48 körlektioner - ge upp?
Om du väljer att INTE ta tag i roten till problemet så kommer du inte att kunna bli en bra förare eller ens klara din uppkörning.
Och ärligt talat, så länge du inte har tagit tag i dina problem så vill inte jag ha dig som en medtrafikant. Du skulle bli för farlig för din omgivning.
Många som kör anser att det är deras förbannade rättighet att vara där för de har körkort. Jag anser att deras förbannade skyldighet är att köra säkert och se till att inte orsaka någon olycka eller ha ihjäl någon!
Du har problem som du beskriver väldigt tydligt, vilket är bra. Samtidigt skriver du att terapi kommer inte att hjälpa för du har minsann provat det förr.
Ta inte illa upp men jag har sett andra kvinnor i min omgivning bete sig så som du gör och därför undrar jag, hur överlever du vardagen om du inte kan fatta beslut? Hur kan du bestämma dig för vad du ska äta till middag eller vilka kläder du ska ha på dig?
Du borde verkligen arbeta på dig själv med dina problem för de kommer att ställa till med problem för dig längre fram också!
Jag tog mitt körkort när jag var 18. Min pappa är yrkesförare och han var stenhård med vad jag skulle kunna inför uppkörningen. Förutom att tryggt och säkert kunna manövrera bilen skulle jag kunna laga punktering och byta däck + att själv byta olja, olje filjter och lite annat. När jag väl körde upp fanns det inte på kartan att inte klara uppkörningen. Jag hade kunnat göra det i sömnen!
Min dotter har börjat övningsköra nyss och hon kommer få samma utbildning av mig. Verkstan där jag fick lära mig att laga punktering finns fortfarande så jag kommer att be pappas gamla vän om samma "kunskaps överföring" till min dotter.
Jag anser inte att någon som kör upp och får sitt körkort på nåder ska ha körkort!
Tittar man på hur folk beter sig i trafiken så borde åtminstone 25% bli av med kortet!
Tack igen för alla svar. Jag tar in det ni skriver men jag har som sagt bestämt mig för att jag i alla fall ska prova att köra upp i mitten av januari innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra.
Jag ska försöka att beskriva mina problem med körningen. Jag tror att MsM84 träffade precis rätt när hon skrev osäkerhet att läsa trafiken och rädsla att göra fel. Jag har ibland svårt att veta var andra ska och förstå vad de ska göra. Exempelvis när jag ska in i rondeller så stannar jag ofta i onödan och väntar för länge då jag inte vet var de i rondellen ska någonstans. De händer också att de luckor som jag tycker är jättesmå och jag inte förstår hur jag ska hinna in i kan min trafiklärare kalla stora.
Mitt allra största problem är min rädsla att göra fel och mina svårigheter i situationer då jag blir bedömd. Den meningen som ger mig mest ångest just nu är ?vänd vid lämplig plats?. Jag har inga problem med själva manövreringen vid vändning och jag vet vilka vändningar som finns men att så snabbt som möjligt hitta den bästa platsen att gör det på och min rädsla att det ska bli fel gör att det låser sig för mig. Jag kan ibland ha samma problem när jag ska välja en parkering. Jag har också ett problem att om det börjar gå fel så har jag svårt att släppa det och så blir det bara värre efter det.
Jag ser att flera nämnt rädsla och jag var väldigt rädd när jag började köra men det är mycket bättre nu och för det mesta är jag inte längre rädd när jag kör. Stressad kan jag vara men inte rädd.
En annat problem jag har är att jag missar hastighetsskyltar. Det känns som att jag väldigt ofta inte vet vad det är för hastighet.
Planering är också något jag måste jobba med.
Jag vet att jag egentligen skulle behöva köra mer för att bli säkrare men jag har tyvärr ingen jag kan övningsköra privat med just nu. Innan körde jag med en vän men hon har nu flyttat. Hon sa i slutet när vi körde att hon kände sig helt trygg när hon åkte med mig men vi körde oftast på tider med lite trafik och då är det ju enklare. Under en körning så körde jag hem en kollega och hon sa också att jag körde bra och mjukt och att hon kände sig helt trygg och att inte ens hennes föräldrar kan köra så mjukt som jag gjorde i rondellerna. Men detta var också sent på kvällen med få bilar.
Jag tror egentligen att jag kan köra bil men vet inte riktigt hur jag ska komma över mina rädslor i situationer jag blir bedömd och de mentala blockeringar jag får då. Att gå på terapi och prata med någon är nog tyvärr inget alternativ då jag provat det förut och jag kan inte prata i dessa situationer viket gör att det inte leder någonstans.
Förlåt för mycket text.
