Orolig över att mina barn inte ska få partners

Pratar ni inte med varandra i familjen?  Detta är ju ändå saker som är typiska tjejsnack med mamma sent en kväll eller med sonen lite förtroligt när ingen annan är hemma.  
  
Det är ju under såna samtal man (oftast) får reda på om det finns intresse för någon , tankar om kärlek och vad de har för syn på förhållande och framtiden.  Vill dom ha barn? Vill dom gifta sig? Etc.. pratar ni aldrig om sånt?

Varför skulle man inte prata om sånt? Tycker jag i allra högsta grad tillhör både uppfostran och att skapa förtroende och tillit. Hur ska barnen annars veta att dom kan komma med sina problem den dagen det kanske dyker upp en inte så snäll pojkvän tex ? 

Fast det fanns förmodligen tjejer i din gymnasieskola och på ditt universitet, som alltid gick för sig själva, satt ensamma i matsalen, aldrig var bjudna på några fester och inte hade någon att gå med, och bara längtade efter att någon kille skulle ta ett initiativ - för själva vågade de inte. Men DE tjejerna såg du troligen inte, för att du var fixerad vid någon söt, populär tjej vid den tidpunkten... någon som i sin tur inte brydde sig om dig. Den ensamma tjejen som var ordentlig och intellektuell och aldrig kom med i partysvängen, skulle i nio fall av tio ha blivit en bättre hustru för livet...

Hur kan du veta att de är okyssta? Och även om så är fallet, vad spelar det för roll? Så länge inte de själva lider av det.