Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…

Jag känner igen sorgen/nostalgin över att livet hade kunnat bli helt annorlunda om det just varit annorlunda.
Eftersom du är tacksam för dina barn förutsätter jag att de varit något som du uppskattat... men hade saker varit annorlunda kanske du inte fått just dessa barn och detta liv. Det kanske hade varit en helt annan situation om du börjat tidigare, med de konsekvenser det blivit.

Jag tror att mycket av din känsla faktiskt bottnar i den dragkraft som finns i människan, så att vi inte dör ut. Nu när du har barn, så längtar du efter fler, hur lämpligt/olämpligt det än är. 

Jag tänker att du om 10-12 år när barnen går in i förpuberteten troligen kommer vara rätt nöjd över att de "bara" är två. Men det betyder inte att du inte också kan vara lite drömmande om annat då och då.

Jag vill exempelvis ha ett sådant där underbart litet barn som min svägerska har... Men sådana kan man inte alltid beställa. Man kan få barn mer rätt rejäla funktionsnedsättningar... och barn som utmanar en mer än man trodde var möjligt. 

Ja... Det är ju det som är "risken" med samhället vi skapar, där barn egentligen inte får "plats" förrän man är rätt (biologiskt fertilitetsmässigt) gammal. De flesta är hyfsat fertila mellan ca 15 och 35, ändå lever vi i ett samhälle där det först är under de sista hyfsat fertila åren som vi "kan" skaffa barn. Så blir det ju om man ska ha hunnit studera, hoppa av, börja om, bli klar, resa över halva jorden, hinna ha minst 10 sexpartners, göra karriär, köpa fetaste kåken, ha några hundratusen undansparat o.s.v. Plötsligt blir det då väldigt bråttom att försöka få barn. Och barnen behöver komma tätt om man ska hinna få fler än ett. Sedan sitter man där och önskar att man hade haft mer tid. Skulle nog vara bra om 25 var "riktmärket" att börja få barn snarare än 30.

Jag tänker att just att ANDRA pratar om fler barn och drömmer, gör att du just nu är i en fas då du påminns om livets villkor. Avundsjuka frodas om man tror att det "är lika" och det ändå är så att man inte kan få det som den andre har.

Troligen är de avundsjuka på vissa delar av ditt liv också och det är faktiskt en rätt naturlig reaktion. Jag tänker att en del i att vara vuxen är att känna igen att allt som man spontant känner faktiskt inte bottnar i "verkligheten", utan just i impulser från omgivningen och rätt naturliga hormoner. Att vara mamma är något som du uppskattar och det är faktiskt bättre än alternativet. På ett plan har du möjligheten att försöka klämma fram ytterligare något barn... men du vet ju att du inte kan skjuta på en sådan plan i så många år som en 25 åring.

Mitt hetaste tipps är att också lyssna på äldre människor som också har 2 barn, eller ett och höra om fördelarna med din livsstil. Med lite distans så blir du troligen stundtals också glad över att de "bara" är två.

Well.. Nåja... Jag  som är 45 år ser det snarare med lite svart humor och krass erfarenhet av livet att dessa yngre mammor du möter om ett par år sitter här på Familjeliv och har det tufft med karlar som inte tar ansvar, inget sexliv, tjat om det där tredje barnet och är avundsjuk på andra som verkar ha det så harmoniskt i sina familjer....

Att unga mammor har möjlighet att i ålder  få fler barn behöver inte betyda att dom har rätt förutsättningar för det.. Dom kan ju likaväl kämpa med dyra huslån, amorteringar, låga löner och ostadiga förhållanden - precis som du kanske gör. Att föda ett till barn är inte alltid optimalt och många av dessa unga mammor du möter kommer troligen inte att få flera barn heller... Eller så gör dom det och får skörda konsekvenserna... Som du i gengäld förmodligen slipper...

Allt är liksom relativt... 

Hej

Jag blir 37 i år och födde vårat första barn förra året, hen blev precis 1år. Jag förstår precis det du känner..
Ville alltid bli en ung mamma (kring 25-26 år), men min dåvarande ville inte skaffa barn då. Haft en del längre förhållanden men de har alla velat skaffa barn kring 35 och vi var då jämngamla. Förhållandena höll inte av olika skäl men känner en sorg som du beskriver. Känner en stress att hinna få fler, inte kunna bestämma allt för mycket hur många år det ska vara mellan. Hoppas på tvillingar!
Har inte heller velat skaffa barn själv. Det som stör mig är att omgivningen tror att man väntat med barn pga karriär men det har handlat om killar som velat vänta. Att hitta en man som var 35 när jag var 25 hade känts som en gammal gubbe för mig då! Och hade inte ens vetat vart jag skulle kommit i kontakt med en sån gammal person i 25års åldern då jag föredrar att träffa personen i verkligheten :) 
Glad att jag har ett barn, min dröm är uppfylld! Vill helst ha 3 st om det går

Nej jag kan inte förstå riktigt den sorgen :)

Livet händer. Ibland är det orättvist och ibland händer saker man inte kunnat räkna med. Du kan vakna upp imorgon till ett cancerbesked, någon närstående kan vara med om en bilolycka, något kan hända med barnen, Ryssland kanske skickar en autombomb. Livet kan vara hårt, brutalt och oförutsägbart.

Det enda vi kan göra är att förhålla oss till det och fokusera på DET VI HAR än att lägga fokus på saker vi inte gjort eller saker som kunde ha blivit. Meningslöst att ångra något som inte kan göras ogjort.

Du har haft den stora turen att få två friska barn. Grattis! Många skulle kunna gå genom eld och vatten för att få det du har. Fokusera på det. Fokusera på tacksamhet kring vad som är. Detta går att träna upp. Börja skriv tacksamhetsdagbok.

Jag kommer inte skaffa en trea (alltså vänta tills ditt barn nr 2 blir större så kanske du kommer till samma slutsats när barnen bråkar konstant och suger ur all energi :D ). Men om jag hade bott någon annanstans eller haft ett annat jobb hade jag nog gjort det. Men nu gjorde vi andra val. Så blir/blev det. Det får man liksom acceptera och vara nöjd med.

Dessutom är det inte säkert att man kan få fler barn bara för att man är ung. Jag hade inga problem att bli gravid med mitt första barn men det blev aldrig något syskon. Oförklarlig sekundär barnlöshet. Jag var 29 år då

Du är inte gammal!
Dessutom är det väl bättre att skaffa barn senare när man har allt fixat som bra jobb och stabil tillvaro så att man kan ge barnen en bra och trygg uppväxt. Glöm det med ålder och njut av dina barn. Ålder är bara en siffra. Finns de som skaffar barn tidigare och som inte är redo för barn.