Ser inte fram emot en enda jul. Nåt fel har jag ju gjort med uppfostran med vad.
Varenda jul köper vi samt farmor och mormor julklappar. Varenda jul är mina barn missnöjda. Antingen får den ena för många å den andra inte eller får de för lite eller får den ena nåt den andra blir sur över. Skäms när jag sitter där och tycker synd om som köpt julklappar.
Hade likaväl kunnat hoppat över julafton å bara skippat skiten.
Du måste prata med barnen innan ni åker.
Tex att de ska tacka och att de inte får visa besvikelse. Förklara att det är gjort med kärlek och omtanke när man ger en present. Därför säger man att det är tanken som räknas när man får en present.
Så skippa den? Inställd pga otacksamma skitungar. De kanske lär sig då.
Hur är de resten av året? Uppskattar de gåvor?
Hur är det med fostran angående pengars värde? Vikten av att förstå hur pengar fungerar, att man inte kan få allt man pekar på och att vissa önskemål ger konsekvenser i form av sparande från veckopeng, utförda tjänster , indragna privilegier etc...
Barnens reaktion känns som att dom är bortskämda och van att få det dom vill ha.
Att ställa in julen skulle inte lösa nånting alls.
Passa på nu att köra lite självrannsakan och ta nya tag till nyår och gör om och gör rätt.
Ja dem låter faktiskt otacksamma. Vill inte döma dig som förälder, vi lever i en tid av överflöd i det mesta dessvärre vilket gör det svårt att känna tacksamhet över saker. Men det är inte för sent att lära dina barn!
Förslag:
Ge inga eller bara en julklapp. Säg till övriga att ni inte vill att de ska köpa julklappar till era barn.
Hur gör ni hemma i övrigt? Har barnen sysslor? Måste dem bädda sina sängar eller plocka ut disken eller liknande? Om inte, bestäm att de måste utföra sysslor (som är lämpliga beroende på ålder) och gör de inte de så får de inget lördagsgodis eller liknande. Var sen konsekvent med det. Du gör inget hemskt, tvärtom lär du dina barn jätteviktiga lärdomar.
Barn föds ju inte otacksamma. Hur man gör julen, eller födelsedagar är i mycket något upp till föräldrarna. Nu är det kanske för sent. Men inte så konstruktivt att skylla på barnen.
Jag vet ju att jag har gjort fel i uppfostran så jag skyller inte på mina barn alls. Skrev jag i början med.
Troligtvis har jag varit för snäll med att ge dem saker osv. Vi pratar mycket om pengar hemma och vad saker kostar osv. Å att man ska vara tacksam för det man får osv. Men jag har ju gjort fel så jag får ju skylla mig själv. Jag vill att barnen hjälper till hemma osv medan deras pappa i bryr sig alls.
Jag får försöka ändra mig nästa år mer saker å ting. Känner mig bara helt vilsen, ensam å världens sämsta mamma.
Har sagt till dem att de får ingen månadspeng om de inte städar sina rum å hjälper till hemma mer med diskmaskinen å soporna m.m
Jag vill att barnen hjälper till hemma osv medan deras pappa i bryr sig alls.
Nej jag gör det mesta hemma såsom matlagning, tvätt städning osv