Hur sover ni som samsover?

Vi har två barn.

Stor (2,5) samsover med min man i vår stora säng. Jag samsover med liten (10 månader) i vårt andra sovrum (framtida barnrummet). Jag sover i en 120 säng med en spjälsäng bredvid.

Det är det bästa beslutet vi har tagit, speciellt när yngsta var nyfödd då det innebar mycket uppvak under natten. Vi provade en natt att sova tillsammans i den stora sängen med en bedside crib + babynest men den natten var hemsk, liten väckte stor, stor väckte liten. Min man väckte mig då han snarkar. Han väckte liten med sina snarkningar. Så vi bestämde oss för att sova i separata rum. Stor har fortfarande behov av att samsova och även liten så det får bli så ett tag till. Det viktigaste är att vi och dem sover så bra som möjligt.

Jag kan faktiskt säga att varken jag eller min man lider av sömnbrist. Vi går och lägger oss samtidigt som barnen och somnar tidigt för att vara utvilade och jag är 100% säker på att det är för att vi samsover :) 

Jag tror dessutom på att samsovning är det mest naturliga för en bebis och är till stor fördel när det gäller anknytning. 

Visst, det är tråkigt att inte sova med min man men samtidigt så tänker jag att jag och min man förhoppningsvis kommer ha många många år tillsammans (och vi hade 10+ år innan barnen) där vi har möjlighet att sova tillsammans. Men nu är det viktigaste att få sova så vi orkar vardagen.

Men varför svarar du i en tråd som handlar om hur folk gör när de samsover med sina barn om du själv inte gör det?

Det är ju helt irrelevant till ämnet att du INTE samsover med ditt barn. 

Mina barn har helt enkelt haft behovet. Det är orsaken. Simpelt. Mina barn har alltid velat ha oss föräldrar nära, enda från start, och för mig har det då fallit naturligt att lystra till deras behov. 

Sedan har det varit till fördel att kunna liggamma och inte behöva gå upp ur sängen för att hämta bebisen ur sin säng för att sedan sitta och amma, natta om och lägga ner i sin egen säng igen. Jag har sparat många sömntimmar på att ha barnen nära mig. 

Men summa summarum: Man samsover för att barnet/barnen har behovet av det. Man lystrar helt enkelt till deras behov av trygghet och närhet. Ditt barn hade inte behovet av att ha er nära på natten (hoppas jag) och ni gjorde det som passade er familj. 

Det får stå för dig. Att du anser att dina behov som vuxen går framför det oskyldiga lilla barn du satt till världen får stå för dig. 

Jag tror verkligen inte att man ska behöva lära en bebis eller ett litet barn att vara ifrån sina föräldrar. Det är ju något så naturligt att behöva närhet och trygghet från sina föräldrar, dag som natt. 

Vi är sociala djur och lever i grupp och som vuxna i ett förhållande så sover vi tillsammans men ni förväntar er att små barn ska kunna sova själv, helst redan från födsel? Du vet att samsovning eller sömn i samma rum praktiseras i MÅNGA länder och även var väldigt vanligt i Sverige för inte så länge sedan? Då man sov i samma rum eller i samma säng för att hålla värmen på vintern eller av brist på plats. Menar du att alla dessa människor runtom i världen och i Sverige, då och nu, växer eller växte upp till att bli osjälvständiga och svaga? 
Ser inte du hur snevridet det tankesättet är?

Men jag ser alltid de där argumenten när det kommer till egoistiska föräldrar som anser att deras behov, alltså vuxna människor, är viktigare än ett litet barns.

Du måste även särskilja på folk som klemar bort sina barn till folk som tillgodoser deras behov. Det är två vitt skilda ting. Att ge sina barn trygghet och närhet är inte samma sak som att aldrig sätta gränser. 

Men jag förstod lite att detta var varför du valde att trippa in i denna tråd och komma med ditt lilla OT-inlägg. Du ville helt enkelt starta denna diskussion för att kunna slå dig om bröstet och säga att du minsann tycker att samsovande barn blir svaga och osjälvständiga trots att du inte har något som helst evidens för detta mer än att du "tycker det". Hoppet var väl att trycka till oss som samsover. Varför förstår jag inte riktigt. 

Det är ju exakt varför hon startade tråden? För att diskutera med ANDRA föräldrar som väljer att samsova med sina barn?

Har du läst trådstarten?

Det var du som dök upp med din egen agenda och valde att kapa tråden med ditt jag-samsover-inte-mina-barn-vilket-är-helt-irrelevant-till-tråden-snack. 

Jag har aldrig överbeskyddat mina barn heller. Att samsova med sitt barn är inte att vara överbeskyddande. 

Min son är otroligt självständig och trygg i sig själv, trots att vi samsover. För det har liksom inget med det att göra, eller snarare så anser jag att man bygger självständiga och stabila individer genom att tillgodose deras behov av trygghet och närhet och har de behov av att samsova så är det ju helt naturligt att tillgodose det? 

Diskutera sakligt? Det var du som började dra konstiga paralleller mellan samsovning och osjälvständiga och svaga individer? Om något så anser jag att du är rätt osaklig i din diskussion utan verkar endast vara här för att trycka till oss som samsover med konstiga påståenden utan det minsta evidens.