Dollicita skrev 2024-09-07 13:24:27 följande:
Tack för alla era svar även om tråden är skapad ett antal månader bak.
Jag valde att behålla och har sen min stora ångest lagt sig sen rätt tidigt gått in med inställningen att det löser sig och ordnar sig.
Varit på faderskapsutredning för inte länge sen. Blev en stor förvåning för mig att den som inte ville kännas vid det alls uppenbarligen tänker dyka upp hos familjerätten för samtal. Har ingen kontakt med någon av de, om barnet vill träffa sin far längre fram kommer försöka stötta barnet i kontakt med fadern. Om han som är far när det väl kommer fram för fram kommer det förr eller senare via DNA test frivilligt eller via domstol vill träffa sitt barn visst ska han få göra det under förutsättning att det är barnets bästa.
Jag har släppt dessa två och fokuserar på mitt kommande barn och barnet jag redan har.
Inget är omöjligt, mår toppen i min graviditet och pluggar klart mina studier med arbetsförlagdpraktik som ingår.
Är mest omgivningens negativa inställning till vad en ensamstående höggravid kvinna klarar av och inte och förutfattade meningar som är irriterande. Annars känner mig redo och skönt att kunna släppa allt och lämna det i familjerättens händer. Bebisen i magen mår också bra.
När det gick upp för mig efter pratat med familjerätten hur allt kommer gå till så släppte min stora ångest över situationen.
Tack för alla era svar ????🙏
Stort lycka till framöver. Frys in matlådor så du har när bebisen kommit. Har du en förälder nära som kan bo hos dig första veckan? Personligen tycker jag det var rätt lätt med två från v2 tills den yngsta var ca 5 mån, sen blev det tuffare när den sov mindre och krävde mer uppmärksamhet och stora barnet börjar känna sig åsidosatt. Rutiner, snabba matlösningar och hjälp av familj och vänner behövs.