Är det vanligt att man väljer partner som är "good enough"?

Jag tänker att många par om man ser på dem utifrån är en som strävar och en som nöjer sig.  men behöver inte betyda att man inte är förälskad i alla fall.
Jag levde med en man i många år, och med honom upplevde jag aldrig förälskelse. Visst tyckte jag om honom och så till en början men jag var nog aldrig kär eller älskade honom. Nöjde mig (han var absolut strävaren) för att han visst hade sina fördelar och jag var körd i botten mentalt. 
Och sen fick jag nog och gjorde slut, det var orättvist mot båda av oss att slösa bort livet på något som inte var bra.

Jag har nu fått uppleva riktig förälskelse och det var fantastiskt på alla sätt och vis tills det tog slut och jag undrade om det finns något som kan göra det värt det att känna det jag kände då. 
Vi var tillsammans för kort tid för att avgöra om någon var strävare eller nöjde sig. Han hade övertaget om att vara äldre och tjäna mer pengar "och vara färdig med måsten i livet" medan jag är socialt öppnare och mer attraktiv, men jobbar skiten ur mig för inga pengar och har unfinished business i livet. I mina ögon var han dock världens vackraste och jag kunde inte se mig mätt på honom. 

Men generellt tror jag många väljer någon (eller väljer att stanna kvar) för att det är bekvämt och kanske av respekt för varandra men inte djup förälskelse. De tycker om varandra men inte mer. 
Och ofta inte ens det. Det är bara bekvämt. 

Ser det tydligt på mina föräldrar - de älskar absolut inte varandra och jag tror att mamma kanske till och med hatar pappa. Han är en soffpotatis men i övrigt snäll, och han står bara ut, stänger av, när hon går igång. Men här börjar vi nog prata lite om psykisk ohälsa hos henne så exemplet är kanske inte helt på sin plats.
I vilket fall kommer de aldrig att separera och jag kan inte ens tänka mig vad någon av dem skulle göra utan den andre. Men som barn önskade jag många gånger att de skulle gå skilda vägar för bråken var hemska att stå ut med. 

Så därför är jag så otroligt stolt över mig själv att jag lämnade min dåvarande sambo,  det bästa beslut jag tagit i mitt liv. Ville verkligen verkligen inte bli som mina föräldrar.