Ni som tjänar ca 50K per mån - är ni fattiga?

Ja, som ung, frisk student och utan barn klarar man sig på lite pengar.

Att ha ett socialt umgänge är gratis. Mina vänner tar inte betalt för att umgås. 

Jag reser utomlands en gång om året och sparar pengar varje månad. Har massor av fritidsintressen och umgås ofta med vänner. Planerar man så kostar saker inte så mycket en portion mat kostar exempelvis 30 kronor om du lagar hemma, med minikylväska eller mattermos håller det många timmar. Köper man en wrap på Pressbyrån kostar det dubbelt så mycket. Ska man äta på typ McDonalds är det tre gånger så dyrt. 

Jag förstår att man inte kan ha barn med min inkomst men som ensamstående går det hur bra som helst. 

Det mesta av min inkomst är CSN bidrag och lån, sen jobbar jag extra ibland. 

Jag är inte frisk men tack och lov har vi högkostnadsskydd för medicin och läkarbesök i Sverige. 

Det där var fan nog ganska så drygt skrivet! Jag åker till områden jag har läst om t.ex. vandrar i något naturreservat som jag kan ta mig till med MC:n. Eller så tar jag och sambon mopparna till något gårdskafé utanför staden, soppan kostar någon krona (drar inte mycket bra för miljön osv.). Eller så tar vi fältköket och lagar lite egen producerad snack pott, hemlagad pasta och ex. torkade trattisar. Mina vänner tar mig ofta med på givande promenader där vi kan avhandla allehanda ämnen. Själv känner jag inget som helst behov av design eller märkesvaror, snarare skyr jag dem då de ofta behöver speciell service. Nuförtiden kan du t.ex. inte själv byta lampa på bilen utan behöver specialverktyg och nödvändig idiotkunskap (man hade ju kunnat skruva i lampan, eller tillverkat den så att den hade funkat längre).

Känns smått deprimerande att läsa om ditt liv. Att inte kunna "planera nästa resa eller nästa kalas" utan att behöva ha massa materiella omständigheter att ta i beaktande.

Nej, man är inte fattig om man tjänar typ 15 000 MER än medianlönen. Det är ju helt absurt.

Det betyder inte att man inte kan ha dålig ekonomi, men då beror det inte på inkomsten.

Sen kan man ändå känna sig mindre bemedlad i vissa sammanhang. Tjänar du 50 000 och alla du umgås med tjänar dubbelt så mycket och därmed har råd med en helt annan livsstil än du, ja då kanske det känns fattigt vid jämförelse.

Men man är inte fattig om man tjänar långt mycket mer än de flesta. Känner man sig så behöver man en reality check, och kanske se över sina vanor.

Drygt och drygt, det är så många av oss lever. Vi har alla olika preferenser, tack och lov lever vi i ett fritt samhälle. Har du funderat på vad du ska hitta på när du blir för gammal för hojen och moppen? Även du åldras även om många yngre inte tror det. De intressen du har kan, jag säger kan, vara intressanta, såsom att vandra på naturstigar i Omberg eller gå Kungsleden. Fika på gårdskafé har jag ingenting emot och det behöver inte stå i konflikt med avsmakningsmeny på krogen.                                                                                                                    Skulle jag helt och hållet bli hänvisad till dina nöjen skulle jag hellre sitta i kvinnofängelse; där kunde jag sitta i lugn och ro och läsa böcker. Ja, och promenaderna som vännerna tar med dig på; konst och klassisk musik kan ni ju diskutera men inte de senaste konserterna och utställningarna eftersom du inte tycks röra dig i urban miljö.                                                                                                                                                                  Det är dyrt i storstaden, men det gäller att ta vara på det utbud som finns. Hade jag varit yngre hade jag velat åka på safari, så långt kan jag sträcka mig när det gäller naturupplevelser.

Ja - det var väl lite det som var ABC:s poäng? Det är ju lite sorgligt om man är så beroende av pengar för att anse sig ha ett bra och stimulerande liv så att man t.o.m tycker att fängelset är det bästa alternativet om man inte har råd med en dyr livsstil. Och vad gäller att ditt inlägg var drygt så ja - det är drygt tala om för någon att den har ett fattigt (i ordets samtliga bemärkelser) liv bara för att den inte har en dyr livsstil. Personligen hade jag tyckt det var fruktansvärt om jag tvingades gå på avsmakningsmeny på krogen, men det innebär inte att jag säger att det är så för nån annan.

Bra att ni inte har gemensam ekonomi om hon känner sådär...

Vänd på resonemanget så förstår du innebörden av det jag skrev. Den som i unga år besökt Shakespeares "New Globe"och stått bland påläst publik som "groundling" eller den som tidigt i livet besökt operor runt om i Europa med hopskrapade medel, eller längtat efter Nilkryssningar och Irans högtstående kultur, den personen ser till att skapa ett liv där detta kan tillgodoses, ser till att bli befordrad och därmed säkra inkomst och pension. Detta har jag gjort för att förverkliga mina intressen.                                                                                                                                                    Det är inte så, som vissa tror, att man upptäcker att man har det skapligt ställt och därefter börjar tillägna sig en dyr livsstil, det är intressena som driver en att klättra på stegar i karriären till priset av oändligt många kompletterande kurser och 60-timmarsveckor. Konserter, teaterföreställningar och operabesök fyller mina dagar för att inte tala om alla museibesök, Guggenheims i Bilbao för några dagar sedan. Mina Adlibris-fakturor är heller inte att leka med.                                                                                                                            Signaturen ABC:s nöjen, att fara runt med hoj eller moppe skulle jag se som ett straff, att sitta någonstans i lugn och ro med en packe böcker vore en lisa i jämförelse, till och med bakom lås och bom.                                                                                                                          Det säger sig självt att med ett netto på 15 000 vore mina drömmar ouppnåeliga. Ett kulinariskt intresse har jag även, inte helt gratis att förverkliga heller.

Jag har levt på sjukpenning fram till 2021, nu har jag ca 43 000 och tycker att jag klarar mig väldigt bra på den lönen. Bor i hyresrätt med relativt hög hyra, men pengarna räcker ändå till både sparande, resor och vardagslyx. På sjukpenning hade jag inte ens råd att gå till tandläkaren.