• cityturk

    Vårdnadstvist

    Hejsan

    Lite kort o gott.

    2 barn som jag stundtals haft på heltid eller större delar av tiden sedan en separation för 4 år sedan.

    Barnen har genomgått barnsamtal i snabbupplysningen till TR genom familjerätten.

    Där framkom det mycket saker jag inte ens visste om. Saker som såklart gör att man funderar en ytterligare gång på hur barnen mår och har det hos den andra föräldern.

    Dom fick också frågan hur de ville bo.
    Så det jag undrar lite är, om barnen är väldigt bestämda hur de vill bo.
    Men inte har åldern riktigt inne.
    Ett barn på 10 år
    Och ett barn på 8 år

    Hur ser TR på det samt familjerätten i sin utredning? 
    Det ligger phsykisk ohälsa til grund samt stora sammarbetsproblem ( där den andra inte kommunicerar varken med mig,skola,eller ibland sina egna föräldrar.

    Jag föredrar en lugn o sansad ton utan påhopp. 

  • Svar på tråden Vårdnadstvist
  • Anonym (ppp)
    cityturk skrev 2023-08-03 11:41:04 följande:

    Hur kan man gå från Vh till heltid? Bortgång eller?


    Var frågan till mig? 

    Barnen ifråga var 12 och 14 och ville inte bo hos mamman längre. Samma dag ringde Soc pappan och frågade om barnen kunde bo på heltid där, vilket han så klart blev jätteglad över (han hade försökt få mer umgänge med barnen men mamman hade vägrat, men denne pappa hade inte gått till tingsrätten utan försökt på egen hand och ja, du vet ju hur svårt det är när man inte drar jämt). 
  • cityturk

    En förälder som aldrig hör av sig till barnen trots utsatta telefon tider för denne förälder. Hur ser Tr/familjerätten till det?

    Barnen hör ibland av sig men det är svårt när de ser att X i detta fall inte gör detsamma eller att svar på deras sms kommer timmar/dagar efter.
    Barnen tappar intresset och jag har svårt att puscha och motivera trots att jag försökt hämta hjälp från många olika instanser...

  • Anonym (J)
    cityturk skrev 2023-08-04 09:40:55 följande:

    En förälder som aldrig hör av sig till barnen trots utsatta telefon tider för denne förälder. Hur ser Tr/familjerätten till det?

    Barnen hör ibland av sig men det är svårt när de ser att X i detta fall inte gör detsamma eller att svar på deras sms kommer timmar/dagar efter.
    Barnen tappar intresset och jag har svårt att puscha och motivera trots att jag försökt hämta hjälp från många olika instanser...


    Kolla med ditt ombud vad som kommer vara viktigt i just ditt fall.
  • cityturk

    Absolut sen samtidigt vill jag bolla med andra som varit med i denna situation 😊
    Blir många frågor ändå till ombudet

  • Anonym (ppp)
    cityturk skrev 2023-08-04 09:40:55 följande:

    En förälder som aldrig hör av sig till barnen trots utsatta telefon tider för denne förälder. Hur ser Tr/familjerätten till det?

    Barnen hör ibland av sig men det är svårt när de ser att X i detta fall inte gör detsamma eller att svar på deras sms kommer timmar/dagar efter.
    Barnen tappar intresset och jag har svårt att puscha och motivera trots att jag försökt hämta hjälp från många olika instanser...


    Jag tänker att det är förälderns ansvar att hålla upprörda tider. Det är inte barnens ansvar att agera vuxet. 

    Tycker inte du ska pusha, mer än att barnen vet att det är ok att de ringer om de vill. 
  • cityturk

    Sen samtidigt så har man ett visst ansvar när man är boendeförälder. Men visst barnen har umgänge med X.
    Men iom att X inte sköter telefonkontakt från sin sida så blir det svårt att se att barnen ska göra det...
    Man lever som man lär.

    Men intresset för sina barn visas ju inte direkt

  • cityturk

    Hur hade "ni" agerat om ni fått sms från era barn när det är umgänge med den andra föräldern.

    Jag vill hem
    Jag har ont i magen
    Hämta mig snälla
    Jag är ledsen

    Det gör ont i mig, jag vet inte vad jag ska göra längre.
    Jag har valt att inte svara utan har sagt till barnen att behöver ni mig under umgängestiden med X så ring mig. Dels för att inte bli sittande i en sms konversation men också för att behöver de verkligen mig så är det lättare i ett samtal.
    Jag vill ju att de ska ha det bra där också. 

    Jag sparar ju givetvis o dokumenterar. Men vem lyssnar på "dem" inte mig utan barnen!?

  • Anonym (ppp)
    cityturk skrev 2023-08-05 22:04:57 följande:

    Hur hade "ni" agerat om ni fått sms från era barn när det är umgänge med den andra föräldern.

    Jag vill hem
    Jag har ont i magen
    Hämta mig snälla
    Jag är ledsen

    Det gör ont i mig, jag vet inte vad jag ska göra längre.
    Jag har valt att inte svara utan har sagt till barnen att behöver ni mig under umgängestiden med X så ring mig. Dels för att inte bli sittande i en sms konversation men också för att behöver de verkligen mig så är det lättare i ett samtal.
    Jag vill ju att de ska ha det bra där också. 

    Jag sparar ju givetvis o dokumenterar. Men vem lyssnar på "dem" inte mig utan barnen!?


    Menar du att du inte svarade till barnet? Varför inte? Barnet kanske inte kunde ringa utan bara vågade messa (eftersom det hörs om man pratar). Du kan inte villkora sättet barnet försöker kontakta dig på heller. Dessutom är det så nuförtiden att unga messar mer än de ringer. 

    Eller så ringer du upp dem själv, när du fått ett såns sms, försöker ta reda på mer. Så pass små barn kan inte ta det vuxenansvaret, att bedöma om det är läge för att ringa eller för att messa tex. Att ens våga skicka ett sms när de vet att den andra föräldern säkert inte skulle vilja att de gjorde det (eftersom hon inte vill få dig "på" sig). 
    När ett barn kontaktar dig så är det ditt vuxenansvar att ta reda på vad som skett. Om man vet med sig att ett barn har det bra hos sin andra förälder och bara slentrianmessar för att den är uttråkad eller längtar hem till sin dator eller liknande - då kan jag förstå om man inte svarar - men så är väl inte fallet? 
  • Anonym (vemgavhennemakten)
    Anonym (Tess) skrev 2023-08-01 23:08:37 följande:
    Exet däremot var väldigt undvikande i sina svar, hon tyckte de ställde obekväma och onödiga frågor. Under ett möte reste hon sig upp och gick, fast mötet inte var slut. Hon menade på att det blev hotfullt, att de här utredarna var obehagliga och otrevliga mot henne. Hur som haver, familjerätten insåg hur det egentligen stod till med henne, tack och lov.
    Jag känner igen det där så otroligt väl från min egen vårdnadstvist och allt som ledde fram till den...

    Vi hade säkert 8-9 "samarbetssamtal" hos Soc som alla slutade på samma vis, barnens mor blev märkbart mer o mer frustrerad och irriterad för varje minut som gick under samtalen, när det stod klart för henne att hon inte får med sig de som höll i samtalen "på sin sida" så ställde hon sig upp, började gapa skrika o gråta och storma ut...  

    Både den efterkommande boende- och vårdnadsutredningen samt tingsrättsdomen gick sen helt enligt min linje, jag yrkade på fortsatt gemensam vårdnad och ett växelvist boende, exet ville ha enskild vårdnad och barnen boende hos sig på heltid....

    För mig som levt tillsammans med denna människa ett antal år och sen genomgått skilsmässa och denna vårdnadstvist står det bortom allt tvivel att hon garanterat "har nått fel i huvudet".
    Jag har varken kompetensen eller förståelsen kring det mänskliga psyket för att uttrycka detta med finare ord, hon funkar helt enkelt inte som "alla" andra.

    Jag gick hos en samtalsterapeut i samband med skilsmässan och vårdnadstvisten för att det höll på att göra mig galen. När jag i samtalen där beskrev mina upplevelser så ansåg även samtalsterapeuten att det helt klart lät som att exet har någon form av personlighetsstörning, vi pratade om Bipolär, schizofreni och narcissism.
    Efter att jag där fått en bättre förståelse kring detta så har det hjälpt mig något oerhört, främst genom mitt sätt att bemöta exet och hantera alla dumheter hon hittar på.
    Vilket i många fall får dubbel effekt genom att hon blir precis skogstokig när hon märker att hon inte längre har makten att manipulera mig...

    Det har nu gått några år sen vi fick domen.

    Exet fortsätter dock att på alla sätt hon kan komma på med att försöka tvinga igenom sin vilja att ha barnen boende hos sig på heltid. För mig är det uppenbart att detta enbart är av ekonomiska skäl, hon vill åt barnbidrag, underhåll och alla andra bidrag det för med sig. Hon har inte arbetat sen några år innan skilsmässan, så det är nu snart 10år som hon försörjt sig på sjukpenning/a-kassa o liknande...
    Det har blivit några orosanmälningar och även polisanmälningar mot mig under åren efter tingsrättsdomen, alla utredningar slutar dock på samma sätt, det står klart för utredaren att något inte står rätt till med exet och ärendet läggs ner.
    Även skolan och förskolan har fått anmälningar emot sig i olika ärenden från exet, så hon har knappast gjort sig några vänner där heller...

    Inser att detta blev väldigt långt... Det jag undrar egentligen är om det finns något sätt att "tvinga" någon annan att genomgå en psykisk utredning i syfte att diagnostisera?
    Jag skall inte ljuga och påstå något annat än att mitt initiala syfte med detta i så fall skulle bli att få enskild vårdnad om barnen, för att bättre och enklare kunna ta alla beslut kring barnen utan att behöva samarbeta med någon som jag (och många andra) anser är psykiskt sjuk.
    Men även i förlängningen önskar jag att detta skall leda fram till att barnen får en mor som fungerar som en normal människa....
  • cityturk

    Nu är det ju såhär att jag får inte kontakta barnen under dessa dagsumgängen. Bestämt av TR
    Man kan se det ur flera perspektiv och det är just det jag försöker få hjälp med!
    Yes dom ropar på hjälp! Men hur allvarligt är det?
    Ja dom är mer än modiga o får creed för det såklart.
    Lägger jag näsan i blöt just nu så får de alla gånger det emot sig o vågar kanske vid en allvarlig händelse( om en sådan inträffar) inte alls kontakta mig!
    Så ja hur ska jag göra!! Jag pratar ju givetvis med barnen efter dessa timmar med umgänge för att följa upp.

Svar på tråden Vårdnadstvist