Varför kommer hämnd- och revanschtankar när man äter?

För att du just där och då inte distraherar hjärnan med annat så kommer undantryckta känslor upp. Känslor som du annars motar undan med tv, mobil, hushåll, hobbys, jobb, polare etc. 

Sen är vi ju vanedjur... Om du en gång "vant" dig vid att detta dyker upp när du äter så kommer hjärnan väldigt fort förknippa dessa stunder med dessa tankar. Det blir en betingad reflex. (jämför med Pavlovs hundar..).. 

Jag tycker du ska agera på dina känslor och hämnas! sluta gå till jobbet, skicka inte in skatten, starta konflikter med folk, bestäm tid med vården men dyk aldrig upp. Jag tror att du kommer känna dig bättre då

Intressant vinkel. Känner ofta att jag på något sätt måste få utlopp för min ilska, men på lagliga sätt.

Fast hjärnan "distraheras" ju med något lustbetonat - att äta.

Det handlar väl om att försöka stanna upp och analysera varför dessa tankar kommer vid just ätande. Det har varit så sedan mina tidiga tonår.

Be att få hugga ved hos någon som har en rejäl hög att hugga. Gå ut i deras skog och bara vråla ett tag.

Det lättar. Kroppen behöver ibland jobba av sig ilskan och att djupandas och bara vråla motionerar lungorna.

Bra förslag. Ja, jag har en släkting som behöver hjälp med att hugga ved.

Ja fast lust, dopamin, belöningskänslor är ju även triggers för andra känslor. Och då kommer även negativa känslor upp också. Det funkar på samma sätt som en som dricket alkohol eller i mitt fall är ätstörd. Ett glas whisky eller en tallrik mat ger njutning men samtidigt gör både alkoholen och maten att ångest triggas. Och i mitt fall är mat förknippat med självhat kring kropp och utseende, om traumatiska händelser som handlar just om kroppen. Jag svälter mig själv ibland för att jag avskyr min kropp. Jag överäter ibland för att maten blir tröst när kroppshatet är för mycket att hantera. Samtidigt som i bra stunder är mat kul, har jobbat som kock, gillar matlagning och tycker om att duka fint och servera god mat och jag mår gott efter en fin middag... Men så en dag får mitt psyke spel och jag kastas in i ångest och öppnar kylskåpet och söker tröst eller agerar i självhat med svält....Det är alltså inte maten i sig som triggar utan det är vad maten är förknippad med. Trauma av olika slag som gett mig självhat över kroppen och mat är mitt sätt att antingen belöna mig eller straffa mig. 

Jag gissar alltså att det finns saker som hänt dig som gör att stunden med mat triggar din hjärna på olika sätt. Du skulle kanske behöva ta itu med det.