Är otrohet rättfärdigat

Nej, otrohet är aldrig rättfärdigat. Du har följande rimliga och moraliskt rätta alternativ:

- Acceptera läget. Lusten och sexdriften ändras genom livet. Att ni inte är 100% sexuellt kompatibla längre får kanske vara okej ändå om ni älskar varandra och allt är bra på alla andra fronter.

- Förklara för din fru att din saknad efter mer sex och närhet är så stor att du känner det som att det markant sänker din lycka i förhållandet och din allmänna livsglädje, om det faktiskt är så du känner. Beroende på hur det samtal utvecklas kanske frågan om att få ha sex med andra kanske kan tas upp.

- Bryt upp relationen

Ha lite ryggrad och respekt och gå inte bakom ryggen på henne.

Då tycker vi olika. Men jag skrev aldrig att han skulle säga att "antingen får jag ha sex med andra eller så lämnar jag dig". Jag skrev att han borde prata ordentligt med sin fru om hur denna situation påverkar hans mående och hur de ska hantera. Samt att han KANSKE kan nämna alternativet att tillåta varandra att ha älskare, OM det känns som att den frågan är okej att lyfta. Det betyder inte att det måste bli så. Hon kan fortfarande säga nej till det.

I min värld är det alltid bättre att vara ärlig, lägga korten på bordet och kommunicera än att gå bakom ryggen på sin partner, oavsett vad det gäller. Annars lever man ju separata liv och den ene låter den andre leva i en lögn.

Bara otrohetsvurmare kan försöka vränga den mest svekfulla av handlingar till att framstå som ett uttryck för kärlek och respekt, när det är 100 procent deras egna själviskhet.

Fast är partnern med på att man söker sex på annat håll är det ju inte otrohet? Då har man en överenskommelse om att bjuda in fler till sexlivet. Otrohet förutsätter ju att det sker utan partnerns vetskap och samtycke.