Hej. Jag är själv en kvinnlig lärare som också är kär i min vuxna elev. Nu är du och jag säkert inte inblandade i samma kärleksdrama, men jag tänker att mina upplevelser kan vara relevanta..
Jag är som sagt själv kär i min elev. Det är jättedåligt av mig och jag försöker ta det med en nypa salt, och agera professionellt. Om jag ser honom i korridorerna så stannar jag var tredje gång och försöker prata lite med hela gruppen
... men jag blir glad och varm inombords när jag märker att han vill prata med mig eller ger mig ögonkontakt och så... jag pratar betydligt mer med alla andra så att säga, men kontakten med honom har en hel annan effekt på mig.
Nu slutar han snart min kurs, så jag önskar verkligen att han ber mig om att ses igen under sommaren... jag kommer kanske att nämna nåt själv men jag är så rädd att förstöra hans bild av skolan och av mig som lärare.
Jag har aldrig tidigare känt så om nån elev och tror inte att det kommer hända igen. Han är inte bara snygg utan också intelligent och intressant.