Förlorad son

Du kan nog lyckas störa bort dottern också om du blir tillräckligt mycket av en berättigad och egenkär martyr. 

Jag tycks inte kunna citera inlägg här så kan inte kommentera ett och annat som jag skulle vilja. Silverjenny som har döttrar och kanske är eller kommer bli mormor men ändå verkar vilja pusha / stötta sina döttrar att vinnlägga sig om att ha sunda relationer även till mannens familjer så gott det går och inkludera alla - en eloge till dig för dina rader.  Väldigt sympatiskt skrivit ! 

Min bild är att det rackas ner på mannens mamma tusenfalt värre för minsta skitsak, man blir nästan mörkrädd ibland när man hör hur vissa spyr ur sig hat för helt obegripliga saker. Samtidigt som svärdottern själv inte har en helt sund mamma där bakom kulisserna, men sitt eget försvaras med näbbar och klor ( inte för att en levandes själ skulle få för sig att yttra nåt kritiskt gud bevara mig väl ..) samtidigt tar man sig stor rätt att klaga på mannens nätverk - som många gånger kan vara så mycket mer sympatiskt-egentligen. 
 nej ens roll kommer vara att inta diplomatens hållning i alla väder och vindar och acceptera sitt öde med ett stoiskt lugn. 

en vacker dag kommer dessa svärdöttrar själva ha vuxna barn och då lär de med stor sannolikhet få smaka på sin egen medicin. Det är i den tanken de får vila som utsätts för orättvisor. karma. 

mee too rörelse för farmödrar ? Den sista kvinnan som ff är ute i kylan ? Blink blink ( hugg på den nu alla rabiata svärdöttrar..) smiley? 

nu får man inte glömma att många svärdöttrar faktiskt är himla gulliga. Jag har själv två oerhört gulliga tjejer / svärdöttrar som har blivit som extra familjemedlemmar. det är ju inte säkert att det blir livslångt, mina söner är unga. men jag är då oerhört tacksam för dessa gulliga tjejer och deras familjer då jag upplever stort inkluderande. Men vem vet vad framtiden ska bjuda på ? Jag var själv en besvärlig svärdotter inledningsvis men har idag finaste relationen till henne. Så vet av egen erfarenhet att det också kan bli bra. 

nej men jag bygger mitt eget liv och finns alltid i bakgrunden om jag är önskad. annars får jag och mannen ägna åt oss åt vårt. Hur bitter man ska bli om man efter att ha byggt världens finaste familjen bara för att hamna ute i kylan, det får man ta om den dagen kommer. 

jag tror ts att din son med fruga kanske inte hamnat i så stor komplexitet i livet än? Barnen är små och formbara än men med livet kommer erfarenhet av olika de slag och med detta kanske insikt och mognad ? jag hoppas din son ska vakna, våga vägra frugans terrorism om det förhåller sig så? och att han ska vara kapabel att bygga nån slags relation till dig i framtiden. Tyvärr får jag en bild av en riktig dörrmatta - du får ursäkta .. har stackarn hamnat i klorna på en riktig drake eller varför är han inte kapabel att värna om sitt nätverk? Sjukt också om en frånvarande pappa nu är den som håvar in.. kanske det ändå finns något här som är ouppklarat och behöver ibearbetas er emellan ? Kanske du ska lyfta på den delen lite och utforska här? Ta ditt ansvar och be om ursäkt om det finns oförätter. Gå inte i försvar. Det kan läka honom om du erkänner brister. Ingen är perfekt ! Och du verkar ha dragit ett stort lass-ett långt liv och ensam i föräldraskap är oerhört slitsamt.

jag vet män som är fullständigt kontrollerade av sina fruar inkapabla att bryta sig loss, tenderar att sticka huvudet i sanden och inte våga facea en rasande sur fru (som ska ha allt på sitt sätt. ) mannen Anpassar sig för husfridens skull , känner av dagens humöriga läge.. att lansera idén att ta barnen hem till farmor kan ju landa väldigt dåligt en dag när frugan är i en formsvacka ? Hur mycket hon än påstår att det är ok om han sköter kontakten med sin familj på sitt sätt så om han känner att en sväng till farmor skulle landa fel och kosta dålig stämning då lär han ju sannolikt inte föreslå det från början ? Så det är lite bullshit av kvinnor att säga han får sköta kontakten med sitt om man sedan signalerar undertoner av åsikter om hur fel allt är som görs på pappans sida.. Så mycket skit många män tvingas ta..frugans terrorism.. den pratas för lite om. Mäns våld mot kvinnor är en sak, kvinnors psykiska och egotrippade beteende mot männen tystas ner.

ta hand om dig ts och ägna dig åt din sambo och den sidan som är kapabla att ta emot din omtanke ? Gläds åt det du har! 

Kram ! 

Fast få män skulle göra så i praktiken - ta barnet med våld från mamman och åka iväg någonstans dit hon inte vill att barnen ska. Då blir det sura miner och skilda sovrum... eller rentav skilsmässoansökan och vårdnadstvist. Få män tycker att det är värt bråket (det kan man såklart tycka olika om). 

Oj hoppsan .. inte helt van vid FL. skrev under namnet kardemumma igår.. nu blev det tydligen mitt andra namn seotembertjäjjen. Bara så du vet ts..

Verkligen inte! Det där är bara trams och skitsnack.

Tack till Dig #42🤗Så fint skrivet.
Jag ville i min förtvivlan ventilera min sorg över hu saker blivit. Kontakten med sonen och svärdottern har försämrats nåt helt otroligt sen de fick barn och svärdottern cocoonar mycket riktigt med sin släkt och familj och sonen bara hänger med. 

Första gången jag träffade min svärdotters mormor, med mamman och mostern var när första barnbarnet var bara ett par månader. Nästan det första gammelmormor sa till mig med ett vinglas i handen, som nästan alltid, var när hon stint stirrade mig i ögonen och sa - i den här familjen håller vi ihop minsann!!! Och hon sa inte det med en snäll röst. Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga. Har aldrig varit med om att nån man träffar för första gången säger så. Där satt jag ensam med denna ?kvinnomaffia? och min son gick runt i bakgrunden. Kan inte säga att jag kände mig särskilt välkommen och jo tack - det har jag fått känna på, att de håller ihop minsann. 

Jag brukar aldrig dricka alkohol när jag har träffat barnbarnen. Ej heller röker jag. Däremot snusar båda föräldrarna vilket jag tycker är ganska så ofräscht men har aldrig kommenterat detta. Svärdotterns familj dricker alltid vin när de ses. Har aldrig träffat dom utan att de dricker alkohol och de har haft röjfester inpå småtimmarna, när iaf första barnbarnet var väldigt litet. det har jag aldrig haft med mina barn. 

Min son har förändrats massor sen han blev pappa och tyvärr inte till det bättre. Känns som att han tappat sin identitet på nåt konstigt sätt. Jag tycker iaf att jag utvecklades till en bättre människa efter att jag fick barn, vilket säkert de flesta blir tror jag.

Mina barns pappa var otrogen mot mig med sin kollega när min mamma var döende i cancer ett halvår. Hon blev bara 61 år och barnen var bara 5 o 3. Min pappa hade dött tre år tidigare. Det var helt fruktansvärt att mista mina föräldrar och sen detta svek. Och nu träffar han och hans nya barnbarnen. Allting är mycket märkligt. Jag förstår ärligt talat ingenting.

 

 

 

Har du dömande uttryckt din avighet mot andras alkohol tidigare, kanske många ggr?

Fast det här är ju främst ditt och din sons problem. Det är ju HAN som borde vilja vårda relationen med dig, inte hans fru. Det är ju inte främst hennes ansvar, bara för att hon är kvinna. Det är inte ett dugg konstigt att hennes mamma är med på förlossningen och inte du, speciellt om ni inte har särskild bra kontakt. Som kvinna vill man ju vara bekväm med personerna som är med under ens förlossning, inte ta med nån som är mer eller mindre en främling för att hon inte ska "känna sig utanför".

Om din son struntar i att vårda relationen med dig och låter sin partner sköta allt sånt är det ju inte konstigt att hon faktiskt väljer att fokusera på personer som hon faktiskt står nära och bryr sig om. De har inte nån skyldighet att inkludera dig i nåt, bara för att du är "farmor". 

Jag var själv väldigt nära min egen farmor när jag växte upp, men det var ju just för att min pappa var väldigt involverad och aktiv i att hålla igång relationen med sin mamma och ville att jag och min syster skulle lära känna henne. Det handlar alltså inte alls om att din son "dansar efter deras pipa" eller nåt annat sexistiskt, han har bara släppt bollen och bryr sig inte tillräckligt mycket för att plocka upp den. Var det viktigt för honom att hans barn skulle ha en nära relation med sin farmor hade dom haft det. Din son är ju inget offer här.

Fast förlossningen handlar inte om pappan. Hårt men sant. Klart det är en viktig del i hans liv, men fokuset ligger ju på att mamman är bekväm och att barnet kommer till världen tryggt och säkert. Hade jag velat ha min mamma med på förlossningen hade min man bokstavligt talat inte haft nåt att säga till om det. 

Sluta lägg skulden för detta på din svärdotter. Det är din son som sviker dig. 

Du har skrivit om ditt problem flera gånger nu och ditt sätt att skriva är påstridigt och självömkande. Inte sällan kommer du med argument som är helt ovidkommande. Om det är så här du beter dig när du träffar sonen och hans nya familj så förstår jag om de inte orkar. 

Något har gått snett, men inget blir bättre av att du påstår att sonen minsann borde umgås med dig för att du levde så knapert när han var liten eller för att ditt ex betedde sig illa. Eller att svärdotterns mormor är lite konstig, för den delen. 

Du verkar inte kunna hålla isär dina relationer utan blandar ihop dina känslor för olika personer med varandra. Jag tror att du behöver sätta dig med någon som hjälper dig att reda ut varför du reagerar som du gör. För du trasslar ihop situationer och personer som inte har med varandra att göra. 

Jag säger inte att det är du som gjort att det blivit så här, men att det verkar som att du inte är kapabel att på egen hand samla dina känslor och tankar så pass att du kan få rätsida på relationerna igen. Om din son har det stressigt är det inte så konstigt om han inte orkar med det inre kaos som du förmedlar här.