Svårt att hantera sonen

Håller med "Mamma till två" här faktiskt. Han låter som ett skolboksexempel på ett barn som har blivit försummat i sina emotionella behov, förmodligen ganska tidigt. Att barn som har blivit försummade utåtagerar i skolan också är inte jättekonstigt, då det är den primära anknytningen - dvs den vi evolutionärt behöver för att kunna utvecklas ordentligt - som har rubbats. Det vi lär oss hemma tar vi också med oss överallt sedan, antar att ni har hört om barn som blir slagna hemma och själva börjar slåss i skolan. Det här kan mycket väl vara barnets försök att reparera den brustna anknytningen, eftersom att en sådan är djupt ångestframkallande för barn.

Kan tycka att psykiatrin har gjort det lite väl enkelt för föräldrar idag. Brister i föräldraskapet som man själv inte vill se är alldeles för lätta att bortförklara med att ens barn har en psykisk störning. Jag känner inte en, enda människa med diagnosticerad ADHD som inte har ett anknytningstrauma i botten och att kulturen  vi lever i - där små barn på löpande band diagnosticeras och medicineras med tung psykofarmaka måste få ett slut.