morgongåva skrev 2023-02-07 19:09:39 följande:
Vet inte riktigt, jag blir bara orolig över att jag inte är där ich hjälper henne om hon skulle behöva mig. Tycker det är kul för hennes skull men känner ändå att allt ansvar ligger på mig om det skulle hända något (för nsrnet är ju nara 14). Tankar börjar rulla om allt från resan till värdfamilj etc.
Jo det är ju så när barnen växer upp, hela tiden. Man måste släppa dem lösa undan för undan, och låta de göra saker själva. Hon kan ringa dig om hon behöver, och varken lärarna eller värdfamiljen är monster, antagligen.
Själv så åkte jag på språkkurs utomlands i en månad när jag nyss fyllt 12år, och bodde i värdfamilj. Tror jag skrev ett par vykort till mina föräldrar under den tiden, men det fanns ju inga mobiler så vi kunde ringa dem. Vi var i en liten engelsk stad, men gruppen var även i London och då gick vi omkring på egen hand i grupper på 2-3 stycken på 12-13år. Gick bra. Och så jobbade jag som au pair en sommar i Paris när jag fyllde 15år. Utan föräldrar. Det gick också bra.
Min son har varit på sportläger utomlands på egen hand från det att han var 14år, utan att känna någon där innan. Han hade jättekul och allt gick bra, även resan hem igen helt utan sällskap.