Anonym (.) skrev 2024-06-21 09:03:57 följande:
Jag skulle tolka det som att du har svikit honom, han inte känt den tilliten han hade till dig innan och i och med att du var som du var innan mot honom har du lyckats döda en del av de känslor han hade för dig.
Om jag jämför i mitt äktenskap så var jag nog den som på något plan var mer allvarlig med honom och han var mer skeptisk av naturen .
Gjort, sagt saker som varit sårande för mig. I och med det har min kärlek till honom tagit skada.
Det var han som fick dra största lasset med att försöka få oss på jämn fot igen.
Nu är vi i balans. Tryggt och bra.
Jag tror många par tampas med det här mer eller mindre i början, just vilken "rytm" relationen ska ha. Man kan bromsa sig själv, sina känslor för den andre, ge svagare signaler, genom att man som min man då var mer misstänksam av sig i sin natur.
Han kan nog ha känt att han har gjort en felbedömning av dig. Så kände jag det med min man. Att jag felbedömt honom. Gjort också att jag tvivlade på min egen förmåga att se människor på rätt sätt, gjort att jag blivit mer inåtvänd, avvaktande, inte gett så lätt som innan, inte tagit initiativ.
En gång minns jag speciellt då jag tyckte jag kom på något romantiskt vi kunde göra, men han valde att ta det negativt som att jag var besviken på att han inte gjort det, så var det inte alls. Han tolkade allting utan att känna mig riktigt på något negativt sätt. Efter det ville jag inte göra det alls.
För mig har det varit enkelt att antingen satsar man allt och förlorar man då då vet man iaf att jag gjorde allt jag kunde, jag satsade, jag höll inte tillbaka, då ångrar jag inget. Det var han som sedan fick ångra.
Jag sa någon gång till honom att jag såg inte honom nyktert förut, nu gör jag det, och tack för att han fått mig till den (tråkiga) plats han varit på hela tiden när det kommit till mig.
När han skulle beskriva oss var jag den som han såg som alltid mer positiv och den som var mest utan rädsla, trygg i mig själv. Han har haft mer rädslor men lyckats förklä dem i allt möjligt, alla möjliga hinder, men inte tittat inåt vart den kommer ifrån.
Han var mer typen som klarar sig själv och hade svårare att släppa in människor så långt som jag i motsats var trygg med. Dvs jag hade egenskaper i mig som öppnade upp mig mer för kärleken, vågade känna mer, vågade ta hoppet.
Du kan inte hjälpa hur du var innan, det har med din personlighet att göra, vad du varit med om och så vidare. Du är ingen ond person. Det är inte så att han är en god person, att han är bättre än vad du är. Vill bara betona det så du inte tror jag är emot dig.
Sedan är det också en varningsflagga om någon är för intensiv i början, när man inte känner varandra tillräckligt, så det är sunt förnuft också att man vill ta det lite lugnare.
Du har sårat honom. Ta ansvar för det. Visa vad du går för. Och ja, du får kämpa mer om du nu vill ha honom. Vad som kommer hända är att han kommer komma mer ur sitt skal med tiden, det gjorde jag. Och då är det värt det, då är ni i balans.
Tack för ditt långa svar!
Pratade med en vän om detta som tycker jag romantiserar honom, att han faktiskt betedde sig knepigt och illa periodvis när vi träffades och det är nog rätt. Sen har jag väl förmildrat det iom jag insåg min egen otillgänglighet.
Jag tror inte han är öppen för mig om jag hör av mig igen. Han är helt stängd och vi avslutade ganska tydligt där han uttryckte att han inte kände som förr. Finns ju inget värre och det går ju inte att ta tillbaka. Misstänker där dykt upp nån annan, eller något gammalt som påverkat honom.
Får väl bara acceptera vi varit i osynk hela tiden och att det kanske är guds eller universums eller vad man nu tror på sätt att visa vi inte ska vara tillsammans. Vi tycker ganska olika om mycket men jag var beredd att bortse från det. Tror definitivt han ändå har känslor, det såg jag i hans blick men jag tror de är nedtryckta under massa sårade känslor och rädsla för att jag ska bryta igen.
Jag önskar honom ändå lycka och att han hittar någon han känner sig trygg med där han vågar älska. Ska sluta älta detta nu. Det blir inte bra för mig.
Glad midsommar!
