Står inte ut med mellanbarnet

Det låter nästan som att det finns någon inneboende svårighet hos 17-åringen. Det är inte normalt att hänga upp sitt liv på att en 13-åring ska vara hemma för att man ska kunna gå hem i den åldern. 

Om hon verkligen gråter för att hon inte har fått mat är det ju något som är fel. Har ni fått henne utredd?

Förstår inte problemet riktigt? jag hade skrattat och sagt, tja, ifall någon oroasanmäler oss och undrar varför vi inte "tillhandahåller mat " till dig, så kan vi visa fyllda skåp och kyl/frys, och säga att titta, det gör vi visst! Titta på all mat som finns hemma, som dottern får ta av! Och sen kommer saken vara avklarad.

 T.ex. tillfället när dottern gråtit för att hon "inte ätit på hela kvällen för ingen har varit hemma och lagar mat till henne" . där skulle jag ha sagt, 'nu skojjar du väl? orkar du inte laga mat så får du väl ta filmjölk. Du kan tyvärr inte kräva att vi ska släppa det vi har för händerna för att laga mat åt en 17-åring? När du fyller 18 borde du kunna klara dig helt själv, kanske värt att börja öva lite?'

Här kan det finnas många orsaker men det känns som att hon skulle kunna känna pressen av att vara duktig som storasyster och hennes sätt att protestera mot det är att göra precis tvärtom. Hon kan definitivt känna sig jämförd med storasyster och förväntningarna på att vara lika duktig.

Får hon vara precis den hon är eller förvänta ni er en duktig flicka som är en kopia av syrran? 

Att puffa för självständighet är alltid bra men det ska ju vara utifrån hennes egna behov och  förutsättningar. Inte utifrån jämförelse med syskon.

Hon kanske faktiskt inte är så mogen och självständig som åldern anger och som ni vill tro. Självkänsla och självförtroende spelar stor roll här.

Fundera på vad detta egentligen handlar om och hitta lösningar utifrån det. Sluta se henne som en dotter i raden som inte passar in utifrån era förväntningar. Jag lovar att hon ser det och känner av det. Hon är en egen individ. 

Jag tänker att barn och människor är olika och tydligen klarar inte ditt snart vuxna barn sådant som andra barn klarar. Det låter ju inte riktigt normalt att det blir 13 åringens ansvar att fixa mat och vägleda, utan spontant känns det som att ni behöver se vilket stöd 17 åringen faktiskt behöver.

Hen borde klara, men gör ju inte. Hjälp henne söka stöd INNAN hon är myndig. Det här är inte bara något som löser sig genom att ni säger till en gång. Hon behöver mer stöd.

Ja, hon borde klara det men nu gör hon av någon anledning inte det.
Är hon utredd?
Annars tycker jag att det är värt att lyfta.

Är hon bara lat så lär det ju märkas.

Du "står inte ut med henne" av dessa anledningar? Det var som värst. Trodde typ hon var kriminell.

Istället låter hon mest otrygg.. Bara för hennes syskon klarat sig själva (väldigt tidigt dessutom) så behöver inte hon vara så.
Har ni pratat med henne om vad som känns jobbigt och varför?
Tycker du låter rätt hård faktiskt

Hur fungerar hon i övrigt? Skolan, kompisar, städning, läxor, hobbys, hygien, pojkvänner etc? 

Skulle kunna vara nån problematik bakom hennes beteende då hon tydligt visar att förändringar stör henne och att hon inte fixar basala krav. Diagnos?

Ni måste möte henne utifrån hennes förutsättningar och kanske hitta andra vägar att nå fram till att hon kan klara vissa mindre krav. 

Hon har några kompisar som hon är med vissa kvällar och kanske på helger, dom åker och shoppar ut och äter eller så. 

sen är det inget litet barn vi pratar om utan en snart vuxen som i övrigt klarar skolan med höga betyg, Men som vill att andra ska göra saker åt henne, gärna att mat ska serveras där hon sitter eller att någon ska ropa att maten är klar. Att trettonåringen lagar den mat hon vill ha till sig själv duger inte. Då äter 17 åringen endast yoghurt eller inget alls till middag. 

Egentligen borde hon också att börjat gymnasiet på annan ort för att bli mer självständig. Men vill hon inte laga mat får hon vara hungrig tanken är inte att vi ska behöva ha barnvakt till en 17 åring om vi ska iväg eller bli borta över natten.

Men hur ofta handlar det om som ni inte är hemma på hela kvällen? 

Att flytta hemifrån till gymnasiet är väldigt tidigt även om det förekommer för vissa utbildningar. Uppenbarligen är hon inte redo och då är det väl bra att hon har några år kvar innan hon är vuxen. Om hon bevisligen inte klarar detta är det ju faktiskt erat jobb som föräldrar.