Blir snart galen

Min man och jag har 3 barn o 4 påväg. Vi bor i ett hus i en mindre ort i Östergötland. 
Min chef bestämde sig att säga upp mig när jag 2022 gick hem på graviditetspenning med barn nummer 3. Nu väntar vi barn nr 4 son kommer i september. 

Min man jobbar 6.30-16.00 varje dag. 20 min bilresa men ändå kommer han hem runt 17-17.30 varje dag. O så har han fått för sig att börja spela padel utöver son golf o fotboll. Så minst 2 ggr i veckan åker han o spelar padel 20.00-22.00, han åker 19.30 o kommer hem 22.45. Golf 9 eller 18 hål +tävlingar näst inpå varje helg. Fotbollsträning 2 ggr i veckan. Dvs att jag jämt är hemma med barnen. När jag vill ha egentid så säger han "ta med dig barnen till dina föräldrar" eller "du får åka iväg men inte när jag ska iväg". När jag väl kommer iväg så hör han av sig konstant o frågar när jag kommer hem. 
Och på toppen av det så sköter jag hushållet med städning, tvättning, matlagning, diskning, barnen, gräsklippning, trimning. Det min man gör är att sitta på soffan o glo i telefon, på reell. Jag kan gå ut med hunden o när jag kommer tillbaka så gör barnen precis vad dom vill o har vräkt ut en massa saker o den lilla 1 åringen har massa saker i munnen typ pärlor, papper, smålego osv. 
Och så han han mage att klaga på hur det ser ut när han kommer hem från jobbet och börjar då härja på barnen att dom ska städa fast jag redan gjort det o dom redan plockat undan en hel del. Mina föräldrapengar ska han ha eftersom han står själv på huslånet. Jag vill veckohandla men istället ska vi åka varje dag o köpa mat för dagen! Finns aldrig mat hemma. O mina pengar han får går knappast till maten. Jag gör matlåda till honom varje dag men han tar aldrig med den utan köper utemat varje dag. Han snusar 2 dosor om dagen o är beroende av Coca cola. Varje dag följer Coca cola, chips o godis med hem. 
Padeln kostar 600 kr per gång, golfen har jag inte en aning om o fotbollen 500kr per år. 
Han suckar när jag ber om pengar för att kunna köpa t.ex blöjor eller annat till barnen. Jag kan inte unna mig något utan måste be honom om typ "tillåtelse" först. 

Jag har pratat x antal gånger med honom om detta, blir bra någon dag eller 2 o sen börjar det om. 
Jag har bett honom om att sluta köpa hem sötsaker då jag under denna graviditet har diabetes men han kommer ändå hem dagligen med både läsk, godis, chip osv. 
Jag vet inte vad jag ska göra. Älskar honom men det verkar inte fungera o han verkar inte lyssna heller.

Min man och jag har 3 barn o 4 påväg. Vi bor i ett hus i en mindre ort i Östergötland. 
Min chef bestämde sig att säga upp mig när jag 2022 gick hem på graviditetspenning med barn nummer 3. Nu väntar vi barn nr 4 son kommer i september. 

Min man jobbar 6.30-16.00 varje dag. 20 min bilresa men ändå kommer han hem runt 17-17.30 varje dag. O så har han fått för sig att börja spela padel utöver son golf o fotboll. Så minst 2 ggr i veckan åker han o spelar padel 20.00-22.00, han åker 19.30 o kommer hem 22.45. Golf 9 eller 18 hål +tävlingar näst inpå varje helg. Fotbollsträning 2 ggr i veckan. Dvs att jag jämt är hemma med barnen. När jag vill ha egentid så säger han "ta med dig barnen till dina föräldrar" eller "du får åka iväg men inte när jag ska iväg". När jag väl kommer iväg så hör han av sig konstant o frågar när jag kommer hem. 
Och på toppen av det så sköter jag hushållet med städning, tvättning, matlagning, diskning, barnen, gräsklippning, trimning. Det min man gör är att sitta på soffan o glo i telefon, på reell. Jag kan gå ut med hunden o när jag kommer tillbaka så gör barnen precis vad dom vill o har vräkt ut en massa saker o den lilla 1 åringen har massa saker i munnen typ pärlor, papper, smålego osv. 
Och så han han mage att klaga på hur det ser ut när han kommer hem från jobbet och börjar då härja på barnen att dom ska städa fast jag redan gjort det o dom redan plockat undan en hel del. Mina föräldrapengar ska han ha eftersom han står själv på huslånet. Jag vill veckohandla men istället ska vi åka varje dag o köpa mat för dagen! Finns aldrig mat hemma. O mina pengar han får går knappast till maten. Jag gör matlåda till honom varje dag men han tar aldrig med den utan köper utemat varje dag. Han snusar 2 dosor om dagen o är beroende av Coca cola. Varje dag följer Coca cola, chips o godis med hem. 
Padeln kostar 600 kr per gång, golfen har jag inte en aning om o fotbollen 500kr per år. 
Han suckar när jag ber om pengar för att kunna köpa t.ex blöjor eller annat till barnen. Jag kan inte unna mig något utan måste be honom om typ "tillåtelse" först. 

Jag har pratat x antal gånger med honom om detta, blir bra någon dag eller 2 o sen börjar det om. 
Jag har bett honom om att sluta köpa hem sötsaker då jag under denna graviditet har diabetes men han kommer ändå hem dagligen med både läsk, godis, chip osv. 
Jag vet inte vad jag ska göra. Älskar honom men det verkar inte fungera o han verkar inte lyssna heller.

Jag har funderat på att lämna honom o tänkt prata med honom om det men eftersom han knappt lyssnar på mig o vi pratar knappt med varandra efter att barnen somnat så har det inte blivit av. Jag har försökt, det kan jag lova men när jag drar upp hur jag mår o hur all last läggs på mig så får jag bara svaret "jag hjälper visst till", "jag gör en hel del", jag måste också få egentid", "jag spelar ju padel efter att barnen har gått o lagt sig" osv. 

Igår drog jag upp att han aldrig frågar hur jag mår, hur jag har det men han drog bara upp att jag klagar på ryggont o att jag har ont i höfterna (foglossning).

Dom kvällar jag gråter mig till sömns o min man märker det så suckar han bara o går o sätter sig vid tvn. Han anser inte att det finns anledning till det. Han förstår ju inte eftersom han inte ens frågar vad problemet är. Eller att han inte ens vill lyssna. Vårt förhållande är inte bra, det vet jag men jag är rädd för att bli ensam. Jag försöker härda ut vilket jag vet kommer leda till att det blir värre o tillslut så kommer hela äktenskapet bli giftigt. 

Han behandlar dig o barnen illa för att du tillåter honom att göra det.
Hur många kvinnor o män finns det inte som sitter där nertryckta i skorna på någon kvinno/mansjour o säger...jag borde ha gått tidigare, jag ville ju försöka hålla ihop familjen, han/hon var ju snäll ibland..
du är en utav dem.
Istället för att du tar ansvar för ditt mående o gör något åt situationen, ligger du o gråter o skaffar barn istället. 
Klarar du inte av att slå näven i bordet så lämna.
Kan du sätta massa barn till världen, ska du väl kunna stå på egna ben.
Du har lärt honom att det är ok att bete sig så här, så vad klagar du egentligen på?