Inlägg från: Anonym (hallå) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hallå)

    Bpd avundsjuka på barn

    sunflower85 skrev 2024-01-16 15:08:04 följande:
    Ja jag vet, jag känner ju att jag kliver på mig själv varenda gång. Hennes förklaring är bara "du vet ju hur jag är, jag säger saker jag inte menar" "hade jag inte velat vara här så hade jag gått" osv. 

    Funderar ju på om det här kanske kommer ta för mycket av mig med tanke på att jag även är ensamstående pappa. Jag älskar verkligen henne och vill stötta henne men hon måste låta mig få vara den förälder jag vill vara.
    "Du vet ju hur jag är" är ett dåligt argument - säg bara att visst, du har fått erfara hennes beteende och känner till det men det är inte värdigt en vuxen människa. Säg att du älskar henne men du har inte ork till ett förhållande med henne om hon inte kan bete sig som en vuxen.

    Jag skulle INTE orka med en sån som hon. Logiska argument är för viktigt, liksom.

    PS. Angående att barn inte ska komma först, är hon heeeeeeelt ute och cyklar. Gör en omröstningstråd här på FL, och visa henne.

    Visst, partnern är kvar och partnern ska man därför inte ignorera under barnaåren (givetvis) - men har man satt barn till världen måste man ta hand om dem, och barn till skillnad mot ens VUXNA partner, behöver omsorg, uppfostran osv.

    Du är ansvarig för ett barns behov, punkt slut. En vuxen är däremot ytterst själv ansvarig för sina egna behov! 
  • Anonym (hallå)
    sunflower85 skrev 2024-01-16 16:02:56 följande:
    Kunde inte sagt det bättre själv! Håller helt med. Jag har sagt till henne att jag har ett ansvar för mitt barn, mitt barns bälmående är mitt ansvar. Men vet helt ärligt inte om hon tar til sig det. Hon bara typ skriker som ett barn att hon inte vill komma på andraplats osv. och jag försöker förklara att de har helt olika platser i mitt liv, de konkurrerar ju inte om samma plats. Ibland vet jag inte ens hur jag ska argumentera med henne för det blir så ologiskt att jag inte vet vad jag ska säga. Sen har man ju lärt sig att man måste respektera och lyssna till andras känslor men ibland känner jag som att vi pratar två olika språk.
    Kanske dags att du faktisk svarar henne med hennes språk då?

    Säg "Om du har ett förhållande med en förälder så hamnar du på andraplats! Det är så det måste vara. Däremot får det inte de konsekvenser som du verkar tro att det får, eftersom era roller i mitt liv är så olika.

    Men ja, min son kommer först. Jag vill inte ha en kärleksrelation med min son, men jag kommer sätta hans BEHOV före både mina och dina ifall det någonsin skulle krävas, eftersom han är ett barn och du är en vuxen."

    Sedan står du på dig. 
  • Anonym (hallå)
    sunflower85 skrev 2024-01-18 05:57:07 följande:
    Det som är problemet är att på samma sätt som det kan vara jobbigt åt ena hållet så är det helt fantastiskt åt andra. Den här problematiken är ju inget som märks dagligen och när den inte är där så har vi det hur bra som helst. Allt är liksom perfekt förutom att hon stundtals blir på det här sättet. Det är väll det som gör det svårt...
    Bra sex, gissningsvis? 

    Du har kunnat specificera de dåliga sidorna bra, men är lite generisk/svävande när det gäller de bra sidorna. 

    Exakt vad är det  med just henne som du kommer sakna? 

    (Och är det värt det, om det kostar din son en trygg uppväxt och eventuellt i förlängingen, en relation till din son. Han kan säga upp bekantskapen med dig/er när han är vuxen...)
Svar på tråden Bpd avundsjuka på barn