Jag vill inte göra abort egentligen

Jag är 22

Är 22, pappan är med i bilden men bor inte här tyvärr. Så väljer jag inte att flytta kommer jag vara själv med barnet här, om inte han flyttar om något år men inte i nuläget

Det är ju att behålla men är samtidigt orolig hur jag ska klara det, sen känn det som att jag inte kommer få jättemycket stöttning

Ja, jag hade behövt att flytta. oron är att jag inte vet hur jag ska få ihop det ekonomiskt, föräldrapenningen kommer ligga på 7500 kr om jag tar ut alla dagar. sen är det väll bara barnbidrag. Jobba och studera kommer jag inte kunna göra första tiden, var först inne på att studera på distans men vet inte om man orkar det. Och med tanke på att man får räkna en hyra ligger på 7-8 tusen så har jag då inga pengar kvar efter, vad hände med mat, blöjor, kläder osv. 
hade jag känt mig trygg i den situationen hade jag utan tvekan behållt..

Ja vi är tillsamman. han vill också ha barnet egentligen men börjar gå mer och mer mot att vi inte är redo. Men om jag vill behålla så stöttar han det och önskar då att jag flyttar till honom, så att han blir en delaktig pappa som kan ta hand om oss. Han vill inte att jag ska behålla om jag och barnet bor här och han i det land som han bor i

Det är det jag känner att jag också kommer göra.. samtidigt som jag förstår att det är bättre att vänta så att jag har ett stadigare liv, det blir mycket svårare att bygga upp samtidigt som man har barn och tufft ekonomisk. 
men mitt hjärta och kropp skriker nej och mina nära säger att det försvinner så fort jag inte är gravid mer, att det är mina hormoner nu. Men det tror jag inte på

Ja det känner jag mig också på grund av omständighetern. och visst, de har rätt, det är inte det mest optimala nu. 

men jag tänker att det löser sig ändå tillslut, det kommer bli tufft men då var det mitt val som kändes rätt i hjärtat. Men de tycker jag behöver tänka mer logiskt. 

det känns så hemskt för det är ett foster med hjärta och som kan göra rörelser. Det hemska är också att jag såg det på ultraljudet.. Att jag ska ta tabletter för att döda och blöda ut det får mig att gå sönder

ja men som du säger så kommer det bli svårare och svårare. Jag försökte två gånger igår och klarade inte det. Jag vet inte om jag klarar det på lördag men gör jag inte det så kommer jag inte klara det längre fram heller. Efter vecka 16 tror jag det är så måsta man föda ut det och det känns ännu mer hemskt än vad det redan är. 

jag tänker också att jag måste utgå från att klara mig själv. Studerar just nu men jobbar inte. föräldrapenningen kommer bli på lägsta vilket är 7500kr i månaden om man tar ut alla dagar. Vart jag ska bo då vet jag inte, hade fått hitta någon lägenhet men hur ekonomin ska gå runt är en bra fråga. Just därför att jag känner jag inte kan gå emot mina föräldrar, för tyvärr har dem rätt att jag inte kan stå på egna ben nu, och vet inte heller hur jag ska lösa det på så kort tid. Dem kan heller inte hjälpa mig ekonomiskt 

jag vill ju slutföra skolan som är ca 3 år kvar, spara pengar och köpa mig en bil, sen tillslut flytta ut, att min kille kan flytta hit så vi kan gifta oss och vara en familj. Med att behålla barnet blir det annat fokus, men jag känner ändå att jag kan bygga upp det andra fast jag har barn, även om det tar längre tid

Ja, förmodligen.. jag håller redan på att gå ner mig när jag tänker att det blir abort på lördag. Och så hur jag mådde igår hela dagen. så dåligt har jag nog aldrig mått. 

Men jag känner också att alla har rätt och jag själv tänker så men det gör inte att jag kan ignorera mina känslor, dem tar över och det var tydligt igår. hade jag bara vetat hur jag kan lösa det med boende och ekonomi så hade jag inte varit osäker