Han tycker jag haft sex med för många

Galet många! Sånt kan man ju inte berätta! Det är verkligen självskadebeteende! Går du i terapi eller får du hjälp att bearbeta detta? Ett trauma, tycker jag, att ha haft så många. Inte ens vi som var unga på 70 och 80- talen, under den värsta "Love, peace and understanding" epoken, kom upp i en bråkdel av denna siffra. Jodå, det var då p-pillren blev var mans, eller kvinnas egendom, och abort blev möjligt, av alla möjliga skäl. Sen kom ju AIDS som ett brev på posten.                                                                                                            Du måste ju börja fundera på varför du har detta umgängesmönster. Det förefaller inte sunt, sexuella aktiviteter ska ju paras med känslor och man ska väl ha känt varann ett bra tag innan det "bär till". Spontant känns det som att du tillåter dig att utnyttjas och det måste du komma bort ifrån. Det finns ett ord i svenska språket, nej, och det borde du använda oftare. Att den här killen backar är självklart, nästa gång frågan dyker upp med en ny kille, avvakta med sänggåendet och svara svepande på frågor, "7 kanske".                                        

Bestämma? Vem bestämmer? Vi lever i ett fritt land och var och en gör som den vill och med de konsekvenser det får. I ett öppet forum kan man ge uttryck för sin åsikt, och den är i mitt fall att sexuella aktiviteter endast bör förekomma mellan människor som känner varann, har känslor för och är rädda om varann. Om den åsikten är jämförbar med att "sitta på höga hästar", så sitter jag lugnt kvar i den sadeln, jag lovar.                                                                                                                                              Att mina intima kroppsdelar ska exponeras och göras tillgängliga för en partner jag har känt i några timmar, en partner som skiter i om jag blir överkörd eller våldtagen på väg hem från mötet, kan jag säga nej till. Man ska vara bekanta och känna sig trygg med partnern.  Vad har man för glädje av promiskuitet? Ånger efteråt? Nej tack, jag önskar att min höga häst var ännu högre när jag läser inlägg av detta slag.

Riskfyllt beteende, det TS ägnat sig åt. Att ta hem vilt främmande personer på det sätt hon förklarat, spana in dem och sedan släppa in dem i sängkammarn!. Vad visste hon om dessa killar? Förutom de uppenbara riskerna, sexuellt överförbara sjukdomar, våldsamt och farligt sex, finns ju risken att bli av med bankkortet när hon går på toaletten. Hon kan även ha gjort en missbedömning och killen börjar gå löst på inredningen. Riskaspekten har inte belysts här. I dejtingsammanhang uppmanar man folk att träffas i offentlig miljö inledningsvis.                                                                                                                                                                            Att ta hem okända på det vis hon har gjort visar prov på självskadebeteende. Min första impuls var att hon borde få hjälp att bearbeta detta, även om det var "kul" och hon är "stolt över sina 60 sexpartners". Tro det, den som vill, hon skulle inte startat tråden om hon varit genuint stolt. 101 svar hittills, "väldigt många", "för mycket" "ljug", "tveksamt", "berätta inte" en och annan säger "kämpa".                                                                                                                                                        Promiskuitet eller ej, det står var och en fritt att välja livsstil. Det TS går miste om är dock uppenbart, att långsamt lära känna en person, den spirande förälskelsen, alla diskussioner, gemensam matlagning och konserter, promenader, det försiktiga och romantiska närmandet som kan sträcka sig över månader innan man blir fysisk med partnern. Detta går TS miste om. Vi är många här som gillar att umgås med en individ och ser tankeutbyte som viktigt; inte endast utbyte av kroppsvätskor. Det är inte bara underliv som ska umgås utan det som finns där ovanför såsom hjärta och hjärna.

Det skulle verka konstigt och avskräckande. Om frågan överhuvudtaget ska ställas, vilket är tveksamt, är det väl i ett långt senare skede men innan sänggåendet är aktuellt. Fortfarande av den åsikten att intimiteter ska föregås av en tids dejtande och framkommer det att partnern rört sig allt för ofta i obekanta damers sovrum, i tron att de är moderna motsvarigheter till Casanova, är det ett bestämt nej som gäller. Casanova hade för övrigt bekymmer när han satt i blykamrarna i Venedig, hett om öronen, men det var rätt åt honom.

TS skrev, vill jag minnas, att hon gjort noteringar för att inte glömma älskarna. Excelark? Är det meningen att TS ska skriva en bok om alla äventyr i sängen? Pojkvännen, förutsatt att han stannar, blir säkert glad när han hittar manuskriptet. Vem vet, TS kanske blir riktigt rik, kanske idé att publicera i eget förlag.

Det dummaste inlägget av alla i denna märkliga tråd, och det vill inte säga lite,
:"hittar man någon snygg att ha sex med så har man det när man är singel". Va, säger jag bara, det kan inte vara sant att någon tänkande varelse tror att det förhåller sig på det viset! Där känner jag som äldre skribent i detta forum en skyldighet att upplysa TS om att så inte är fallet. Hon tror tydligen att singlar är underkastade en naturlag innebärande att glödande blickar mellan två vackra personer av motsatt kön måste utmynna i ett utbyte av kroppsvätskor.                                                                                                                                                         De allra flesta normalbegåvade individer uppskattar tankeutbyte; det kan röra bokrecensioner eller konstyttringar av olika slag, resor eller idrott. Det innebär stimulans och välbefinnande, det borde TS prova!  Allmänbildning krävs, däri ligger knuten, men mindre riskfyllt och mer stimulerande än sängakrobatik! Tänk så kul att öka ditt kunskapsinnehav, TS, det smäller högre än snoppstatistik och inte får du klamydia heller!

En sak ska du ha heder av, TS, och det är att du inte flyger i taket över mina inlägg, det ger jag dig en eloge för.                                                                                                                                                                                             Jag har just inte varit snäll i mina inlägg, jag hör dels till en annan falang och en annan åldersgrupp och delar inte din uppfattning men du har rätt att välja livsstil, det är det som är fint med ett demokratiskt samhälle.                                                                                                          Jag tyckte på min tid att det var stimulerande att munhuggas med killar och det gjorde ingenting att de var snygga. Det var inte det att jag såg hopplös ut, utan jag hade chanser, men med din vokabulär tyckte jag väl inte att det var så "kul" att ta med dem hem. En väninna som läste gymnasiematte som äldre brukade tala om "mentala orgasmer" när hon diskuterade andragradsekvationer med sin mattelärare, välbyggd var han med klassiska drag och stort lockigt hårburr.

Tack! Mycket vänligt, det gläder en äldre person, ja, där fick du veta det, jag är förmodligen äldst, alla kategorier, på Familjeliv. Nu är jag inte helt främmande för berättelser i stil med TS bekännelser; vi upplevde som unga på 70-talet "love, peace and understanding", en sexuell frigörelse utan motstycke i kölvattnet av de nyss framtagna p-pillren och inte minst riksdagsbeslutet rörande fri abort. Vi ska heller inte glömma idoliseringen av frigjorda författare och kulturpersonligheter, Simone de Beauvoir och Birgitta Stenberg, för stt nämna några.                                                                                                       Man kan lugnt säga att kvinnors liv och förutsättningar ändrades radikalt under 60- och 70 talen. Stridbara feminister såsom Elise Ottosen-Jensen var en av de kvinnor som banade väg för kvinnors bättre liv och hälsa. Hon reste runt och såg  hur många fattiga kvinnor var fjättrade vid sina stora barnaskaror, utbildning och förvärvsarbete var inte att tänka på.                                                                                                                                                                                                             Var och en skapar sin livsstil, TS i den här tråden har hittat sin och är nöjd med den. Synsättet, den totala sexuella frigjordheten, passar henne men långtifrån alla. Nu lever jag i mångårigt särboskap så jag vet egentligen inte hur unga lever idag, särskilt som jag inte har några barn, men lite nyttig verklighetsförankring får jag i Familjeliv.

Dagens inlägg från mig; ett sätt att förtränga molandet i käken under implantat-processen, Brånemark. Därmed har jag indirekt berättat att jag hör till de äldre i detta forum men det har ni säkert redan räknat ut.                                                                                                               Sexuell lössläppthet, ackompanjerad av "She loves you, yeah, yeah", förekom även i de fina salongerna på 70-talet. Den ledde inte alltid till "satisfaction" i sängkammarn vilket Keith med världens bästa riff kunde konstatera. (Keith Richards i Rolling Stones, det kan inte de yngre veta, om de inte frågar sina morsor eller farsor förstås).                                                                                                                                                                     Just när det gäller tillfredsställelsen, "the reward" är jag lite fundersam, hur kunde TS veta att hemdragandet skulle leda till den? Hur kan man veta det med någon obekant? Får kavaljererna fylla i ett frågeformulär eller hur går det till? Jag frågar eftersom jag hör till de relativt obevandrade men ändå vetgiriga inom disciplinen i fråga.                                                                                                                                                                         Ursäkta, TS, min raljerande ton, jag ska inte bråka med dig, det har tillräckligt många redan gjort i tråden. Det finns logik i det du påstår, nämligen att du inte ska avstå från njutning i dag i avvaktan på en presumtiv livskamrat - som kanske aldrig dyker upp. Alla är inte vidsynta, det får man också acceptera, din nuvarande pojkvän är det inte, till exempel. Ur det manliga perspektivet, fortfarande färgat av ett patriarkalt synsätt, är vidlyftighet hos en partner en bromskloss. När ni träffar bekanta undrar han kanske om de har ingående kunskap om dina undre regioner, och vad skulle föräldrarna anse om de fick kännedom?                                                                                                                      När jag läser TS inlägg här tror jag att det i hög grad handlar om bekräftelsebehov. Kan det inte räcka, säger jag, att VETA att någon snubbe är intresserad, skänka honom ett strålande leende och sedan vända ryggen till?  Då kan han stå där, snopen, med sitt skjutklara vapen rest, åka hem och döva sorgen med starksprit. Bekräftelse å huvudets vägnar går också att åstadkomma tack vare MENSA, eller skriv en roman! Stoff har du ju, hoppas anteckningsböckerna är kvar. Du kan förstås ändå inte tävla med Giacomo Casanova, 1700-talets store förförare; han har nedlagt 150 kvinnor och några män. Så fick han det hett om öronen också, i Venedigs blykamrar.

Förvisso, men TS kanske skojar med oss. Hon la ut tråden för att testa folks reaktion, hon är nog smart. Har inte den tanken slagit dig? Jag har skrivit i lite raljerande ton, gjort några inpass med utgångsläget att det är påhitt. Inget fel med det, alltid roar det någon.

Undrar det förstås. För att vara så pass kräsen, kunna välja och vraka, få med dig den snyggaste killen på festen, måste du vara modellsnygg, märkeskläder, dyr väska osv.

Hm, skumt. Så här dags borde TS och pojkvännen sitta  ömt omslingrade i soffan, just ha fyllt på champagneglasen efter skaldjurssupén, kanske lyssnande på Rachmaninovs tvåa, och ivrigt diskuterande Modernas senaste utställning.                                                                                                                       Så småningom borde klädseln lättas varvid TS senaste korsettinvestering och nätstrumpor, allt i rubinrött, avslöjas. De högklackade Blahnikpumpsen behöver inte avtagas före avancerandet in till det allra heligaste, sovgemaket, sparsamt illuminerat med levande ljus. Så borde TS afton förflyta och inte med mobilen i handen. 

TS är oförbätterlig, hon vill gärna fortsätta på den inslagna vägen, och ja, det är hennes val. Min uppfattning är dock att i egenskap av sexdrottning skulle hon se till att skapa lite snygga erotiska miljöer, häftiga kläder, lyxig mat och märkesviner, spirituella samtal. 

Om nu TS verkligen träffade älskaren måste de ju ha genomlidit en fullständigt urtrist kväll, försjunkna i var sin mobil i stället för att avnjuta en god drink, middag och föra livliga stimulerande samtal. De kunde även ha studerat supermånen tillsammans allt eftersom kvällsmörkret sänkte sig.                                                                                                                                                             Tentaläsning, övertidsarbete och till och med städning ter sig skojigt och underhållande i jämförelse med TS mobilkväll. Jag tycker hon borde pröva på celibat ett tag och stimulera andra kroppsdelar än de undre, jag tänker specifikt på hjärnan, med böcker, blad som man vänder. Testa!