Ångrar katten

Tack för era svar. 

Jag har testat det mesta känns det som. Gett extra mycket mat, lekt me dom extra mycket, stängt in dom, stängt in oss. vissa nätter funkar det ok, men ingenting triggar mig mer än att inte få sova. Inatt sov jag i 4 timmar, vilket iof är mer än andra nätter. 

Har också tänkt tanken att de faktiskt är nya, men dom har bott här över tre månader, känns som om de borde ha vant sig. älskar katterna, dom är såååå bra o fina på alla sätt. Bara den här nattliga busigheten jag inte tål längre. Får ångest över att inte få sova, får ångest över att jag tappar tålamodet med dom, får ångest när jag tänker på att omplacera dom. 

Känns fel oavsett vad jag gör. Å ena sidan tänker jag att det är bäst att omplacera dom så tidigt som möjligt för deras skull, å andra sidan känns det som om jag inte ger dom en chans. 

Uppfödaren gjorde det tydligt vid köp att det inte är någon ?ångerrätt? på katterna, hon tar inte tillbaks dom. Hon har inte varit särskilt intresserad när vi försökt kontakta henne angående katterna. Men det kanske vore lämpligt ändå. 

Barnen blir rädda om dörren är stängd. Det smidiga med vårt hem är att våra sovrum är mittemot så vi kan se varandra. Vi testade nätdörr, men katterna klättrade på den och gjorde hål, så detta väckte oss alla ändå. Självklart får sonen inte vara taskig mot katterna. Men när han vaknar av att dom springer på honom eller biter honom i fötterna är hans första reaktion att sparka, dra eller slå. Inte lätt att göra nått åt i stunden, han blir oxå rädd o ledsen. 

uppfödaren sa att katterna inte har haft mat på natten. Veterinären sa även nu efter kastreringen att inte ge fri tillgång till mat. Vi tar bort maten mellan 23-05, vi testade en vecka att ge dom fri tillgång till mat nattetid, men då fick dom ännu mer energi för att vara galna nattetid. Men har fått lite kritik för det, så kanske får ändra det helt enkelt  

det känns som jag gör alla rätt, ger ingen uppmärksamhet nattetid, låtsas bara sova vidare, ger ingen mat/öppnar dörren om dom river, jamar eller gör galenheter förens dom lugnat sig. Men ändå slutar det inte. 

problemet är ungarna. Mej låter dom va efter ett tag, men barnen reagerar och agerar på deras bus och då måste jag oxå göra det, annars blir det konflikt och ledsenheter. 

Jag förväntade mig nog bus, men inte mellan 12-5 och inte att det skulle vara såhär hetsigt i över 3 månader. 

ovanligt lugnt inatt. Stängde in katterna i vardagsrummet med deras mat, leksaker, allt dom ska ha. Lekte lite med varandra men inget galet. Dom började hoppa, jama o riva på dörren vid 5 (trots att de hade kvar mat i skålarna?), men jag lät dom inte komma ut därifrån förens dom gick bort från dörren. Tog ca 1 timme, mycket envisa. Är det elakt att stänga in dom? Det är ett relativt stort vardagsrum, och dom har ju varandra. Men min tanke va att inte vara separerad från dom så många timmar, med tanke på att man e borta några timmar på dagen oxå. Ska man göra så flera månader framåt? När får dom sin vuxna personlighet?  

Gällande att börja sova med barnen o stänga dörren så finns det några problem. Dom rör sig som tornados och väcker varandra och oss, det blir väldigt svettigt nu sommartid. Min man jobbar kväll och kommer ibland hem på natten och är inte särskilt smidig, vilket resulterar i att de vaknar. Har inte heller några lämpliga madrasser som inte kommer bryta vår rygg. Känns som en tillfällig lösning, med tanke på att vi ändå kommer sova lika dåligt och så fort det är dags o flytta tillbaks till sina egna rum kommer katterna säkert börja härja på nytt. 

Efter en natt god sömn ser jag iaf lite mer hopp i det här. Jag ger det fram till skolorna börjar igen, om vi inte har en långvarig fungerande lösning tills dess känns det inte värt o rubba sömnen.