-
Mamman till mina barn har då begärt att vi skulle flytta isär, då det är hoplöst att hitta lägenhet för närvarande (som inte är en enrummare med kokvrå) har det blivit att jag flyttat hem till min pappa, medan hon bor kvar i huset.Hursom. Jag vet inte vad som är "praxis" i sådana situationer, men hon har sagt att jag under inga omständigheter får träffa eller prata med barnen när hon har sin vecka.Själv har hon och även hennes mamma vid vissa tillfällen dykt upp när barnen varit väldigt sjuka, varit "oroliga att jag inte ska klara av det" osv.Jag jobbar dessutom vissa kvällar och har jour vissa dagar så då har mamman fått lov att stanna kvar på kvällen/natten för att jag inte tyckte det var vettigt att skeppa barnen fram och tillbaka så ofta.Så i praktiken så får hon ju mer tid med barnen än mig, men vägrar mig umgänge som "ersättning".Hon har ju själv hotat med familjerätten i tid och otid, vet inte var hon ens försöker få för resultat av det hela mer än mer bråk. Nu sitter jag och funderar på, eftersom hon inte kan kommunicera och i princip bara enhälligt bestämmer vad jag får och inte får när det gäller barnen, om jag ska börja dra in familjerätten istället.Sen är hon inte särskilt trevlig när hon kommer och ska hämta barnen. Kan vända sig till barnen och prata som om de vore kattungar, sen till mig med kolsvarta ögon och knappt säga ett ord.
-
Svar på tråden Varannan vecka
-
Tack för svar. Kände att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Familjerätt och soc känns alltid väldigt dramatiskt, och man har ju hoppats på att lösa det utan att blanda in andra parter.
Lösningen med en delad lägenhet föreslog jag redan tidigare, men det var inte aktuellt ens då, enligt henne, då var det som att vi fortfarande bor ihop. Hade ju helt klart varit bäst för barnen, men tankar på att flytta ihop med henne igen i närtid känns inte särskilt lockande när hon blivit såhär demonisk på bara några månader.
Har ju blivit ett himla massa strul med husfördelningen också, hon har inte tålamod att vänta, tycker att vi kan åka till banken direkt och skriva på ett papper och klart. Hon räknar kallt med att hon ska köpa ut mig ur huset.
Har ju inte en suck hur mycket det är värt ens, vi har inte pratat om möbler eller nånting. Relativt mycket kommer ju från hennes föräldrar, ärvt eller fått av dem, en del från lägenheten vi bodde i först.
Jag lär väl försöka påtala för henne att jag kommer kontakta familjerätten. Det jag är mest rädd för att är att hon ska vinna någon fördel genom att visa sit manipulativa jag, krokodiltårar eller annat, eller gå in och dra till med ensam vårdnad. -
Det där med att ha barnen oregelbundet hade hon aldrig gått med på tyvärr, hon är alldeles för rutin bunden vilket visar sig extra tydligt på senare tid. Har hon beslutat något så är det så, är väl lite det som gör att vi inte kommer överens längre.
Men har tagit kontakt med mäklare, inväntar svar samt försöker få till tider.
Jag vet inte hur hon vet att hon kan köpa ut mig. Det påstod hon innan vi la in lånet på banken och då satte banken ett högre värde men oklart vad de utgår ifrån för vi har inte lämnat några papper mer än beskrivit förändringar.
Därför känns det som en chansning att kliva in och skriva på något som man inte är insatt i, som hon förmodligen vill stressa igenom. Hon berättade som hastigast att hon har ansökt om lånelöfte hos banken och att vi (eller enbart hon) behövde åka till banken och fixa papper. Men poängterar att jag inte har ett skit med hennes lånelöfte att göra osv. Förmodligen går säkert föräldrarna in och bistår.
Familjerådgivning har vi tyvärr redan försökt. Det slutade med att hon bokade tider, sa inget och blev förbannad när jag inte dök upp. Vi hann gå en gång men då tog hon bara upp irrelevanta saker.
Är ju att hon går och hotar med familjerätten i tid och otid. Känns inte som hon har koll på vad de faktiskt gör. Menar att de ska se till att jag flyttar ut huset mm..