Hur GÖR man något åt saken
Hej!
Ska försöka göra en lång historia kort. Det är snart ett år sedan vi senast hade sex. Innan dess gick det nog ett halvår emellan.
Det är inte så att vi har småbarn ? vårt yngsta barn är tio år. Visst, det är svårt att ha sex hemma; vi bor i ett litet hus, barnen är oftast hemma när vi är det, de är piggare än vi på kvällarna och min partner är fruktansvärt ospontan så sex hör liksom till kvällstid och sänggåendet till. Hade det varit upp till mig funkar sex var som helst, vilken tid som helst ? det vore bara extra krydda.
Men, själva grejen är: förra året drabbades min partner av utbrändhet och var sjukskriven en period. Sedan dess har partnern dock medicinerat, återhämtat sig, tagit tjänstledigt och börjat studera och lämnat den jobba arbetssituationen bakom sig. Min partner verkar kort och gott nära på återställd och är i stort sitt gamla jag. När jag frågar tycker partners själv att livet är ganska så normalt igen och att allt känns okej.
Men ? Vi har inte längre något sexliv och verkar inte på väg att få igång det igen. Sådana där förslag jag läst i andra trådar om att resa bort och ta in på hotell osv. funkar inte. Det var just det vi gjorde senast vi hade sex ? för snart ett år sedan. Man kan ju inte gärna åka bort på tu man hand, må gott och mysa och bo på hotell varje gång man ska ha sex.
När jag försöker prata om det går jag höra att det finns en vilja men inte någon lust. När jag försöker prata om att intim närhet föder lust och att många rådgivare just säger att om det får hända kommer lusten ofta tillbaka, är jag stressande. Jag gör med andra ord numera inga närmanden och försöker att inte prata om det ? för att inte stressa situationen. Jag försöker kort och gott undvika ämnet sex helt och hållet för att inte eskalera det negativa. Partnern tar dock inga egna initiativ till samtal eller bättring i saken. När jag säger sådant som att ?Jag saknar att vara med dig? får jag detsamma som svar utan att något händer.
Vad gör man?! Att gå under samma tak månad efter månad, att älska och åtrå någon men ständigt tvingas vara kåt i tystnad och onanera som en annan inskränkt tonåring ? Ja, ni hör ju själva hur tragiskt, patetiskt och frustrerande det låter. Om vi ens kunde onanera med varandra eller ge och ta oralsex ? men nej, det har vi aldrig gjort så den kompromissen existerar inte heller. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad hade du gjort?