Varför vill inte folk få söner??

Jag är redan nu orolig för att inte få möjlighet att umgås nära och ofta med min sons eventuella framtida barn. 

Det räcker ju att läsa trådar på familjeliv för att förstå att de flesta kvinnor idag inte vill ha med sin svärmor i sitt liv. Och jag ser det överallt och även i min egen släkt. Mormödrar får företräde. 

Jag kommer inte göra som min mamma som alltid försökt vara rättvis på alla sätt, inte minst ekonomiskt, trots att svärdottern aldrig varit rättvis mot henne. 

Jag förstår att många föredrar döttrar, för det verkar vanligt att man förlorar sin son i Sverige när sonen bildar familj. 

Jag har en son och en dotter och jag älskar båda lika mycjet och är gränslöst stolt över båda mina barn. 

Det låter toppen. 

Jag är glad för din skull.

Men för många är det inte så. 

Vi får hoppas att det är så. 

Men vanligast är väl att familjen umgås mest med mammans ursprungsfamilj och gör kortare och mer pliktskyldiga besök hos farmor och farfar. Så gör i alla fall min bror och svägerska .

Det är nog lika viktigt som att stå nära  sin son, att uppfostra honom så att han får stark självkänsla och självförtroende och inte låter sig kuvas av någon, inte ens av sin fru.

Många snälla killar och män blir nog ganska nedtryckta idag tror jag, av feminismen som är dagens ideologi. 

Nu kanske detta inte är något man tänker på direkt, men det är större chans att få barnbarn om man får en dotter. Enligt en studie gjord på Stockholms universitet så är 22% av 45-åriga män barnlösa medan bara 13% av kvinnorna. Och denna skillnad är ökande enligt den trend som råder.

Fler kvinnor skaffar barn på egen hand. 

Jag har ju en son och en dotter i tjugoårsåldern  båda är lika underbara ovh mysiga. Sonen är nog ännu lite mer mån om mig som mamma. 

Pojkar mognar oftast lite senare än flickor och han var ju lite busig som liten, men nu är han superlugn och klok. 

Jag älskar båda mina barn och ser ingen skillnad på könen.