Inlägg från: Anonym (Felicia) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Felicia)

    Är alla 2-åringar så här

    Ditt barn är nog bara så.
    Sen om det är en fas eller om hen för alltid kommer vara en klipsk rackare med spring i benen.. det får tiden utvisa.
    Det går inte att veta och man kan inte göra så mkt åt det.
    Jag har också barn som gärna drar.
    Kan inte ha barnvakt ens pga ingen annan kan förutse och förutspå faror och impulser. Senast jag hade sällskap och hen sprang iväg så sa min ena förälder att det är luuugnt, han vänder där borta. NEJ! Skrek jag och kutade efter för att förhindra en olycka.
    Ständig puls med såna barn!

    I perioder kan jag också se och tänka att alla andra barn går så fint, håller i hand eller i vagnens handtag och man kan liksom strosa. Kul för dem tänker jag bittert. Men mitt barn kommer liksom aldrig bli sånt, så jag ska inte heller förvänta mig det.

  • Anonym (Felicia)
    Anonym (Löpare) skrev 2023-07-25 11:48:42 följande:
    Tack för svar, känner mig i alla fall inte lika ensam och frustrerad när jag fick läsa det!

    Får väl bara vänta och se, vagnen hänger alltid med ett bra tag till framöver 
    Ja alltså man kan inte göra så mycket. Men visst är det skönt att inte vara ensam, kan uppleva att jag inte "ser" så många andra såna här barn.
    Men så är det också ytterst sällan vi rör oss på publika platser. Att besöka en djurpark eller knappt ens att gå till en mataffär är i princip uteslutet för jag orkar inte med alla strider och alla blickar. För att jag har hoppats och lagt så mycket känsla i att det ska bli så bra. Och sen blir det inte det. Så vi gör annat istället som passar våra förutsättningar bättre.
  • Anonym (Felicia)
    Aliona skrev 2023-07-26 08:56:01 följande:

    Mitt barn var (är) också så - helt oblyg, oändligt nyfiken och massor spring i benen. Vi fick hålla riktigt strama tyglar. Han fick lära sig att han måste stanna när vi ropar stopp och snabbt in till kanten om vi ropar det, för då var det en bil eller cykel som kom. Var det mer riskfyllda miljöer som nära större vägar, på tågperonger eller där det är mycket folk tex marknader så hade han att välja på att hålla i handen (utan att slingra sig), sitta på axlar eller sitta på mammas cykel.  Vagnen sålde vi när han var 2,5 för han satt aldrig i den. Det var inget annat alternativ för honom - det var antingen det eller direkt hem. Det funkade för det mesta, men det var så klart tjatigt. Vad som också hjälpte var att vi förklarade varför och att vi låter honom springa så mycket han vill när det är säkert att göra det. Tex så hade vi ofta cykel, och så fick han springa på trotoaren och vi cyklade brevid. Han kunde också få punkter till vilka han fick springa själv, men bröt han det så var det omedelbart konsekvens (hålla hand eller gå hem). 


    Lycka till! Det krävs en väldig massa tålamod, men det går att hitta en lösning med båda säkerhet och mycket spring.


    Många bra tips, det är precis så man får göra.
    Försöka lära barn när det passar och är helt okej att kuta runt och när man behöver vara försiktig och lyssna. Åldersanpassat.
Svar på tråden Är alla 2-åringar så här