Han vill att sonen bor hos oss på heltid
Så då flyttar ni ju såklart inte ihop.
Så då flyttar ni ju såklart inte ihop.
Detta kan inte vara möjligt. Eller har jag missat något?
Jag trodde att de skulle skaffa gemensamt boende som båda står för. Då får man göra plats för alla, även om 20-åringen självklart inte kan kräva eget rum.
Men de vill alltså flytta in hos TS och ta över tonåringens rum? Är detta ens på riktigt?
Självklart bör 20-åringen ha ett eget rum om han skulle bo med dem, vem skulle han dela med, liksom? Men TS barn ska ju inte behöva tränga ihop sig i ett rum heller. Ska den vuxna sonen med, måste de ju ha ett större boende så att alla faktiskt ryms.
Men vore jag i TS sits skulle jag inte flytta ihop med en partner och hans vuxna barn. Sonen borde ju hitta ett eget boende istället.
Om de ändå måste skaffa nytt boende så alla får plats så kan de vill lika gärna skaffa en ny liten lägenhet till sonen istället. Eller en lägenhet som far och son kan dela. Kanske i närheten?
Men det ju ett lustigt sammanträffande att mannen plötsligt vill ha sin son boende hos sig nu när han ska flytta in hos sin nya. Det verkar så typiskt, män som inte haft sina barn men när en ny kvinna kommer in i bilden då passar det plötsligt väldigt bra.
Eller så vill sonen utnyttja situationen.
Eller både och.
Men det värsta är väl att de typ bara bestämt detta om TS liv och TS lägenhet och TS barn utan att TS blivit inkluderad i den diskussionen.
Då får du blåsa av. Det var ju inte dealen. Han vill väl ha hem sonen nu när han har en gratis nanny och hushållerska (tror han). Nej, jag hade aldrig tvingat mina barn att bo ihop med en ouppfostrad unge, men så hade jag aldrig blivit kär och tänd på en sån man heller...
Som sagt, jag har helt enkelt inte råd till större och jag kommer inte tvinga min tonåring att dela rum med sina småsyskon för att en tjugoåring vill flytta till storstan. Det finns tex studentbostäder i närheten, om det är viktigt med närhet till sin pappa.
Ja? Självklart måste han fixa sysselsättning om han inte redan har det? Det spelar ju ingen roll om han inte VILL bo kvar hos mamman, han ryms inte hos pappan och TS. Ingen har ju sagt att mamman har kastat ut honom heller, så det är ju bara att bo kvar tills han har ekonomi nog att flytta. Han måste vara vuxen, liksom.
Att börja bli dramatisk och mena att om han inte får bo med pappan måste han bo på gatan blir bara larvigt.
Han har ju troligtvis haft 1-2 år sen han gick ut gymnasiet att fundera på sin försörjning och om han vill plugga/jobba så han bör ju ha någon slags plan vid det här laget.
Det fungerar ju inte heller att skylla på bostadsbristen och köer. Det finns bostäder. Man kanske bara inte får vara så kräsen och bara vilja ha nåt nybyggt mitt i centrum. Kanske måste man flytta till en annan stad eller kanske flytta ihop med en kompis.
För att det ÄR dramatiskt och löjligt att mena att killens enda val är att bo med pappan eller på en parkbänk. Han verkar ju kunna bo kvar hos mamman utan problem så han kan ju gott bo kvar där tills han kan flytta vidare. Valet står ju faktiskt inte mellan att tränga in sig i pappan och TS lägenhet eller att bli hemlös.
Han får inte plats. Hade han varit ett barn hade de ju behövt fixa en lösning, men inte nu när han är en vuxen man. Kan pappan och TS inte hitta en större lägenhet finns det inte möjlighet för sonen att flytta med.