Har du den där guldkanten på livet?

Jag har aldrig ingått i en grupp med människor om man bortser från arbete och familj. Inget kompisgäng eller tjejgäng. Det har varit enstaka nära vänner under livet, jag har kvar några sedan tonåren och nu är vi snart 50 år. De känner inte varandra utan vi umgås två och två sporadiskt. Det är inte någon tät kontakt och vi bor långt ifrån varandra men håller ändå kontakt. 

Jag känner mig inte ensam och det beror nog på att jag vet inget annat än detta. Jag gör mycket med min man och barn. Kan ändå känna ett sting av avundsjuka när jag hör och läser om andra som är på fester, bröllop, tjejresor, parmiddagar etc
Det verkar vara en guldkant för många.
Det har jag missat i livet. 
Vi blir aldrig bjudna och själva har vi inga att bjuda. Är handfallen i sådana situationer och likadant är det för min man. Vi ses nog som lite för mesiga och ointressanta. 

Är det en guldkant för dig? Hur kom du med i ett gäng?