om svår ångest i tidig graviditet och abort

Jag har lite liknande erfarenheter. I slutet av min första graviditet blev jag nedstämd och fick sertralin utskrivet. Åt medicinen ca 8 månader efter förlossningen. Blev gravid för andra gången när äldsta var 1 år. Var först jätteglad men började efter ett par veckor känna mig nere och inte särkilt glad alls. Det vände vid 14 veckor ungefär och därefter vad jag glad. 

I början av det här året blev jag oplanerat gravid. Barnen var 2 och 3,5 år och vi hade det rätt intensivt och jobbigt av flera olika skäl. Jag reagerade med fullständig panik och fick en krisreaktion. I drygt en månad funderade vi (med hjälp av kurator) på hur vi skulle göra. Ett tag hade vi bestämt oss för att behålla men jag kunde inte känna nån glädje över beslutet och började fundera igen. Jag mådde så dåligt, kunde inte tänka klart och fick sertralin utskrivet igen, för att kunna lugna tankarna och ta ett grundat beslut. Jag var så förtvivlad och det kändes som att vilket beslut vi än tog skulle det inte bli bra. Vi kände oro att vi inte skulle orka med tre barn så tätt. 

Tillslut valde vi att göra en abort. ibland har det känts som att det var rätt, men oftast ångrar jag beslutet. Önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och ta ett annat beslut. Jag kan inte förlåta mig själv. Jag vet hur vi tänkte och vilka anledningar vi hade, men jag kan ändå inte förlåta mig själv. Känner sånt oerhört förakt och hat för mig själv. 

Det känns som att det enda som kan få mig att komma över det här är att bli gravid igen. Även fast det inte ändrar det som skett. Mina skuldkänslor och ångest är så brutal ibland. Samtidigt är jag rädd för hur jag skulle reagera om jag blir gravid igen. Skulle jag få samma panik? Kommer aldrig att göra en abort igen, men är orolig för att eventuellt känna samma panik, ångest och nedstämdhet. Dessutom skuldkänslorna för att ha valt bort ett liv. Det är outhärdligt. 

Skönt att läsa att man inte är ensam ändå. 

Hur har du gjort för att förlåta dig själv?