Blir irriterade på dessa som jobbar hemifrån
Både jag och maken jobbade delvis hemifrån redan innan pandemin, så möjligheten har funnits länge. Under pandemin blev det mycket mer jobb hemifrån, vilket varken jag eller maken trivdes med. Vi vill ha en arbetsplats att gå till, träffa kollegor osv.
MEN vi inser att alla är olika, och att det gynnar samhället om arbetsplatser kan vara flexibla. Det är väl för sjutton bättre om människor med viktig kompetens, som har svårt för arbetsplatser eller bor långt borta, kan jobba hemifrån, än inte jobba alls? Sen är det inte alla jobb, inte ens alla skrivbordsjobb, som kan eller bör skötas hemifrån, men det är en annan sak.
Nu är vi tillbaka till det normala, maken jobbar hemifrån på onsdagar, jag jobbar hemifrån på fredagar, övriga vardagar är vi antingen på kontoret / företaget eller ute i olika verksamheter. (Vi jobbar inte på samma ställe och har helt olika jobb, men båda är sociala jobb i varierande grad, där kundkontakter eller liknande ingår).
Jag skulle kunna jobba hemifrån mer om jag ville, i alla fall lite mer. Men jag vill inte, har dessutom nära till jobbet. De som har längre jobbar oftare hemifrån. Jag har "kollegor" jag knappt ser och andra jag träffar ofta. Ingen är otrevlig och det är självklart att man hälsar om man träffas, samt småpratar ibland. Då och då har vi after work, konferenser eller liknande.