Anonym (Hej)

Wed 13 Mar 2024 20:28

14 svar

Jag kommer inte ur det

Varje kväll samma sak. Kommer inte till ro. Vaknar redan efter 20 min med hjärtklappning och katastroftankar. Somnar om efter ett antal toabesök (vätskan bara rusar genom kroppen). Vaknar innan alarmet ringer. Hjärnan är redan på jobbet. Planerar något möte.

Går upp. Ganska pigg faktiskt. Snabbt fix med påklädning och tandborstning. Jag eller sambo lämnar treåring på förskolan.

Kommer till kontoret. Äntligen får jag ta itu med det som har stressat mig hela natten. Tror jag. Telefonen avbryter. Någon ska ha hjälp. Ett samtal till. Det var visst möte klockan tio.. Och elva. Försöker varva ner med en promenad på lunchen. Samma runda varje gång, där ingen snnan bekant går som jag måste stanna och prata med. Tillbaka på kontoret. Möte klockan ett. Missnöjd klient och jag har knappt koncentration kvar. Flera uppgifter att skriva upp. Timmarna går snabbt. Högen av uppgifter har knappt rörts utan enbart blivit större än imorse.

Blev visst kvar längre än till 17 idag också. Cyklar hem men hjärnan är kvar på jobbet. Öppnar dörren och vill redan att det ska bli kväll. Vill leka med min dotter men har ingen ork i kroppen. Vill helst ligga i soffan och smälla i mig obegränsat med skitmat. Det enda som lugnar. Mobilens lista full med saker att göra. Vänner jag ska kontakta. Meddelanden att svara på.

Jag orkar inte. All energi för dagen är slut. Inget finns kvar till det som borde vara viktigast.

Men jag kommer inte ur det. Kan inte bryta mig loss.

Anonym (Kalla)

Wed 13 Mar 2024 20:35

#1

Börja prioritera. Plocka bort det onödiga. Prata med chefen angående din arbetsbelastning. Gå ner i tid. Prata ihop dig med din partner. Sök hjälp för dina sömnproblem.

Anonym (Elisa)

Wed 13 Mar 2024 21:25

#2

Stor igenkänning trots olika branscher.
Känns som att det tyvärr är sådär det ser ut på de flesta arbetsplatserna.
Undrar verkligen vad de som säger att man ska prioritera saker för ett bättre mående har för yrken?
Jag har prioriterat bort allt annat än handla,laga mat, diska och duscha i min vardag och ÄNDÅ finns det inte ork att hålla kont med varken vänner eller familj?.prata med chefen? Har gjort, men ändå är arbetet så enormt betungande och man kan aldrig andas ut förrän nästa deadline?..

Anonym (Hej) Trådstartaren

Wed 13 Mar 2024 22:16

#3

Anonym (Kalla) skrev 2024-03-13 20:35:55 följande:

Börja prioritera. Plocka bort det onödiga. Prata med chefen angående din arbetsbelastning. Gå ner i tid. Prata ihop dig med din partner. Sök hjälp för dina sömnproblem.

Jag har tyvärr så svårt att komma till skott. Jag tänker på att prata i chefen men "alla andra kollegor har liknande situation och verkar klara det bra, så det kanske är mig det är fel på". Jag tänker på att gå ned i tid men "tänk så får jag inte tillräckligt minskade arbetsuppgifter då + jag är relativt ny på arbetsplatsen och borde visa framfötterna lite till och blabla". Tänker på att söka läkarhjälp/psykolog men "när ska jag ha tid".

Min partner har talat om för mig att jag ska söka hjälp ett halvår men har gett upp.

Funderar på att sjukanmäla mig imorgon som ett första steg men "har inte tid".

Anonym (Hej) Trådstartaren

Wed 13 Mar 2024 22:31

#4

Anonym (Elisa) skrev 2024-03-13 21:25:01 följande:

Stor igenkänning trots olika branscher.
Känns som att det tyvärr är sådär det ser ut på de flesta arbetsplatserna.
Undrar verkligen vad de som säger att man ska prioritera saker för ett bättre mående har för yrken?
Jag har prioriterat bort allt annat än handla,laga mat, diska och duscha i min vardag och ÄNDÅ finns det inte ork att hålla kont med varken vänner eller familj?.prata med chefen? Har gjort, men ändå är arbetet så enormt betungande och man kan aldrig andas ut förrän nästa deadline?..

Ja verkligen, tyvärr. Jag saknar ibland mitt tidigare jobb som jag lämnade för mitt nuvarande. Där dagarna var monotona och tiden sniglade sig fram. Där fikarasterna var det mest givande på dagen och jag gärna drog mig kvar långt över tiden. Där jag kunde vara sjuk i influensa två veckor utan att en enda uppgift tillkommit på mitt bord (eller behövde stressas ikapp med). Där jag gladeligen gick ner i arbetstid och ägnade våreftermiddagarna åt kvalitetstid med min dotter.

Då var det tråkigt och jag längtade efter att få mer innehåll, variation, ansvar, spännande arbetsuppgifter, ett "lyft i karriären"... Idag kan jag se det från andra sidan och inse att jag kanske hade ett jobb som var få förunnat.

Anonym (Bytte jobb)

Wed 13 Mar 2024 22:48

#5

Anonym (Hej) skrev 2024-03-13 22:16:00 följande:

Jag har tyvärr så svårt att komma till skott. Jag tänker på att prata i chefen men "alla andra kollegor har liknande situation och verkar klara det bra, så det kanske är mig det är fel på". Jag tänker på att gå ned i tid men "tänk så får jag inte tillräckligt minskade arbetsuppgifter då + jag är relativt ny på arbetsplatsen och borde visa framfötterna lite till och blabla". Tänker på att söka läkarhjälp/psykolog men "när ska jag ha tid".

Min partner har talat om för mig att jag ska söka hjälp ett halvår men har gett upp.

Funderar på att sjukanmäla mig imorgon som ett första steg men "har inte tid".

Du bör agera medan du ännu har tid. Går det för långt kommer det bli mycket svårare att komma tillbaka. Du behöver få tekniker att hantera din vardag.

Jag jobbade på ett ställe där jag efter rätt många år ofta kände mig otillräcklig och lite småkorkad. Mycket av det berodde på stora organisatoriska förändringar, oklara rollbeskrivningar och skumma krav som att man skulle ägna fritiden åt att lära sig nya prylar för annars var man dålig. Det stället har väldigt dålig recensioner på diverse jobbsajter numera. Själv bytte jag jobb och hamnade på ett ställe där dom uppskattar mig och ser mig som en kanonrekrytering.

Anonym (Nattvakt)

Wed 13 Mar 2024 23:50

#6

Jag arbetade som produktionsledare på ett av våra största byggföretag i 13 månader. Jag jobbade 13 timmar per dag och när jag kom hem var jag så osäker på om mina beräkningar stämde att jag satt till 3-4 varje natt för att kontrollräkna det jag gjort under dagen. Efter ett drygt år gick jag tillbaka till det jobbet jag hade innan och det är det bästa beslut jag någonsin tagit!

Anonym (Hedda)

Thu 14 Mar 2024 00:17

#7

Anonym (Hej) skrev 2024-03-13 20:28:03 följande:

Jag kommer inte ur det

Varje kväll samma sak. Kommer inte till ro. Vaknar redan efter 20 min med hjärtklappning och katastroftankar. Somnar om efter ett antal toabesök (vätskan bara rusar genom kroppen). Vaknar innan alarmet ringer. Hjärnan är redan på jobbet. Planerar något möte.

Går upp. Ganska pigg faktiskt. Snabbt fix med påklädning och tandborstning. Jag eller sambo lämnar treåring på förskolan.

Kommer till kontoret. Äntligen får jag ta itu med det som har stressat mig hela natten. Tror jag. Telefonen avbryter. Någon ska ha hjälp. Ett samtal till. Det var visst möte klockan tio.. Och elva. Försöker varva ner med en promenad på lunchen. Samma runda varje gång, där ingen snnan bekant går som jag måste stanna och prata med. Tillbaka på kontoret. Möte klockan ett. Missnöjd klient och jag har knappt koncentration kvar. Flera uppgifter att skriva upp. Timmarna går snabbt. Högen av uppgifter har knappt rörts utan enbart blivit större än imorse.

Blev visst kvar längre än till 17 idag också. Cyklar hem men hjärnan är kvar på jobbet. Öppnar dörren och vill redan att det ska bli kväll. Vill leka med min dotter men har ingen ork i kroppen. Vill helst ligga i soffan och smälla i mig obegränsat med skitmat. Det enda som lugnar. Mobilens lista full med saker att göra. Vänner jag ska kontakta. Meddelanden att svara på.

Jag orkar inte. All energi för dagen är slut. Inget finns kvar till det som borde vara viktigast.

Men jag kommer inte ur det. Kan inte bryta mig loss.

Du kommer kunna bryta dig loss! För OM du fortsätter på det där viset så kommer du gå in i den berömda väggen!

Och där är det ännu värre att vara! Been there done that!

Alltså jag vill inte vara elak TS, men du är på väg in i väggen.
Dock kan du göra något åt det innan du bryter ihop totalt genom att börja ta hand om DIG själv först och främst!

Både när det gäller din fysiska hälsa- vad äter du? rör du på dig? Slappnar du av medvetet på olika sätt genom tex yoga eller bad, osv och även din psykiska eller mentala hälsa. Gör du saker du tycker är roligt? Gör du något kreativt? osv.

Börja planera för ett bättre liv, sen om det innebär sjukskrivning så låt det bli så.

Anonym (Hej) Trådstartaren

Thu 14 Mar 2024 06:43

#8

Anonym (Hedda) skrev 2024-03-14 00:17:40 följande:

Du kommer kunna bryta dig loss! För OM du fortsätter på det där viset så kommer du gå in i den berömda väggen!

Och där är det ännu värre att vara! Been there done that!

Alltså jag vill inte vara elak TS, men du är på väg in i väggen.
Dock kan du göra något åt det innan du bryter ihop totalt genom att börja ta hand om DIG själv först och främst!

Både när det gäller din fysiska hälsa- vad äter du? rör du på dig? Slappnar du av medvetet på olika sätt genom tex yoga eller bad, osv och även din psykiska eller mentala hälsa. Gör du saker du tycker är roligt? Gör du något kreativt? osv.

Börja planera för ett bättre liv, sen om det innebär sjukskrivning så låt det bli så.

Tack! Ibland känner jag, tyvärr, att väggen och/eller sjukskrivning skulle vara min enda broms...

Min fysiska hälsa sköter jag i grund. Regelbundna och varierade måltider och näringsrikt på tallriken. Träning (löp/jogging) älskar jag och genomför 3 - 4 gånger i veckan. Promenader är också en del av min återhämtning. Problemet är väl när jag på grund av stressen låter det gå långt mellan måltiderna, vilket leder till socker- och skräpsug på kvällen. Inte dagligen men ett par gånger i veckan. De senaste månaderna har jag gått upp tre kilo...

Jag provade meditationsövningar ett tag, vilket hade en nedvarvande effekt för stunden. Jag är dock grymt dålig på att ta tag i det och skulle nog behöva sätta en rutin för det.

Jag har ett stort fritidsintresse som verkligen ger energi, men utövar det inte året runt då det också kräver mycket tid vilket påverkar familjelivet. Jag skulle behöva ha något annat i och med att jag inte heller har så mycket social gemenskap just nu (bortsett familj och släkt), har bara svårt att komma på vad.

Inatt har jag sovit 4 - 5 timmar igen. Toaletten fem gånger innan jag somnade. Har varit inne på att sjukanmäla mig idag men min erfarenhet sedan tidigare är att det bara ger återhämtning för en kort period, för att sedan gå igång i samma mönster igen.

Blir nog till att åka till jobbet och prata om situationen samt rannsaka mig själv och hur jag vill att livet ska se ut...

Anonym (Elisa)

Thu 14 Mar 2024 07:33

#9

Anonym (Hej) skrev 2024-03-13 22:31:29 följande:

Ja verkligen, tyvärr. Jag saknar ibland mitt tidigare jobb som jag lämnade för mitt nuvarande. Där dagarna var monotona och tiden sniglade sig fram. Där fikarasterna var det mest givande på dagen och jag gärna drog mig kvar långt över tiden. Där jag kunde vara sjuk i influensa två veckor utan att en enda uppgift tillkommit på mitt bord (eller behövde stressas ikapp med). Där jag gladeligen gick ner i arbetstid och ägnade våreftermiddagarna åt kvalitetstid med min dotter.

Då var det tråkigt och jag längtade efter att få mer innehåll, variation, ansvar, spännande arbetsuppgifter, ett "lyft i karriären"... Idag kan jag se det från andra sidan och inse att jag kanske hade ett jobb som var få förunnat.

Stor igenkänning på detta med.
Jag bytte också av samma anledning och nu med facit på hand flera år senare så saknar jag den personen jag var innan. Den glade och energiska som även hade ork till en aktiv fritid + ett givande xtra arbete!!

ja du?.vad ska vi göra?

Anonym (Elisa)

Thu 14 Mar 2024 07:35

#10

Anonym (Bytte jobb) skrev 2024-03-13 22:48:24 följande:

Du bör agera medan du ännu har tid. Går det för långt kommer det bli mycket svårare att komma tillbaka. Du behöver få tekniker att hantera din vardag.

Jag jobbade på ett ställe där jag efter rätt många år ofta kände mig otillräcklig och lite småkorkad. Mycket av det berodde på stora organisatoriska förändringar, oklara rollbeskrivningar och skumma krav som att man skulle ägna fritiden åt att lära sig nya prylar för annars var man dålig. Det stället har väldigt dålig recensioner på diverse jobbsajter numera. Själv bytte jag jobb och hamnade på ett ställe där dom uppskattar mig och ser mig som en kanonrekrytering.

Igenkänning här med på det mesta förutom oklara rollbeskrivningar.
Haha kanske inom samma bransch!

Anonym (Stopp!)

Thu 14 Mar 2024 08:20

#11

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, TS!

Jag hade lika dant på jobbet, mycket att göra, men aldrig tillräckligt med tid till att ta itu med det! Och aldrig någon tid till återhämtning! Mycket tid på helger lade jag på jobbet för att "hinna med". Jag blev jättestressad och kände mig dålig, alla andra verkade klara allt så himla bra! Jag hade också dåliga ursäkter som du "jag hinner inte ta ledigt/vara sjuk", "jag borde klara detta", "jag är bara lat", osv. Men jag anade/kände ju att jag inte mådde bra. Många nätter som man låg och vred sig och inte kunde somna, sedan när jag väl somnat drömde jag om jobbet. Kunde gå upp mitt i natten och "bara skriva ner en sak medan jag har det i huvudet för att inte glömma..." Min man tjatade på mig också "att släppa jobbet", det är inte lätt!

Jag lyssnade på föreläsningar om förbättrad arbetssituation och fick lära mig:
1. Prioritera raster och promenader!

2. Sänk dina krav till rimliga nivåer!

3. Gör inga arbetauppgifter som inte MÅSTE göras NU!

4. Ta hjälp av kollegor om det känns (psykiskt) tungt!

Jag saknar också mitt tidigare jobb, det var ett osäkert jobb och jag gillar inte snabba svängar, men där fanns tid till återhämtning! Så mycket att det ibland blev tråkigt! (Underbart ju, lyx!)

Det var först när jag blev mammaledig som jag verkligen insåg hur mycket jag hade pressat mig själv. Och för vad? Det kan jag inte svara på!

Såhär i efterhand är jag faktiskt arg istället för stressad! Jag förstår nu att för mig var det orimligt mycket att göra, och inte mitt fel!

Du måste ta tag i detta och sluta med dina ursäkter. Sänk dina krav, strunta i alla andra! Den viktigaste du har är faktiskt dig själv! Du kan bara ta hand om din familj om du själv mår bra! Ingen kommer ge dig beröm, ingen kommer att ge dig applåder, ingen kommer att fråga hur du mår, ingen kommer att peppa dig, det måste du göra åt dig själv! (Ingen vet vad du tänker och känner och alla är upptagna med att ta hand om sig själva) Du har ett ansvar att ta hand om dig själv! Prioritera dig först! Annars rasar allt ändå! Prata med chefen, sjukskrive dig och fokusera på dig! Medan det finns tid!!! Du kanske är en "allt eller inget-person" som jag, välj då att sätta stopp helt ett tag! Eller försök åtminstone att hitta en medelväg (det är jag sjukt dålig på).

Kram!

Anonym (Hakunamatata)

Thu 14 Mar 2024 08:37

#12

Så länge du inte är svinigt överbetald så finns det ingen mening att stressa upp dig, man gör bara det man kan och det som inte hinns med får man väl göra på betald övertid då.

Jorden går inte under bara för att du inte hinner med något på jobbet.

Postman

Thu 14 Mar 2024 08:41

#13

Du är på väg att bränna ut dig. Jag råder dig att omgående kontakta ditt arbetsmiljöombud samt prata med din chef. Du har en ohälsosam arbetsbelastning.

Anonym (Kalla)

Thu 14 Mar 2024 09:04

#14

Anonym (Hej) skrev 2024-03-13 22:16:00 följande:

Jag har tyvärr så svårt att komma till skott. Jag tänker på att prata i chefen men "alla andra kollegor har liknande situation och verkar klara det bra, så det kanske är mig det är fel på". Jag tänker på att gå ned i tid men "tänk så får jag inte tillräckligt minskade arbetsuppgifter då + jag är relativt ny på arbetsplatsen och borde visa framfötterna lite till och blabla". Tänker på att söka läkarhjälp/psykolog men "när ska jag ha tid".

Min partner har talat om för mig att jag ska söka hjälp ett halvår men har gett upp.

Funderar på att sjukanmäla mig imorgon som ett första steg men "har inte tid".

Ja, vill du inte ändra på något så är det svårt att få en förbättring.

Jag kommer inte ur det

INNEHÅLL