Men vanligast är väl att familjen umgås mest med mammans ursprungsfamilj och gör kortare och mer pliktskyldiga besök hos farmor och farfar. Så gör i alla fall min bror och svägerska .
Kan enbart tala för mig själv, jag blir inte besviken över att få en pojke, däremot besviken om jag inte hade fått en flicka. Barn är dock en gåva oavsett kön så är jättetacksam över att ha den möjligheten.. men självklart är det iallafall för mig som mamma skillnad om jag skulle ha 3 döttrar eller 3 söner.
Med 3 döttrar hade jag ändå varit nöjd, med 3 söner hade det känts som något saknades.
För min del är barndomen bara en liten del av det, dvs det faktum att pojkar generellt är mer stökiga än flickor, ställer till med problem osv. Medan flickor är mer lugna, målar, pysslar, läser.
Det "stora" problemet är som en del andra här i tråden påpekat, det är jättevanligt att förlora sin son såfort han bildat familj, för att svärdottern inte vill ha lika mycket kontakt och istället närmar sig sina egna föräldrar när hon får barn. Det innebär ju att kontakten med barnbarnen blir lidande vilket känns så tråkigt. Tillskillnad från om man har döttrar, då kan man räkna med en fin relation med både sitt eget barn och sina barnbarn.
Med det sagt så har jag absolut inget emot pojkar, tycker bara att fler fördelar finns med döttrar och det kan nog vara många som håller med och därför föredrar flickor.
Men vill man absolut inte ha ett visst kön så borde man låta bli att skaffa barn, för oavsett vad man själv skulle föredra så är det ett barn det handlar om, som inte förtjänar att vara oönskat pga sitt kön.
Argumentet att män står längre från familjen ger jag inget för då jag har oräkneliga exempel på motsatsen. Trist för er som har det så men en sanning är det icke.
Det är verkligen sorgligt hur en del gamla fördomar om svärmödrar verkar leva kvar i vissa håll. Jag är så tacksam att inte vuxit upp i det - som liten upplevde jag farmor/farfar som exakt lika nära mig som mormor/morfar.. Det gav en trygghet.
även bland vänner har det vsrit så, så jag tycker synd om er som har en annan uppväxt, att inte ha fått det.
Tycker det mest låter som du försöker övertala dig själv TS att det inte är som många här intygar för din egen skull.
Själv är jag inte förtjust i min svärmor men det har med helt andra saker att göra. Hon är strulig , engagerar sig inte lika mycket i sina barnbarn och har inte direkt vart en bra mamma till sin son. Så varför ska jag engagera mig!
Tycker det mest låter som du försöker övertala dig själv TS att det inte är som många här intygar för din egen skull.
Själv är jag inte förtjust i min svärmor men det har med helt andra saker att göra. Hon är strulig , engagerar sig inte lika mycket i sina barnbarn och har inte direkt vart en bra mamma till sin son. Så varför ska jag engagera mig!
Har det inte att göra med att det är flest kvinnor som skriver här och att det känns lättare att uppfostra en dotter eftersom man kan känner till hur det är att vara flicka?
Jag har en son och det som varit svårt (och som jag gissar är lättare om jag fått en dotter) är att hans intressen har min man mycket lättare att engagera sig i. Dataspel, fighting-filmer, museum om vapen/krig, fotboll mm eftersom han själv haft dom intressena när han var liten.
Jag har spenderat många, ganska tråkiga, timmar tittande på saker där jag har noll intresse för där jag märker att min man, förutom att det är roligt att vara med sonen, faktiskt har ett visst intresse. Nu är min son intresserad av typiska kill-saker så detta gäller förstås inte alla pojkar och jag kan också tycka att t ex fotboll är kul men inte så att jag vill betala 2000 kr för att se Arsenal.
Idag när han är 15 år kan vi hitta fler intressen som vi delar på riktigt men A-traktorn, mopeden mm kommer jag inte kunna hjälpa honom med.
Det kanske är något med att kvinnor är just på FL, tror balansen här är rätt kvinno-viktad.
Det du skriver kan ju vara rätt men det beror ju lika mycket på dina intressen med, och mammans vilja att kanske utforska nya ämnen.
Jag är nog till utseende en rätt tjejig kvinna som gärna pysslat med hår och naglar. Däremot är mina intressen också ?killiga? eller det man normalt tillskriver män eftersom jag älskat lera, ishockey, motorcyklar etc. Har även tränat kampsport och gjort en militärutbildning. Jag har nog mest vatit brett nyfiken på det mesta i livet, eftersom jag gärna gått från träning i lera och slask till en spabehandling. Så jag har aldrig känt att det skulle begränsa mig i min uppfostran av ett barn.
Det enda jag inte gör själv är att köpa hem fejkvapen och liknande eftersom jag inte anser att det är leksaker. Nånstans kommer ju även ett intresse för vapen ifrån, du föds ju inte med att vilja ha en Ak4.
Jag tänker också att det är en fara i att bara vilja ha sina barn med intressen man själv har - för det kan ju begränsa dem att hitta vad de brinner för. De ksn ju älska något jag tycker är urtrist - men då får man väl se det ur deras lycka över det? Jag red som liten, mina föräldrar var jätterädda för hästar men pappa följde med VARJE vecka i 8 års tid till ridhuset, hjälpte mig sadla och tränsa i flera år trots han var jätterädd (har jag insett i efterhand). Han har inget hästintresse, och fick det inte heller, men vi bondade jättemycket över den aktiviteten varje vecka och han fick även vänskap med andra medföljande pappor som gjorde samma sak. De fick en fikastund i veckan, och vi fick närvarande pappor, även om vi inte delade intresset.
Sorry men den forskningen köper jag inte. Delvis för att den inte är baserad på hur vi har det i Sverige utan vad jag ser mer i USA där jämställdheten ligger en bra bit efter oss.
Detta att kvinnor roddar hushållet och bestämmer vem man träffar är också inte en naturlag. Det verkar ju också som att om man växer upp i en familj där man naturligt träffat både far och morföräldrar lika, eller deras närvaro värderats lika, som barn så för man det vidare.
Det här att en pappa inte är lika säker på att han är genetisk far till barnet är ju också så dumt att klockorna stannar. Det skulle ju innebära att barn till folk som använt sig sv äggdonation då inte får nån alls nära kontakt med någon av far eller morföräldrar.
Anekdotisk bevisföring är också totalt avhänget vilka du frågar.
Jag tror att det varit så att kvinnor tagit en större roll över hushållet historiskt, ja, och då har den egna mamman och pappan varit närmre om man inte aktivt jobbat på det. Nu ser inte samhället ut så på samma vis, så detta ändras successivt. Däremot tror jag fördomarna kring detta lever kvar.
Chan CG, Elder GH. Matrilineal Advantage in Grandchild-Grandparent Relations. Gerontologist. 2000;40(2):179-190. doi:10.1093/geront/40.2.179
Bishop DI, Meyer BC, Schmidt TM, Gray BR. Differential Investment Behavior between Grandparents and Grandchildren: The Role of Paternity Uncertainty. Evol Psychol. 2009;7(1):66-77. doi:10.1177/147470490900700109
Uhlenberg P, Hammill BG. Frequency of Grandparent Contact with Grandchild Sets: Six Factors That Make a Difference. Gerontologist. 1998;38(3):276-285. doi:10.1093/geront/38.3.276
Danielsbacka M, Tanskanen AO. Adolescent grandchildren's perceptions of grandparents' involvement in UK: An interpretation from life course and evolutionary theory perspective. Eur J Ageing. 2012;9(4):329-341. doi:10.1007/s10433-012-0240-x
Muennig P, Jiao B, Singer E. Living with parents or grandparents increases social capital and survival: 2014 General Social Survey-National Death Index. SSM Popul Health. 2018;4:71-75. doi:10.1016/j.ssmph.2017.11.001
Ptja. Klart det finns. Och så finns motsatsen. Har själv adopterade vänner vars föräldrar är helt överförtjusta i barnbarnen trots noll genetiska länkar. De barnbarnen får ju med sig enormt mkt av de äldre som på så vis lever vidare på ett annat vis.
Intressant att allt jag säger på samma tema du lyfter är fel men du har rätt.
Ditt sista stycke är för övrigt bara vidrigt. Du borde skämmas. Stackars din son.
Nu kanske detta inte är något man tänker på direkt, men det är större chans att få barnbarn om man får en dotter. Enligt en studie gjord på Stockholms universitet så är 22% av 45-åriga män barnlösa medan bara 13% av kvinnorna. Och denna skillnad är ökande enligt den trend som råder.
Fler kvinnor skaffar barn på egen hand.
Nu kanske detta inte är något man tänker på direkt, men det är större chans att få barnbarn om man får en dotter. Enligt en studie gjord på Stockholms universitet så är 22% av 45-åriga män barnlösa medan bara 13% av kvinnorna. Och denna skillnad är ökande enligt den trend som råder.
Fler kvinnor skaffar barn på egen hand.
En rolig sak med en son är ju dock att det är större chans att efternsmnet i ens släkt fortsätter och fortlever. Även om det är mer vanligt idag än förr stt kvinnans efternamn är kvar (vi har så tex) ser jag ändå bland vänner som gift sig att msn oftast tar killens.