Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…

Vad skönt att höra av någon annan! Jag hade en tanke att tvillingar ju kunde hända, men samtidigt när jag tänker på det nu så är det nog bra för mitt äldre barn att det inte kom två nya små på en gång, så det ändå finns egentid för honom med en förälder och få fullt fokus då.

För min del var det ju att jag inte hittat nån alls (och jag är glad i efterhand att barnen kom just med min man nu som är en helt fantastisk pappa). 

Världen är överbefolkad endå så 2 barn räcker gott och väl. Istället för att skaffa mer barn kan du ju gå ut och plantera träd.

Överlag här i livet så kan man inte få allt, man kan inte göra allt, eror i ens liv kommer ta slut och nya eror ta vid. Det är så det är för de flesta! Fast med olika saker förstås. Ett tips är att försöka hitta andra som kanske inte väntar nr 2 vid 25, utan andra som också är runt 40, för då blir det som inte lika många diskussioner om fler barn, gissar jag, och du behöver i alla fall inte påminnas lika mycket om att du nu (troligen) gör detta för sista gången (är gravid, föder, ammar, har en bebis och så vidare). 

Nej jag kan inte förstå riktigt den sorgen :)

Livet händer. Ibland är det orättvist och ibland händer saker man inte kunnat räkna med. Du kan vakna upp imorgon till ett cancerbesked, någon närstående kan vara med om en bilolycka, något kan hända med barnen, Ryssland kanske skickar en autombomb. Livet kan vara hårt, brutalt och oförutsägbart.

Det enda vi kan göra är att förhålla oss till det och fokusera på DET VI HAR än att lägga fokus på saker vi inte gjort eller saker som kunde ha blivit. Meningslöst att ångra något som inte kan göras ogjort.

Du har haft den stora turen att få två friska barn. Grattis! Många skulle kunna gå genom eld och vatten för att få det du har. Fokusera på det. Fokusera på tacksamhet kring vad som är. Detta går att träna upp. Börja skriv tacksamhetsdagbok.

Jag kommer inte skaffa en trea (alltså vänta tills ditt barn nr 2 blir större så kanske du kommer till samma slutsats när barnen bråkar konstant och suger ur all energi :D ). Men om jag hade bott någon annanstans eller haft ett annat jobb hade jag nog gjort det. Men nu gjorde vi andra val. Så blir/blev det. Det får man liksom acceptera och vara nöjd med.

Tack för svar!

Jo, jag försöker ägna tid när jag kommer ihåg det åt att vara tacksam för saker. Och mina barn är överst där eftersom det var en sorg jag bar i tystnad på i många år att vara den enda utan barn men som så gärna ville träffa någon och skapa mig en familj med. Berättade det dock aldrig eftersom jag inte ville ha sympatier. Och nu är jag där med man och barn helt plötsligt.

 

och helt plötsligt behöver du lite sympatier ;)

Yesterday is history, tomorrow is a mystery and today is a gift... That's why they call it present

Det verkar vara din filosofi med elakheter, allt är glömt imorgon och då kan man ge mer hårda obefogade ord till nästa användare.

Du är inte gammal!
Dessutom är det väl bättre att skaffa barn senare när man har allt fixat som bra jobb och stabil tillvaro så att man kan ge barnen en bra och trygg uppväxt. Glöm det med ålder och njut av dina barn. Ålder är bara en siffra. Finns de som skaffar barn tidigare och som inte är redo för barn. 

Dessutom är det inte säkert att man kan få fler barn bara för att man är ung. Jag hade inga problem att bli gravid med mitt första barn men det blev aldrig något syskon. Oförklarlig sekundär barnlöshet. Jag var 29 år då

Det är ju sant. Det är ju så konstigt hur det kan ändras sånt där, kroppen är speciell. 

 

Tack, du är snäll. Jag njuter jättemycket att ha barn, och jag hoppas ju att vi med att stanna vid två just har tid och ekonomisk stabilitet att ge dem en trygg uppväxt. Kärlek finns då i oändlighet, så många år jag har drömt om dem.

Ts du behöver jobba med din acceptans. Och vända dina tankar till allt du har att vara tacksam för. Du har trots allt två barn. Tänk på den där 36-åringen du var en gång som kanske inte skulle få några barn. Nu har du det, varför inte känna tacksamhet istället? Dagens människor är så vana att kunna planera allt och välja vad man vill ha att man glömmer bort att så är det inte alltid, för någon. Det är så synd om det som inte blev överskuggar allt som faktiskt blev.