Är otrohet rättfärdigat

Tyramyra (jag kan ej citera) 

För att en relation normalt består av mycket mer än sex, som t.ex. ekonomisk union, umgänge, ömsesidig vänskap, intressegemenskap, liknande livsmål, förståelse för vanor i vardagen, med mera.

Man river inte hela huset för att tvättstugan är opraktisk och man inte kan enas med sin partner om renoveringen. Vissa vägrar kanske tvätta alls om de inte får sin vilja igenom, andra lånar grannens tvättstuga hellre än att fortsätta bråka.

I alla andra rum trivs man tillsammans och har det bra.

Fast är partnern med på att man söker sex på annat håll är det ju inte otrohet? Då har man en överenskommelse om att bjuda in fler till sexlivet. Otrohet förutsätter ju att det sker utan partnerns vetskap och samtycke.

Det hindrar väl inte att man diskuterar problemet?  Om det nu är så stort problem för honom att han funderar på att vara otrogen så är han ju villig att riskera allt det andra i relationen.  Då rankar han sexet högre än allt annat.

De flesta brukar kunna anpassa sig efter varandra speciellt när man kommer upp i åren. 

Normalt sett så berättar man för sin respektive att man använder grannens tvättstuga. 

Om det nu är så viktigt att tvätta.

Det är jag som äter dubbla kakor.
Jag har tagit upp problemet, vi gick i parterapi, jag sa vad jag behövde och han "skulle återkomma".
Jag hade tålamod och sedan tog han inte upp ämnet på ett drygt år.

Jag väntar inte mer, jag har löst mitt problem.

Jag berättade vad jag ville och bad om svar.
Han svarade aldrig och jag tröttnade på att vänta för livet är kort.

Men har du berättat att du faktiskt tagit steget att ha sex med någon annan?

Men att komma överens om att man får ha sex vid sidan om utan att partnern får veta något närmare om det är ju något annat än otrohet, som innebär att man inte har någon som helst typ av överenskommelse.

Det allra bästa är att komma till en överenskommelse. Inte att springa runt och pippa allt som rör sig men ha en fwb som sitter i exakt samma sits. Det socioekonomiska är på det torra för båda två. Förespråkar inte otrohet alls men leder det till att alla 4 parter kommer att må bättre och bli mer tillfreds med livet så kör på. Då kan det bli Win-win. Smussel och många lösa kontakter är bara snaskigt. 

Och man hemlighåller att man använder grannens tvättstuga eller inte tvättar alls?

Det du förespråkar är i praktiken någon form av överenskommelse. Det är inte detsamma som otrohet.

Däremot bör man passa sig för underförstådda överenskommelser. Det är som bäddat för missförstånd. Antag aldrig att partnern borde förstå eller acceptera ditten eller datten. Bättre att lägga korten på bordet, eller åtminstone ta upp det till diskussion.

Det stämmer att vissa otrohetsaffärer pågår i åratal, ibland i flera decennier. Men det är knappast det vanligaste och inte heller bra för relationen. Ibland är det också så att den bedragna parten vet eller anar, men väljer att tiga i brist på bevis, eller att helt enkelt gilla läget. Särskilt om h*n har tappat lusten. Men det är inget man kan räkna med.

Framför allt kan man inte veta, om man inte tar bladet från munnen och faktiskt pratar om det. Man behöver inte säga: "Du vill ju inte ha sex mer. Är det ok om jag ligger med A och B? Hur ofta är ok? En gång i veckan?"

Man behöver inte vara så specifik. Men om man inte pratar om det alls, kan man omöjligt veta var partnern står.

Nu är det en konstig liknelse. Men testa berätta att du tänker vara otrogen så får du antagligen en reaktion.

@Niklas 6 tillika TS.

Varför köra med oärligheter mot din kvinna - som du säkerligen delat livet med i vått och torrt? Undrar VAR din lojalitet EGENTLIGEN ligger? Hos din livskamrat eller hos en imaginär och sliskig internetkontakt? Från start en riktigt illojal människotyp redo föra sin naturligt åldrande man bakom ryggen. Juste kvinna? Sätta allt förtroende på spel gnm ligga med en i grund och botten främling? Din kvinnas brott verkar bestå i att hon av hormonella skäl tappat sin sexlust. Hormonerna hennes svarar ej på östrogenbehandlingen. Dags för dig lägga manken till? Göra sällskap till doktorn? = Testa en ny läkare som ordinerar östrogen i kombo behandling med andra hormoner. Höra er för om en ny treatment som förhoppningsvis funkar bättre för er. Förr eller senare blir ju online kvinnan exakt så ringrostig till sängs som sin gubbe hemmavid. Vad har du/ni då för skumraskminnen på era samveten? Om ni har någon inte reflektion att tala om. Jobba där du står vetja. 

OM den kroppsliga lekamen/lusten spelar dig ett spratt, tränger sig före moral och etik samt moget ansvarstagande, var då ärlig mot respektive partner. I ett moget och ansvarstagande samtal lyfts dina/internetkontaktens planer och behov av ICKE MONOGAMA FÖRHÅLLANDEN. I så fall ges de stackare ni idag för bakom ljuset en möjlighet till självständiga och genomtänkta val. Ges du accept av din kvinna kan du tuta och köra med 59 plus kvinnan om gubben också sagt Varsågod. Tack för ordet! 

Jag skulle nog - om allt annat var bra i förhållandet - föredra att min man skulle sköta detta diskret någon annanstans, än något av dina alternativ. Det är sådant man förstår när man blir äldre och har mer livserfarenhet (därmed inte sagt att alla i min ålder känner likadant som jag, heller). 

Prata om det - upplevs som anklagelser, tjat och press. 

Jobba på att ha mer sex - blir en plåga när lusten och hela det intresset är borta, vilket ofta händer kvinnor i klimakteriet. Naturen vill inte att vi ska ha sex mer då, att ändå tvingas till det är ett övergrepp

Öppna upp förhållandet - låter som en vettig lösning i teorin, men skulle nog bli rätt stelt i verkligheten, när karl'n kommer hem från den andra kvinnan och man vet var han har varit och vad de har gjort. Vad SÄGER man överhuvudtaget i en sådan situation? "Gick det bra?" "Hälsa henne från mig nästa gång!" Nä. Mycket bättre att man får tro att han varit ute och jagat eller fiskat eller tränat eller något. Och även om man anar... så slipper man låtsas om det.

Att han ska leva utan sex är inte rätt, och inte heller hälsosamt. 

Att han ska gå - ja men då blir det ju JAG som straffas, för att min kropp säger nej till sex?!! Jag blir ensam - var ligger det snälla och justa och omtänksamma och kärleksfulla i det? Som sagt. mycket bättre att han sköter det diskret någon annanstans, och sitter bredvid mig i TV-soffan på kvällen och ligger bredvid mig om natten...

Det spelar ingen roll hur många kakor du än äter så har ni problem i relationen. 

(anonym) har en pragmatisk syn på hur relationer ändå fungerar trots att sexlivet är över för någon av parterna.

Det är just på detta sätt många lyckas med konststycket att leva resten av livet tillsammans.

Detta beror på att vi med tiden blir mindre inställda på ensamrätten till våra partners men mer beroende av tryggheten i långa relationer. 

Problem uppstår i de fall känslorna för den nya sexpartnern blir starkare än viljan att behålla den gamla relationen. 

Tyra myra. Alla blir inte med tiden mindre inställda på ensamrätten till sin hustru/man. Vad får dig att komma med sådana antaganden? Kärlekskänslorna väck? 

Trohetsidealet med förhoppningen om en monogam och kärleksfullt bejakande relation, mentalt såväl som fysiskt, lever kvar hos väldigt många. Skulle till och med vilja påstå hos merparten. Och tur är väl det! Att ungdomens passion, yttringar och ömsesidiga löften tongivande över tid. Varför skulle en trogen, lojal hustru eller man med sunda värderingar vid 50 eller 70 ändra sexuell inriktning och gå och bli promiskuös? Du överdriver!

Dem som planerar hoppa över skaklarna (har förmodligen från start skrivit egna agendor med kollegor eller Gud vet vad) behöver steppa upp och komma ut ur sin garderob. Bekänna färg och beskriva sin längtan om en polyamorös relation där kvinnan och mannen som en allmän hobby när barnbarnen ingen tillsyn behöver ligger runt varstans. Monogamin behöver tydligt och klart samtalas om och omvandlas ett icke monogamt förhållande, ifall någon eller båda parter vill mer vid sidan av. 

Svar på

/Tyra myra. Alla blir inte med tiden mindre inställda på ensamrätten till sin hustru/man. Vad får dig att komma med sådana antaganden? Kärlekskänslorna väck? 

Trohetsidealet med förhoppningen om en monogam och kärleksfullt bejakande relation, mentalt såväl som fysiskt, lever kvar hos väldigt många. Skulle till och med vilja påstå hos merparten. Och tur är väl det! Att ungdomens passion, yttringar och ömsesidiga löften tongivande över tid. Varför skulle en trogen, lojal hustru eller man med sunda värderingar vid 50 eller 70 ändra sexuell inriktning och gå och bli promiskuös? Du överdriver!

Dem som planerar hoppa över skaklarna (har förmodligen från start skrivit egna agendor med kollegor eller Gud vet vad) behöver steppa upp och komma ut ur sin garderob. Bekänna färg och beskriva sin längtan om en polyamorös relation där kvinnan och mannen som en allmän hobby när barnbarnen ingen tillsyn behöver ligger runt varstans. Monogamin behöver tydligt och klart samtalas om och omvandlas ett icke monogamt förhållande, ifall någon eller båda parter vill mer vid sidan av. /

Säger inte att detta gäller alla. Man kan inte generalisera men man kan ge en förklaring på varför relationer överlever trots upprepade otrohet. Det är i dessa relationer den ena parten VÄLJER att blunda man vill inte veta.  Det är också vanligare hos äldre par i långa relationer. 

Det har ingenting med de förhoppningar man en gång hade. De var säkert giltiga då men efter ett långt liv tillsammans har dessa en lite annan syn på kärlek, vänskap och relationer. De värdesätter tryggheten i relationen högre än ensamrätten till partnern. 

Paret kan ha haft ett mycket bra sexliv under lång tid men så av någon anledning tappar den ene lusten och då tycker man inte att den andre ska behöva vara utan.  Naturligtvis gället inte alla lika lite som alla är trogna livet ut. 

Har själv ett äldre par i släkten där man frågat hustrun hur hon kunnat stå ut men gubben som har sex med andra tanter.  Hon bara log och menade att han håller sig frisk och kry på det viset. De har en väldigt kärleksfull relation och nu när hon tacklat av och flyttat till äldreboende så missar han aldrig att vara hos henne minst en gång om dagen.  Det tycks som att kärleksbegreppet förändras under livet. Det börjar med trohet och slutar med vänskap. Sex får mindre med kärlek att göra ju längre tiden lider.

Det handlar inte om att vara promiskuös utan om att man långt upp i åren kan ha behov av den fysiska närhet som sex innebär.  Säger inte att det gäller alla men det är fler än ett fåtal par som har detta arrangemang.  Den romantiska kärleken är flyktig men den djupa kärleksvänskapen är stark och överlever.

Det var jag också inne på i ett inlägg ovan, ett sätt för vissa att rädda äktenskapet utan att någon blir olycklig och mår dåligt. Och som hon skrev är det HON som straffas för att hon inte vill/kan ha sex om paret separerar. På samma sätt som om man inte separerar straffas mannen fast han inte gjort något fel.