Hur ställer ni er till att donera era barns organ?

Solklart ja gällande både oss vuxna och barnen. Nu är de så pass gamla att vi tillsammans pratat om det (spann från 8 till 17 år) och alla förstår principen. Vill man ha får man också vara redo att ge. Äldsta är pepp på att bli blodgivare och anmäla sig till Tobiasregistret så småningom. 

Förstår inte hur detta ens kan vara en fråga för folk? När du dör så är du död. Vad spelar det för roll om någon annan får dina organ då? Du själv är ju stendöd och lär inte märka. 

Självklart skulle jag det. Jag är själv anmäld till donationsregistret, Tobiasregistret och är blodgivare. 

Ja, självklart. Jag ser ingen anledning att inte göra det.

Jag skulle nog känna mig obekväm med det.

Skulle inte kunna göra det, Jag accepterar inte begreppet hjärndöd och det faktum att man drar ur sladden så människor faktiskt dör på pin kiv. Det är mer eller mindre mord i min värld. Att göra så mot mina barn är uteslutet.

Ps: det är allt jag kommer säga och jag lämnar tråden därhän nu.

Jag är kluven, kan jag erkänna.
Har en väldigt ångestfylld inställning för döden, och det är något jag gått i terapi för.
Jag klarar inte av tanken på att döden är något slutgiltigt, och kan inte förlika mig med tanken på att mitt barns organ ska plockas bort.   Jag vill att hon/hans kropp ska vara intakt.
Samtidigt så är det ju såklart positivt om något annat barn kan få fördel av mina barns organ, men återigen,  det blir så fruktansvärt slutgiltigt, att det av mitt barn blir bara ett skal kvar, som andra plockar delar ur för egen vinning.

Förstår hur du tänker! Känner mig som en hycklare för jag skulle ta emot organ till mig och barnen, men är tveksam till att ge. Precis som du säger känns det så hårt att någon ska "skörda" ens organ, och bara lämna den yttre kroppen kvar som ett skal. Att mitt barn ska rullas in i en operationssal där man ska hålla hen vid liv för att ta organen, för att sedan låta hen dö när alla organ är tagna. Så fruktansvärt! Skulle inte känna någon tröst alls av att veta att mitt barns organ levde vidare I någon annans kropp, snarare tvärtom. 

Ja,  och jag är också en hycklare,  för jag skulle också ta emot organ till mina barn om det behövdes.  

Tycker absolut inte att man måste ge för att få ta emot.  Tycker ärligt talat att det låter absurt. Jag har donerat blod sen jag var 18 och ger blanka fan i vem, om någon, får mitt blod och om hen är villig att donera något slags organ själv. Det är 100% frivilligt.