Svårt att hantera sonen

Som lärare som har just sådana elever skulle jag säga att det är väldigt lätt. Det tar inte mer än någon sekund att ge några snälla ord, en vänlig blick, ett leende. Man skapar en relation, bekräftar och "ser" eleven. I år har jag bara fem sådana elever, fyra av dem i en klass (jag jobbar deltid, annars hade jag garanterat haft fler). Jag har lyckats vända samtliga ur deras olika negativa attityder och har en mycket fin relation till dem. En av de fem kommer jag att ha i två år till, han kommer att ha lugnat ner sig rejält till hösten och jag är glad för hans skull :) Om man inte jobbar inom skolan kanske man tror att det är enorma insatser som behövs men det är faktiskt väldigt "lätt", men det kan ta lång tid om man träffar någon som mår riktigt dåligt eller som har fått ett dåligt bemötande från vuxna tidigare.

Det låter som en bra idé att ts följer med en dag som tyst åskådare. Då vet hon hur sonen beter sig, hur dynamiken i klassen fungerar, relationen med läraren och vad hon då kan prata med sonen om efteråt, var krutet ska läggas. Det behöver ju inte bara vara fritiden som påverkar, så klart.

Jo jag föreslog något liknande i min första kommentar, om än inte lika tydligt. Fysisk aktivitet är ett måste för rörliga barn, men också lugna stunder och kvalitetstid med föräldrarna. Läsning är bra, jag förespråkar också kreativa aktiviteter som balans där.