Hur mycket lägger ni er i era 18-åringars liv?

Hon måste få göra sin egna val och det är bara att acceptera även om det är jobbigt.

Jag lägger mig i jättemycket, men på nivån att vi resonerar och att jag agerar främst som bollplank. Tror inte att jag har förbjudit eller tvingat något sedan de var i tidiga tonåren.

Fast, samtidigt så förväntar jag mig att de respekterar mina gränser och vårt hem, som ska kännas tryggt, trevligt och hemma för alla som bor här.

Din dotter är myndig och du får nog finna dig i din oro och bearbeta den själv. Regler kan man ha som hur man beter sig mot varandra, disk och tvätt mm. Men du kan och ska inte lägga dig i hennes liv utanför hemmet om hon inte är i uppenbar fara. Var glad istället att hon har en kompis som hon gör saker med och då också utvecklar självständighet. Men prata med henne om din oro och varför du är orolig så kan ni förhoppningsvis tillsammans komma fram till någon strategi för att du ska bli lugnare. Hon är ung och vill som andra ungdomar leva livet. Inget konstigt med det alls. Och du, det kan var farligt att leva men ung är man bara en gång. Snart nog sitter hon säkert där med man och ungar men nu är hon ung. 

Redan när du skriver "lägga sig i" känns det som du har fel attityd eller vad man ska säga. Frågan i stället borde mer vara "hur är jag bäst ett stöd för min 18-åring".

Jag förstår att det kan vara jobbigt. Jag skulle kunna bli orolig om jag bodde med men vän eller i relation med någon om jag inte hört av dem på ett tag. Jag tror även att din dotter skulle bli orolig om du plötsligt inte kom hem en kväll. Först tänker man bara att den gör väl något roligt, men sedan så kommer oron krypande. Jag skulle nog prata med min dotter om det. Att det är bra och omtänksamt  oavsett ålder att meddela den man bor hos vad man ska göra. sedan är det upp till henne att säga vad hon och hur mycket hon vill då hon är myndig. Hon kanske flyttar ihop med någon annan snart. Vilken relation vill du att hon ska ha med den personen. förhoppningsvis en kommunikativ, kärleksfull relation där man respekterar varandras gränser och är trygga med varandra. Jag skulle prata om det och utifrån det hur vi nu ska bo med varandra så att alla mår bra och att ingen känner sig kontrollerad.  

Oro kommer man alltid att ha för sina barn, och andra personer man älskar och bryr sig om. 

Och vissa regler får man ha för dem som bor i ens hem, tex om hur man får störa, bete sig, bidra till ekonomi/hushållsarbete.

Men att förbjuda en vuxen person att gå på fester, åka tunnelbana och vara borta från sitt hem, nej det får du inte. Däremot kan du förmedla att du är orolig och att din oro grundar sig i att du älskar henne och är rädd att hon ska råka illa ut. Och då kan ni komma överens om olika sätt för henne att checka in så att du vet att hon är okej. 

Min 18-åring vet att jag aldrig skulle hindra honom från att leva sitt liv och ha kul. Men att jag blir orolig. Så vi har kommit överens om att han får höra av sig om han behöver komma bort från en situation. Och att han skickar ett meddelande när han lämnar ett ställe och ungefär när han tror att han ska vara hemma igen. Och sen knackar han på när han kommer hem (om vi sover) så att vi vet att han är hemma. Det inkräktar inte på hans frihet men stillar vår oro.

Att din dotter är ute mycket med kompisar är egentligen bara positivt. Nu låter jag kanske fördomsfull, men hellre det än ett vuxet barn som bara sitter hemma framför datorn. Det senare har blivit ett stort problem i många familjer, då dessa tonåringar och unga vuxna (ofta pojkar) varken utvecklar självständighet eller sociala skills. Ofta blir de sittande hemma även i tidig vuxen ålder. Kommer inte till skott med jobb eller studier, har kanske inga vänner, iaf inte IRL.

Det som främst verkar oroa dig är att din dotter ska råka illa ut. Det är bra att du tänker på det, men det är samtidigt viktigt att inte förstora upp det. Har hon vettigt umgänge och gör vettiga saker, är risken liten.

Vet du vilka hon umgås med? Vad hon gör när hon är ute? Vad är det för skumma hemmafester du oroar dig för? Kan du fråga om hon kan ha sällskap med någon, om det blir väldigt sent?

Du bestämmer inte längre över din dotter (mer än rimliga regler i hemmet osv), men du kan föra en dialog med henne. De flesta ungdomar uppskattar att deras föräldrar bryr sig. Kan du be henne att bjuda hem kompisen på fika nån gång? Så ni får träffas.