny person som "hej, det här är XX och hon ska bo här nu".
Jag var som sagt vuxen men mina yngre syskon hade också svårt för det. Det är absolut inget mot henne som person, de är gifta idag 20 år senare så uppenbarligen var det äkta kärlek och den höll. Men introduktionen och det här löpande att smyga in en person som så småningom får ta större och en mer självklar plats - det hade kunnat göras smidigare.

Män har ibland svårt med det abstrakta. Om du skulle fråga honom om när ungefär i tiden si och så kommer hända? Svarar han då?

Vi har inte pratat om ihopflytt, vi har sagt vad våra "mål" i relationen är och ihopflytt är något vi båda vill framöver. För min del är det inte aktuellt förrän om 2 år ändå men innan dess vill man ju se att man klickar med barnet, annars är set ju ingen mening. Låter HELT galet i mina öron att flytta ihop innan man lärt känna barnet, otroligt att det förekommer.

Jag har inte frågat! Ihopflytt vet han är minst 2 år bort men jag har inte vidrört träff med dottern då det är så känsligt vill inte sätta press på honom med förväntingar - han är ju uppenbarligen inte redo än. 

Är det möjligtvis du som brukar skriva en sån här tråd per månad ungefär...???

Varför kan du inte lära känna honom på djupet utan hans dotter? Vad är det hon ska bidra med som gör att ni kommer närmare varandra?

Om det är du som brukar skriva då och då så är väl svaret samma som förut - han gör helt rätt som håller er relation på den här nivån. 

Men om målet "ihopflytt" ska ske om två år (säger vi) och dottern ska hinna lära känna dig, vänja sig vid dig osv så kanske det är rimligt om det steget tas rätt så snart...