Hur berättar man?

Finns väl inga rätt eller fel, i sak... 

Mer än att man kan givetvis försöka vara så rak, ärlig, tydlig, och snäll och respektfull när man för saken på tal. Som en del ovan säger; sätt av tid, dvs säg det inte bara i "förbifarten" på väg ut ur dörren, eller när något annat händer, samtalas om. Se det som ett viktigt samtal mellan er vuxna, dvs se till att barnen inte är i den absoluta närheten, eller ens i närheten. Kanske behöver ni ta snacket utanför hemmet (i bilen, på en promenad, whatnot).

Var lite förberedd; varför? vad är det som triggar beslutet? Var öppen för en känslostorm, eller inte (!).

Ge varandra tid (!). Kanske behövs det lite tid innan ni börjar prata ihop er kring "hur berätta för barnen?!". Men det kanske inte får gå fööör lång tid (barn är smarta! och kan förstå att något är i görningen!).

Kanske behöver ni även ha kommit en bit i en framtida bodelning (bostad, bostäder) innan ni tar snacket med barnen... Så ni kan försöka besvara frågor som kan dyka upp (ska vi flytta??)

Gällande barnen. Även där, sätt av tid! Spontant man berättar inte för barnen en "tisdag-kväll" och skickar iväg de till skolan på onsdagsmorgonen. Berätta hellre till helgen, och var närvarande för barnen under helgen om det kommer känslor, frågor etc. Var ärlig, men undvik att hamna i för mycket detaljer. Barn är barn, och det är ni vuxna som skiljer er, och ni skiljer er inte från era barn (!).

Ju mer respektfulla ni kan vara gentemot varandra desto "lättare" (inget kommer vara lätt!) blir det att fortsätta prata ihop er kring hus, boende, ekonomi, barnen, etc.