Någon mer som har BF i november?

Hoppar in här... plussade 13/3.
Har en lååång graviditets/fertilitets-historia som pågått i snart 20 år.
Men fick iaf mina första barn, tvillingar, 2007 efter fert.behandling med sprutor, sista omgången innan IVF.
Blev överstimulerad och fick därav blodförtunnande samt hade högt progesteron antaglingen pga de var två samt drivit igenom många ägglossningar på rad innnan.
Var dock svår mkt svår graviditet med månader i sängläge på sjukhus och en vagnal förlossning som gav svåra förlossnings-skador. Oreparerade fortfarande.

2018-2020 hade jag 3 ma/mf på SPONTANA graviditeter.
Blev mf-utredning som bara visade det vi redan visste. Apc-resistens.
Fick stöd med progesteron+ Trombyl vid nästa graviditet.

Gravid juli 2021 på 4:e Letrozol-kuren efter återigen påbörjat provtagning m.m inför IVF då min ålder även börjat stressa på det hela. Var då drygt 36...
Och redan tagit några år.
Men i Mars 2022 föddes en pojk i v 37+1 efter en efter omständigheterna mycket bra graviditet och ett förväntat svårt planerat snitt blev (pga vattenavång och påbörjat värkarbete) ett bra akut-snitt en Lördags-kväll. (Snitt pga de svåra förlossnings-skadorna samt stelopererat bäcken).
Blev bara 5 dagar på neo/bb screening på Neo trots att man förväntade sig minst 10-14 dagars vårdtid även vid "fullgången" graviditet pga abstinens hos barnet då jag äter flertalet mediciner som kunde påverka ex andning.
Barnet visade inga tecken på abstinens.
Apgar 10-10-10

Efter 3 dygn var barnet redo att åka hem, men vi fick stanna lite extra pga jag hade en kvarliggande EDA som smärtlindring.

På dygn 7-8 var jag ute och gick ett par km med familjen och hundarna, mycket sakta med vagnen som rullator och mycket vila efteråt. Men ändå, helt otroligt!

Efter detta har jag haft ytterligare 3 mf. Samtliga efter sponta graviditet. De första 2 var lite som så att går det vägen så gör det... en bonus typ. Så kontaktade aldrig sjukvården för progesteron+trombyl.
Vid det senaste hann jag aldrig få hjälp trots att jag bad dom det för det var storhelg. Jul+Nyår.
1 januari var missfallet ett faktum.
Fick vid läkar-besöket då iaf inskrivet i journalen att blir jag spontant gravid igen SKA det räcka med ett enkelt telefonsamtal för att få läkemedel utskrivet utan diskussion.
Sen om det hjälper.... det vet ju ingen....

Fick läkemedel utskrivet samma dag som plus, via telefon.
Nu är det bara att hålla tummarna.

Är om en månad 39 år.

Jag mår inte så väldigt illa, inte hela tiden iaf. Kommer och går.
Men däremot är jag VÄLDIGT seg i kroppen. Liksom tunga ben, matta armar, tungt och andas. Samt värmevallningar eller frossa. Och huvudvärk.
Är min 8 tidiga graviditet sedan 2018 (haft 6 mf/ma samt 1 barn fött -22 samt tvillingar födda 2007) och vet ju innerst inne att detta är "normalt" för mig när jag är gravid.
Men blir SÅ DEPPIG! 
Är ändå sjuk"pensionär" och  således väldigt van vid smärta/obehag och varierande mående såväl dag från som över tid.

Men varje graviditet undrar jag vad fanken den är för fel på mig (förutom de uppenbara 😉) som mår såhär kasst även psykiskt bara för att kroppen är matt.
Bllr ju iofs väldigt låg annars också när jag inte orkat/kunnat "hålla igång" fysiskt.

Ja hjälper kanske inte dig detta svaret men ja... det är tungt här med och dessutom veta att man kanske får må såhär jäkla dåligt i "onödan" (om det inte går vägen) dessutom tär enormt mycket för mig på psyket.