Någon som varit med om falsk anmälan?

Jag har vart med om att bli falskt anklagad för något jag med: Jag har behövt inställa mig på ett sjukhus, under vad jag vill kalla faktiska hot om polishämtning för att göra ett faderskapstest.

Jag hade inte ens legat med mamman till bebisen. Det närmaste är att jag långt tidigare var olyckligt kär i henne (mamman) och berättade det för henne men hon kände inte likadant tillbaks och det var dessutom flera år före. Jag skulle definitivt kommit ihåg om jag hade legat med henne. Jag hade vart stolt om jag hade legat med henne, jag har r*nkat till tanken på att vara med henne...men jag har INTE legat med henne.

Men INGEN trodde eller tror mig. Dåvarande relation tog slut för hon trodde jag hade vänstrat (Vilket jag inte hade).  Alla, inklusive sjukvårdspersonalen som tog provet behandlade mig som om jag var någon som försökte smita undan ansvar och ingen trodde mig när jag sa att det här är onödigt, jag vill inte ta nåt test, jag har inte legat med henne. Bara tittade på mig som jag var nån deadbeat dad och sa åt mig att sluta krångla när jag försökte förklara som ovan att jag inte legat med henne. 

När jag givetvis inte var fadern på provet behandlade alla mig som att jag hade haft tur. Inklusive mina egna föräldrar! Tur? Jag behöver inte tur för att inte ha legat med någon. Det är fortfarande ingen som tror mig, och försöker jag ta upp det nu flera år efter så hade jag fortfarande tur. 

det är tydligen helt lagligt att bara hitta på saker och sabba för någon. Det är bittert men tyvärr så det är.   

Menar du att det inte finns någon som helst sanning i att du inte mådde dåligt? 

Vi säger om man har en nära vän som träffar en partner, han beter sig väldigt kontrollerande när du träffar kompisen med partnern, han är otrevlig mot barnen som kompisen har sedan en tidigare relation. Din kompis har levt tillsammans med många män tidigare som utsatt henne för våld. Plötsligt en dag slutar din kompis svara på meddelanden, slutar svara i telefon. Du är helt enkelt ghostad och är det i flera månader.. Är det orimligt att ringa och göra en orosanmälan då och säga att jag tror att min kompis är i en destruktiv relation och att mannen hon lever tillsammans med är skadlig för barnen? 

 

Du har ingen aning vad du snackar om. Har du någonsin blivit utsatt för en orosanmälan själv? Det är samtal, misstankar åt alla håll och kanter och om soc "känner" att det finns en oro så prackas det på s.k. frivilliga insatser, som snabbt blir tvingande om man inte går med på dem. Man finns kvar i deras rullar i flera år framöver och kommer det då fler såna som du som "oroar sig" så läggs det snabbt på hög och soc gör fler och fler insatser för att det måste ju finnas något fel när det fortsätter komma in anmälningar osv osv. Minsta är väl 6-12 månader som man liggar kvar i deras system, även om den första anmälan inte leder till något! Föreställ dig den oron att gå omkring med under hela den tiden, med stress, sömnproblem och annat! Bara för att såna som du känner en "oro", utan något som helst tillstymmelse till bevis! Vem fan behöver fiender med såna "vänner".....

Så jo, det gör otroligt mycket skada!! Det minsta man kan göra är att ha BEVIS i form av att personen sagt något, att man faktiskt sett våld mot personen eller vad som helst påtagligt!

Om jag nu säger att jag gjort en sån här orosanmälan på dessa vaga grunder, personen fick skyddat boende och tackade mig efteråt för att situationen var mycket destruktiv. Gjorde jag fortfarande fel? Att göra en orosanmälan handlar ju enbart om oro. 

Och nej man kan inte helt bortse från en persons tidigare val i livet och hur den tidigare har agerat. 

Varför skall jag ta ett faderskapstest om jag inte ens legat med mamman och varför tror inte någon på mig när jag säger det? Varför skall jag vara lugn och sansad om det antyds att jag är en dålig människa som försöker smita från ansvar? Varför skall hon ha rätten att uppge män hon inte ens legat med som potentiella fäder till sitt barn?

Men det är knappast skäl att ringa 112 och ljuga ihop en historia om att hen försöker ta livet av sig. Man är liksom inte suicidal bara för att man har en rejäl svacka i livet. 

Nu handlade ju detta om en diskussion om oro till socialtjänsten. En person som har barn att ta hand om och mår så pass dåligt att den inte orkar ta emot hjälp. Då kan det vara rimligt om någon i omgivningen faktiskt reagerar. inte ringa 112 och hitta på saker