• Anonym (Ts)

    Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…

    Alltså detta med barn. Jag är snart 41 och fick nyss andra barnet. 
    Jag skaffade barn sent, vid 38 och nu 40, för att jag helt enkelt inte hittade nån att skaffa barn med innan dess.

    Men det känns som en sorg alltså, att vara så gammal att åldern bestämde antalet barn. Kanske hade jag stannat vid två ändå, men nånstans i mig känner jag att två och sen ett några år senare hade varit den önskan jag hade. Men det går ju inte nu. 

    Samtidigt är jag ju så otroligt tacksam att det blev två barn, mötte min man när jag var 36 så jag var ju inte direkt ung ens då. Hade nog givit upp om barn (ville inte skaffa själv, eller, jag hade nog skjutit bort tanken) och så fick jag ändå möjligheten liksom och det blev två, som jag ju aldrig skulle byta mot några andra barn. Men jag kan vakna ibland och nypa mig i armen att jag har TVÅ BARN. 


    Men ibland kan jag ändå känna sorgen (eller vad man ska kalla det) för att inte ha fått avgöra själv om hur tätt eller hur många det blev.

    Nån som känner igen sig? 

  • Svar på tråden Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…
  • Anonym (Ts)
    Anonym (nja) skrev 2023-05-02 09:10:28 följande:
    Jag känner igen sorgen/nostalgin över att livet hade kunnat bli helt annorlunda om det just varit annorlunda.
    Eftersom du är tacksam för dina barn förutsätter jag att de varit något som du uppskattat... men hade saker varit annorlunda kanske du inte fått just dessa barn och detta liv. Det kanske hade varit en helt annan situation om du börjat tidigare, med de konsekvenser det blivit.

    Jag tror att mycket av din känsla faktiskt bottnar i den dragkraft som finns i människan, så att vi inte dör ut. Nu när du har barn, så längtar du efter fler, hur lämpligt/olämpligt det än är. 

    Jag tänker att du om 10-12 år när barnen går in i förpuberteten troligen kommer vara rätt nöjd över att de "bara" är två. Men det betyder inte att du inte också kan vara lite drömmande om annat då och då.

    Jag vill exempelvis ha ett sådant där underbart litet barn som min svägerska har... Men sådana kan man inte alltid beställa. Man kan få barn mer rätt rejäla funktionsnedsättningar... och barn som utmanar en mer än man trodde var möjligt. 
    Ja, du har säkert rätt i vad du skriver. Två är ju vad jag tänkte mig som ung, men nu när de finns och jag umgås med många yngre mammor som har två och pratar om att de ska se om några år om en trea blir aktuellt, så kan jag känna ett sting av avund att de har möjligheten. 

    Samtidigt som sagt är jag ju väldigt glad att det blev ens två. När första kom var jag jätteglad men det har känts som en stress att få till syskon, som vi verkligen velat, så det känns på det viset som jag bara ska vara tyst och enormt tacksam att det gått vägen. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Hmm) skrev 2023-05-02 09:20:17 följande:

    Ja... Det är ju det som är "risken" med samhället vi skapar, där barn egentligen inte får "plats" förrän man är rätt (biologiskt fertilitetsmässigt) gammal. De flesta är hyfsat fertila mellan ca 15 och 35, ändå lever vi i ett samhälle där det först är under de sista hyfsat fertila åren som vi "kan" skaffa barn. Så blir det ju om man ska ha hunnit studera, hoppa av, börja om, bli klar, resa över halva jorden, hinna ha minst 10 sexpartners, göra karriär, köpa fetaste kåken, ha några hundratusen undansparat o.s.v. Plötsligt blir det då väldigt bråttom att försöka få barn. Och barnen behöver komma tätt om man ska hinna få fler än ett. Sedan sitter man där och önskar att man hade haft mer tid. Skulle nog vara bra om 25 var "riktmärket" att börja få barn snarare än 30.


    Jo. Samtidigt som alla barnlösa inte fyller den mall du satt upp här. Jag studerade rätt direkt efter studenten, fick tag i en  lägenhet och så förvisso, men det var när bostadsmarknaden var snäll. Men något vilt sexliv hade jag absolut inte, jag hittade helt enkelt inte någon, trots att jag försökte. Några hundratusen i spar hade jag inte heller direkt.

    För min del var det nog att jag sökte mig till fel personer för länge, som flirtade med naiva mig för uppmärksamheten men som sen när jag frågade om de ville gå på en dejt så försvann de raskt iväg och slutade vara i närheten av mig. Efter några såna upplevelser var självförtroendet i botten och jag kände mig uträknad. Som tur var så träffade jag ju till slut min helt fantastiska man som inte var så, och där jag vågade satsa en gång till med att vara öppen med vad jag ville. 


    Men du har nog rätt i att det generellt finns en tanke om att man har mer tid på sig, och att samhället är byggt mkt kring det idag. 

  • Anonym (Ts)
    Anonym (nja) skrev 2023-05-02 09:39:10 följande:
    Jag tänker att just att ANDRA pratar om fler barn och drömmer, gör att du just nu är i en fas då du påminns om livets villkor. Avundsjuka frodas om man tror att det "är lika" och det ändå är så att man inte kan få det som den andre har.

    Troligen är de avundsjuka på vissa delar av ditt liv också och det är faktiskt en rätt naturlig reaktion. Jag tänker att en del i att vara vuxen är att känna igen att allt som man spontant känner faktiskt inte bottnar i "verkligheten", utan just i impulser från omgivningen och rätt naturliga hormoner. Att vara mamma är något som du uppskattar och det är faktiskt bättre än alternativet. På ett plan har du möjligheten att försöka klämma fram ytterligare något barn... men du vet ju att du inte kan skjuta på en sådan plan i så många år som en 25 åring.

    Mitt hetaste tipps är att också lyssna på äldre människor som också har 2 barn, eller ett och höra om fördelarna med din livsstil. Med lite distans så blir du troligen stundtals också glad över att de "bara" är två.

     


    Du är klok.
    Såklart är det så att jag påminns om att jag inte är där de är och att det lär stanna vid två här. Att jag ser yngre ut är ibland lite en förbannelse här med, har flera gånger fått kommentaren att ?jag ju kan skaffa en till om 4-5 år?. Det känns då.

    Jag tror inte att jag åldersmässigt vill få fler egentligen senare upp i ålder, det är bara om det blev en ojsan, men en sansad del av mig känner också att jag ändå vill börja bygga upp livet kring den familj jag har med. Men så finns den där avunden där, och känslan av att det sen kommer vara slut på all chans. 

    Men som sagt, två är ju fantastiskt och jag ser fördelarna med - de kommer kunna ha glädje av varann, vi har inga problem med huset vi bor i, vi vuxna hinner och orkar med, och ekonomin räcker. Så det finns ju stora fördelar med två.


     

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Jessica) skrev 2023-05-02 10:18:32 följande:

    Well.. Nåja... Jag  som är 45 år ser det snarare med lite svart humor och krass erfarenhet av livet att dessa yngre mammor du möter om ett par år sitter här på Familjeliv och har det tufft med karlar som inte tar ansvar, inget sexliv, tjat om det där tredje barnet och är avundsjuk på andra som verkar ha det så harmoniskt i sina familjer....

    Att unga mammor har möjlighet att i ålder  få fler barn behöver inte betyda att dom har rätt förutsättningar för det.. Dom kan ju likaväl kämpa med dyra huslån, amorteringar, låga löner och ostadiga förhållanden - precis som du kanske gör. Att föda ett till barn är inte alltid optimalt och många av dessa unga mammor du möter kommer troligen inte att få flera barn heller... Eller så gör dom det och får skörda konsekvenserna... Som du i gengäld förmodligen slipper...

    Allt är liksom relativt... 


    Js, man vet ju aldrig :) 


    Den sansade delen av mig tänker att två barn faktiskt är perfekt, vi har ett litet hus med låga lån som funkar bra för två men skulle behöva ändras för tre. Vi är två vuxna så vi kan ta varsitt barn på aktiviteter och liknande. Den bil vi har funkar för två barn. Vi är också helt ense om det här andra barnet så vi ser fram emot det lika mkt båda två.

    Så alla LOGISKA saker är ju där för vår familj med två barn. Men ändå har känslorna spökat för mig, kanske är det gravid- och amningshormoner kombinerat med att tiden för att skaffa barn i livet för mig i allra högsta grad går mot sitt slut och sen är den möjligheten över.

    (och det är ju också där jag då ramlar in i tacksamhet att sitta här med två barn, och inte med noll som jag hade försökt förlika mig med precis innan min man kom in i mitt liv. Hade haft betydligt mer ångest om jag inte haft barnen nu.)

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Förstår) skrev 2023-05-02 10:46:15 följande:

    Hej

    Jag blir 37 i år och födde vårat första barn förra året, hen blev precis 1år. Jag förstår precis det du känner..
    Ville alltid bli en ung mamma (kring 25-26 år), men min dåvarande ville inte skaffa barn då. Haft en del längre förhållanden men de har alla velat skaffa barn kring 35 och vi var då jämngamla. Förhållandena höll inte av olika skäl men känner en sorg som du beskriver. Känner en stress att hinna få fler, inte kunna bestämma allt för mycket hur många år det ska vara mellan. Hoppas på tvillingar!
    Har inte heller velat skaffa barn själv. Det som stör mig är att omgivningen tror att man väntat med barn pga karriär men det har handlat om killar som velat vänta. Att hitta en man som var 35 när jag var 25 hade känts som en gammal gubbe för mig då! Och hade inte ens vetat vart jag skulle kommit i kontakt med en sån gammal person i 25års åldern då jag föredrar att träffa personen i verkligheten :) 
    Glad att jag har ett barn, min dröm är uppfylld! Vill helst ha 3 st om det går


    Vad skönt att höra av någon annan! Jag hade en tanke att tvillingar ju kunde hända, men samtidigt när jag tänker på det nu så är det nog bra för mitt äldre barn att det inte kom två nya små på en gång, så det ändå finns egentid för honom med en förälder och få fullt fokus då.

    För min del var det ju att jag inte hittat nån alls (och jag är glad i efterhand att barnen kom just med min man nu som är en helt fantastisk pappa). 
  • Anonym (Ts)
    Mimosa86 skrev 2023-05-02 12:09:52 följande:

    Nej jag kan inte förstå riktigt den sorgen :)

    Livet händer. Ibland är det orättvist och ibland händer saker man inte kunnat räkna med. Du kan vakna upp imorgon till ett cancerbesked, någon närstående kan vara med om en bilolycka, något kan hända med barnen, Ryssland kanske skickar en autombomb. Livet kan vara hårt, brutalt och oförutsägbart.

    Det enda vi kan göra är att förhålla oss till det och fokusera på DET VI HAR än att lägga fokus på saker vi inte gjort eller saker som kunde ha blivit. Meningslöst att ångra något som inte kan göras ogjort.

    Du har haft den stora turen att få två friska barn. Grattis! Många skulle kunna gå genom eld och vatten för att få det du har. Fokusera på det. Fokusera på tacksamhet kring vad som är. Detta går att träna upp. Börja skriv tacksamhetsdagbok.

    Jag kommer inte skaffa en trea (alltså vänta tills ditt barn nr 2 blir större så kanske du kommer till samma slutsats när barnen bråkar konstant och suger ur all energi :D ). Men om jag hade bott någon annanstans eller haft ett annat jobb hade jag nog gjort det. Men nu gjorde vi andra val. Så blir/blev det. Det får man liksom acceptera och vara nöjd med.


    Tack för svar!

    Jo, jag försöker ägna tid när jag kommer ihåg det åt att vara tacksam för saker. Och mina barn är överst där eftersom det var en sorg jag bar i tystnad på i många år att vara den enda utan barn men som så gärna ville träffa någon och skapa mig en familj med. Berättade det dock aldrig eftersom jag inte ville ha sympatier. Och nu är jag där med man och barn helt plötsligt.


     

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Lena) skrev 2023-05-02 14:21:36 följande:

    Dessutom är det inte säkert att man kan få fler barn bara för att man är ung. Jag hade inga problem att bli gravid med mitt första barn men det blev aldrig något syskon. Oförklarlig sekundär barnlöshet. Jag var 29 år då


    Det är ju sant. Det är ju så konstigt hur det kan ändras sånt där, kroppen är speciell. 


     


    Anonym (Lena) skrev 2023-05-02 14:16:54 följande:

    Du är inte gammal!
    Dessutom är det väl bättre att skaffa barn senare när man har allt fixat som bra jobb och stabil tillvaro så att man kan ge barnen en bra och trygg uppväxt. Glöm det med ålder och njut av dina barn. Ålder är bara en siffra. Finns de som skaffar barn tidigare och som inte är redo för barn. 



    Tack, du är snäll. Jag njuter jättemycket att ha barn, och jag hoppas ju att vi med att stanna vid två just har tid och ekonomisk stabilitet att ge dem en trygg uppväxt. Kärlek finns då i oändlighet, så många år jag har drömt om dem.
Svar på tråden Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…