Står inte ut med mellanbarnet

Jag är något förvirrad. Hur ofta är ni borta egentligen? Att hon borde flyttat hemifrån när gymnasiet började för att bli mer självständig låter helt absurt. Allt du klagar på är att tjejen inte vill laga mat men hon verkar annars sköta sig. 
Har du frågat varför hon inte vill laga mat? Hon kanske hatar det eller är osäker i köket? Vad äter du och din partner till middag? Äter ni ute för ni aldrig är hemma eller lagar ni bara mat till er själva?

Kan mellan barnet laga mat är första frågan?
Är det svårt att läsa recept? Ta fram alla saker och mäta?
Varför inte ha egentid med mellan barnet ett par timmar i veckan och laga mat för att sedan frysa in.
Det är bara att värma och då blir det mat som 17 åringen tycker om.

Förstår att man tröttnar som förälder och tycker det borde funka. Men är rätt säker på att ingen tonåring vill leva så och vara så begränsad. Att sitta kvar i skolan i flera timmar är inte normalt. Så prata med barnet och sök hjälp för allas skull. 

Man kan knappt tro att det är ditt barn du beskriver. Låter som du hatar henne. Absolut att det är frusterande med en 17 åring som inte reder sig själv men skulle först och främst fråga mig själv som förälder var vi misslyckats och vad vi kan göra bättre. Fegt att lägga allt ansvar på barnet. Precis som att det sker något magiskt bara för att man är 17 år. Och syskon är olika!

TS andra trådar handlar om En utbytesstudent som äter för mycket där det var ett jädra argumenterande för att svälta ett barn pga minimal aptit hos "TS", "Jag avskyr Klassföräldrar"

TS, det låter som att du avskyr ditt barn.
Sedan är det ju ditt ansvar att ha lärt henne åtminstone någonting om matlagning från barnsben...

Själv började jag kunna laga mat när jag var runt 11 tror jag... och jag utvecklades med åren och började förstå mer och mer hur man ska laga maten så att det smakar bra och så... den första tiden var det lite svårt såklart. Men här har du en 17-åring som inte kan fixa mat åt sig själv om inte föräldrarna är hemma? 

Det är föräldrarnas ansvar att uppmuntra barnen till att lära sig laga mat.
Du måste ju vilja ge henne stöd tills hon lärt sig grunderna något.

Varför ska det alltid vara mellanbarnet det är svårt med?Räckte eran kärlek och uppmärksamhet till fler än äldsta och yngsta barnet?Ni har skaffat tre barn och
ge eran kärlek till mellanbarnet ochså.

Känslan av att mamma tycker att man är omogen och jobbig kan göra att man blir ännu mer omogen och jobbig. Jag är yngst av tre systrar och blev jämförd med mina äldre och poängterat hur mycket bättre de är än mig och vad de klarade som inte jag klarade i samma ålder som jag var och det här bidrog nog väldigt mycket till att jag alltid vände mig till pappa istället för mamma eller mina systrar (såg dem som mamma light). Detta från ännu tidigare ålder med ämnen ingen flicka skall behöva vända sig till sin pappa för.

Så du riskerar sabba relationen med henne om du anser att hon är jobbig, omogen och så mycket sämre än sina syskon. Hon blir då "pappas flicka" och inte din. Har hon inte pappa där blir hon nog en sån som söker sig till äldre män som kan ta hand om henne eftersom hon är så jobbig och omogen och inte kan själv. Försök hjälpa henne, men ffa handlar det om att inte anse att hon är jobbig och omogen och dålig jämfört med sina syskon för det sätter spår.

Några tankar, från någon som följt tråden om utbytesstudenten;

- utbytesstudenten FICK INTE komma hem tidigare än någon annan, för TS ville inte ha hen ensam i deras hem... Nu låter det annorlunda? Tycker det i så fall är en förbättring ... förutom om TS bara skrev så för att inte bli genomskådad

- krav som en utbytesstudent kan ställa är definitivt annorlunda mot vad ens eget barn kan ställa. Har studenten fått höra att det borde ingå middag, så är det inte så konstigt att hen förväntar sig det. 

- Låter som att utbytesstudenten börjat klaga till andra om att hen inte får mat hos TS - YEEESSS! hejja studenten! För enligt förra tråden så fick studenten verkligen inte tilräkligt med mat... Men även här verkar det isåfall blivit en ändring: FÅR nu studenten ta mat i hemmet, men TS har bara slutat laga till maten? Eller är detta också en skönskrivning av TS för att maskera att detta gäller samma utbytesstudent? 

Alltså - jag kan tycka att studenten kan laga sin egen mat, bara det finns mat att laga. "Att trettonåringen lagar den mat hon vill ha till sig själv duger inte". - betyder detta att det är konstig/för lite mat som 13-åringen lagar till? På vilket sätt duger det inte?

Exemplet med biff och potatis i trådstarten fattade jag inte heller. Lagade 13-åringen det ill dem båda? Eller bara till sig själv?